julavslutning december vecka femtioett
stormar in med vinden och påminner om
året innan
längesedan nu
mer stjärnor som tindrade
mindre på rutin och tvingat på
en bläckpenna bland alla händer
byter ägare och skriver ord
att lysa upp midvintermörker
ett rotande bland ytterfack i väska grå
hittar inte svaren längs ned
ett steg längs asfaltslånga vägar långa
fram till röster av trygghet
och stjärnor i magen
två meter bort
att lysa upp midvintermörker
lånar bort bläck
djupt inifrån
av hjärtat
slår inte lika fort nu
julavslutning december vecka femtioett
året efter
oväntad gråhet
letar bakåt i tiden
försöker finna ord
i det förflutna
finns de?
att lysa upp midvintermörker
vit papperslapp knölig
vecklar upp
och undrar vad är på riktigt
vad är fantasi
önskningar
att vara närmare
än hundra kalla meter med tegelväggar orangea skrikande
instängd i
julavslutning december vecka femtioett
året efter
och mellan är blanksteg
sidor som fyllts med
realism?
stjärnor lyser starkare närmre inpå
någon annan
nu
blundar världen för oskrivna pappersord
att lysa upp midvintermörker
med lediga dagar man inte ville ha veckan innan
eftertraktade nu
gnagande inombords
har aldrig riktigt varit där
bara djupare in
kallas det längtan
frågeteckendans på lina
försiktiga steg framåt
faller inte
inte ens vajar
ser inte slutet
i blått blått blått blått mörkblått
av ord som suddats ut
att lysa upp midvintermörker
julavslutning december vecka femtioett
nu och då
några dagar
skillnad hur stor
frågan längs mönster på trottoar
inte bestigen då
gnistrar kanske igen
när molnen spricker och ljusen släcks och luften andas hopp
är positivtet
lika långt fram
som då är back
läs ord
och lista ut hur långt
upptäcker kanske
nu
snart
att lysa upp midvintermörker
är bra
att dansa fortare fram genom oändlighet
och kanske längtan efter söndag nittonde april klockan femton nollnoll
och kanske drömmen om tidlös stillsamhet
och kanske befinner sig stegen någon helt annanstans
och trampar upp nya gropar
julavslutning december vecka femtioett
tänker
långt kvar
att lysa upp midvintermörker
18 december 2008
19 november 2008
16 november 2008
Någonting.
Jag har varit lite dålig på att blogga på sistone, men ni har ju Tetris så det borde inte vara något problem! Men om någon nu mot all förmordan har tröttnat på att spela Tetris tänke jag ge mig på att försöka skriva litegrann.
Idag är det söndag. Söndagkväll för att vara exakt. Även om jag gillar kvällar så gillar jag inte riktigt känslan av att det är just söndagskväll, för det innebär att en tröttsam skolvecka ligger framför mig, fylld av tysk grammatik.
Idag har jag gjort ganska mycket förutom att plugga just tysk grammatik. Det mesta beläget på olika platser i Wålemarkland.
som alltid kommer vara tillnämnat det
fast kanske inte på samma sätt
längre
Och ja, ni ser att jag failar när det gäller skriva korrekta meningar ganska så fort. Jag ödslar all den energin till NaNo. Inte för att det fungerar (och blir korrekt) men ändå.
31 000 ord nu. Det är ganska bra ändå.
Idag är det söndag. Söndagkväll för att vara exakt. Även om jag gillar kvällar så gillar jag inte riktigt känslan av att det är just söndagskväll, för det innebär att en tröttsam skolvecka ligger framför mig, fylld av tysk grammatik.
Idag har jag gjort ganska mycket förutom att plugga just tysk grammatik. Det mesta beläget på olika platser i Wålemarkland.
som alltid kommer vara tillnämnat det
fast kanske inte på samma sätt
längre
Och ja, ni ser att jag failar när det gäller skriva korrekta meningar ganska så fort. Jag ödslar all den energin till NaNo. Inte för att det fungerar (och blir korrekt) men ändå.
31 000 ord nu. Det är ganska bra ändå.
12 november 2008
NaNo: 25,028 words so far - utdrag
Sanna
”Han dog. I en bilolycka”
Plötsligt är det som om allt står upp och ned omkring henne. Trots att orden ekar i Sannas öron så är det som om hon inte riktigt kan höra dem.
”Vad sa du?”
”Emil dog i en bilolycka. Han skulle köra hem sent på kvällen en januarieftermiddag. Det var mörkt och han tappade kontrollen på den frusna och hala vägen.”
Sanna börjar gråta och allting omkring henne blir plötsligt väldigt kallt. Rosa reser sig spikrakt upp i stolen när hon ser det förfärade och ledsna ansiktsuttrycket hos flickan framför henne.
”Så ja. Ta det lugnt. Folk dör. Jag har accepterat det och gått vidare. Det är inte så farligt”
Antagligen var orden menade som lugnande, men hos Sanna får de istället motsatt effekt och hon börjar att gråta ännu mer.
Det var längesen hon grät. Vissa människor hon känner brukar säga att det känns mycket bättre då, när man kan släppa ut sina känslor genom tårar. Sanna kan inte förstå det, för hon känner sig förfärligare och sårbarare än aldrig annars. Efter en riktigt bra dag är det som om allt det där jobbiga och onda tränger sig på och gör sig påmint igen, kraschande så att hon inte kan stoppa det.
Samantha
Det är kväll. Även om det kanske inte mörknar förrän senare den här tiden på året så är det faktiskt fortfarande kväll.
Hon ser det på klockan där ovanför på väggen. Den tickar ovanligt ovanligt högt och nästan... krävande? Som om den ville något. Tick, tack, tick, tack.
Hon ser det på omgivningen omkring. Maten på bordet är för längesedan uppäten och tallrikarna står numera bara där och ser vilsna ut.
Hon ser på människorna framför. Tröttheten finns i deras ansikten. Allting har blivit lite mindre energiskt nu, tvärtemot situationen i början.
Allie hade flippat ur, mer eller mindre. Antagligen visste hon inte riktigt vad hon gjorde. Skulle man sammanfatta det kort kunde man helt enkelt säga att hon blev förvånad.
Samantha hade varit säker på att det där föraktet i hennes blick skulle öka när hon fick se Samantha i nytt ljus, med istället verkade det tvärt om ha försvunnit lite grann. Efter att Allie hade lugnat ner sig lite verkade hon inte alls lika fientlig som tidigare. Kanske skulle de två till och med kunna bli vänner en dag.
Jim
Antagligen ville hon ha någonting annat att göra och fixa med när det inte fanns fler ljus kvar att tända. Det är sån hon är, full med energi och har allting någonting på gång. De få gångerna hon faktiskt inte har det så blir hon rastlös. Inte direkt likt Jims mamma, som sagt, eller likt Jim själv heller för den delen. Härligt är det i alla fall, han är lite avundsjuk fast vet samtidigt att han aldrig själv skulle ha orkat med det.
”Jag hörde att du träffat på vår granne” Äntligen slår hon sig ned i den blåa, skrynkliga vardagsrumssoffan som är överbelastad med stickade kuddar (vilket bara är en av alla saker hon ägnat sig åt under alla sina dagar här i livet).
”Ja, hur visste du det?” Jim slår sig ned bredvid henne, med ett päron i handen som han börjar tugga på.
”Tja” hon blinkar till med ögat, ”har du inte lärt dig än att jag vet ju allt? Det finns ingenting, ingenting alls du skulle kunna hålla hemligt för mig, sanna mina ord när jag säger det! Och vid de få tillfällena då jag inte vet precis allting så har jag mina små spioner som håller kollen för mig”
”Felicia?” skrattar Jim frågande.
”Got me!” Antia gör en överdrivet dramatisk gest med armarna upp i luften. ”Vad tyckte du om honom då?”
Jim ler och tar en tugga på päronet innan han svarar.
”Han verkar trevlig. Jag tänkte faktiskt hänga med honom ner och fiska senare ikväll… om det är ok för er förstås?”
Fredrik
”Kom igen, jag börjar!” Jacob ser sig omkring i rummet några gånger och sedan stannar blicken på Fredrik. Så klart. Han suckar inom sig. Igen. Och lite högre. Så självklart och typiskt att han skulle behöva bli utvald, och dessutom först.
”Okej Fredde, sanning eller konka?”
Det var inget svårt val i alla fall. Han tar sanning. Det verkar så oändligt mycket säkrare.
”Okej” Jacob ler nöjt och skadeglatt. ”Time to tell us! Först så bara jag sa att du gillade någon för att mobba dig, men efter ett tag kom jag fram till att det kanske till och med stämde också! Så förneka inte nu om det är nån, utan berätta vem istället!”
”Hallå, det var knappast en giltig fråga! Begränsa dig!” säger Fredrik och försöker slingra sig lite.
”Okej då, vi kan hålla på länge så jag kan fråga dig mer sen” Jacob sänder Fredrik ett menande ögonkast. ”Gillar du någon?”
Tredje sucken nu. Hörbart den här gången. Fredrik funderar lite. Sannas ögon fladdrar förbi en gång till i hans inre. Men inte kan han gilla henne? De känner ju knappt varandra. Men ändå. Varför skulle han ens tänka på henne om det inte varit så att han faktiskt blivit lite intresserad?
”Kanske”
”Han dog. I en bilolycka”
Plötsligt är det som om allt står upp och ned omkring henne. Trots att orden ekar i Sannas öron så är det som om hon inte riktigt kan höra dem.
”Vad sa du?”
”Emil dog i en bilolycka. Han skulle köra hem sent på kvällen en januarieftermiddag. Det var mörkt och han tappade kontrollen på den frusna och hala vägen.”
Sanna börjar gråta och allting omkring henne blir plötsligt väldigt kallt. Rosa reser sig spikrakt upp i stolen när hon ser det förfärade och ledsna ansiktsuttrycket hos flickan framför henne.
”Så ja. Ta det lugnt. Folk dör. Jag har accepterat det och gått vidare. Det är inte så farligt”
Antagligen var orden menade som lugnande, men hos Sanna får de istället motsatt effekt och hon börjar att gråta ännu mer.
Det var längesen hon grät. Vissa människor hon känner brukar säga att det känns mycket bättre då, när man kan släppa ut sina känslor genom tårar. Sanna kan inte förstå det, för hon känner sig förfärligare och sårbarare än aldrig annars. Efter en riktigt bra dag är det som om allt det där jobbiga och onda tränger sig på och gör sig påmint igen, kraschande så att hon inte kan stoppa det.
Samantha
Det är kväll. Även om det kanske inte mörknar förrän senare den här tiden på året så är det faktiskt fortfarande kväll.
Hon ser det på klockan där ovanför på väggen. Den tickar ovanligt ovanligt högt och nästan... krävande? Som om den ville något. Tick, tack, tick, tack.
Hon ser det på omgivningen omkring. Maten på bordet är för längesedan uppäten och tallrikarna står numera bara där och ser vilsna ut.
Hon ser på människorna framför. Tröttheten finns i deras ansikten. Allting har blivit lite mindre energiskt nu, tvärtemot situationen i början.
Allie hade flippat ur, mer eller mindre. Antagligen visste hon inte riktigt vad hon gjorde. Skulle man sammanfatta det kort kunde man helt enkelt säga att hon blev förvånad.
Samantha hade varit säker på att det där föraktet i hennes blick skulle öka när hon fick se Samantha i nytt ljus, med istället verkade det tvärt om ha försvunnit lite grann. Efter att Allie hade lugnat ner sig lite verkade hon inte alls lika fientlig som tidigare. Kanske skulle de två till och med kunna bli vänner en dag.
Jim
Antagligen ville hon ha någonting annat att göra och fixa med när det inte fanns fler ljus kvar att tända. Det är sån hon är, full med energi och har allting någonting på gång. De få gångerna hon faktiskt inte har det så blir hon rastlös. Inte direkt likt Jims mamma, som sagt, eller likt Jim själv heller för den delen. Härligt är det i alla fall, han är lite avundsjuk fast vet samtidigt att han aldrig själv skulle ha orkat med det.
”Jag hörde att du träffat på vår granne” Äntligen slår hon sig ned i den blåa, skrynkliga vardagsrumssoffan som är överbelastad med stickade kuddar (vilket bara är en av alla saker hon ägnat sig åt under alla sina dagar här i livet).
”Ja, hur visste du det?” Jim slår sig ned bredvid henne, med ett päron i handen som han börjar tugga på.
”Tja” hon blinkar till med ögat, ”har du inte lärt dig än att jag vet ju allt? Det finns ingenting, ingenting alls du skulle kunna hålla hemligt för mig, sanna mina ord när jag säger det! Och vid de få tillfällena då jag inte vet precis allting så har jag mina små spioner som håller kollen för mig”
”Felicia?” skrattar Jim frågande.
”Got me!” Antia gör en överdrivet dramatisk gest med armarna upp i luften. ”Vad tyckte du om honom då?”
Jim ler och tar en tugga på päronet innan han svarar.
”Han verkar trevlig. Jag tänkte faktiskt hänga med honom ner och fiska senare ikväll… om det är ok för er förstås?”
Fredrik
”Kom igen, jag börjar!” Jacob ser sig omkring i rummet några gånger och sedan stannar blicken på Fredrik. Så klart. Han suckar inom sig. Igen. Och lite högre. Så självklart och typiskt att han skulle behöva bli utvald, och dessutom först.
”Okej Fredde, sanning eller konka?”
Det var inget svårt val i alla fall. Han tar sanning. Det verkar så oändligt mycket säkrare.
”Okej” Jacob ler nöjt och skadeglatt. ”Time to tell us! Först så bara jag sa att du gillade någon för att mobba dig, men efter ett tag kom jag fram till att det kanske till och med stämde också! Så förneka inte nu om det är nån, utan berätta vem istället!”
”Hallå, det var knappast en giltig fråga! Begränsa dig!” säger Fredrik och försöker slingra sig lite.
”Okej då, vi kan hålla på länge så jag kan fråga dig mer sen” Jacob sänder Fredrik ett menande ögonkast. ”Gillar du någon?”
Tredje sucken nu. Hörbart den här gången. Fredrik funderar lite. Sannas ögon fladdrar förbi en gång till i hans inre. Men inte kan han gilla henne? De känner ju knappt varandra. Men ändå. Varför skulle han ens tänka på henne om det inte varit så att han faktiskt blivit lite intresserad?
”Kanske”
10 november 2008
Hej
Jag gjorde ett försök att skriva någonting här igår men gav upp efter två ganska onödig meningar, och jag är tyvärr rädd att jag inte kommer så mycket längre än så idag heller.
Varför? Ingen aning. Finner inte riktigt någonting som är värt att skriva ner.
Men nu vet ni att jag lever i alla fall :)
Gör ett nytt försök imorgon, kanske.
Varför? Ingen aning. Finner inte riktigt någonting som är värt att skriva ner.
Men nu vet ni att jag lever i alla fall :)
Gör ett nytt försök imorgon, kanske.
09 november 2008
Godkväll.
Tidigare idag tyckte jag mig ha en väldigt massa saker att skriva här, men nu tycks de ha försvunnit. Av någon anledning brukar det vara så.
30 oktober 2008
Tetris
Så. Äntligen, äntligen har det kommit. Det som alla mina tusentals (host) underbara läsare har väntat på: Tetris!
Bara att börja spela! För varje kloss som faller kommer ni att förstå er på mitt liv lite mer, och för varje rad som försvinner kommer ni inse kärleken i detta fantastiska, tidlösa och genialiska spel!
Annars kan jag känna att min höstlovstorsdag har varit typisk.. lovig (öh?). Och att jag så fallit in i en Winnerbäckperiod igen.
drömmarna och vindarna hjälps åt
så fort man tittar ner så vänder dom hit åt
och sjunger Vart tog den där elden vägen
Bara att börja spela! För varje kloss som faller kommer ni att förstå er på mitt liv lite mer, och för varje rad som försvinner kommer ni inse kärleken i detta fantastiska, tidlösa och genialiska spel!
Annars kan jag känna att min höstlovstorsdag har varit typisk.. lovig (öh?). Och att jag så fallit in i en Winnerbäckperiod igen.
drömmarna och vindarna hjälps åt
så fort man tittar ner så vänder dom hit åt
och sjunger Vart tog den där elden vägen
29 oktober 2008
kunde höra höstens mörka vatten rusa under bron
jag letar efter rispor i ytan
en spricka, ett hål, en skarv
o s a m m a n h ä n g l i g h e t
bokstaveras långsamt, långsamt.
det är lite roligt. lustigt. underhållande.
vad man kan skapa.
hur man kan skapa det.
vad man kan uppleva.
hur man kan uppleva det.
vad man väljer att göra det till.
hur man kan välja skriva med små bokstäver trots att versaler är ett så mycket mer gillat ord än gemener.
hur man kan lyssna på lars winnerbäck en hel dag
och jag
inte man, jag
har insett att han måste gilla månen
omnäromnär
jag skriver skriver jag aldrig om månen
men stjärnor
stjärnor är bra
hur fåordig en konversation på msn kan vara
stackars hon som aldrig fryser och alltid får vad hon vill ha
vi säger konstaterande.
en spricka, ett hål, en skarv
o s a m m a n h ä n g l i g h e t
bokstaveras långsamt, långsamt.
det är lite roligt. lustigt. underhållande.
vad man kan skapa.
hur man kan skapa det.
vad man kan uppleva.
hur man kan uppleva det.
vad man väljer att göra det till.
hur man kan välja skriva med små bokstäver trots att versaler är ett så mycket mer gillat ord än gemener.
hur man kan lyssna på lars winnerbäck en hel dag
och jag
inte man, jag
har insett att han måste gilla månen
omnäromnär
jag skriver skriver jag aldrig om månen
men stjärnor
stjärnor är bra
hur fåordig en konversation på msn kan vara
stackars hon som aldrig fryser och alltid får vad hon vill ha
vi säger konstaterande.
23 oktober 2008
tjugoåttonde
Bäst att erkänna med en gång. Jag skriver inte det här inlägget för att jag plötsligt kände att nu var det längesen, eller jag har så underbara läsare så jag måste uppdatera för deras skull, eller vilken annan snäll och sympatisk anledning ni än kan komma på.
Nej, allt för att skjuta upp engelskläxan en stund till.
Nu tänker jag berätta om min dag baklänges (fråga inte varför) bara så ni vet.
Den senaste timmen har jag snurrat runt i lägenheten utan att utföra speciellt mycket vettigt överhuvudtaget. Förutom städa lite kanske. Och duscha. Och äta. Så kanske var det ganska vettiga saker ändå.
Innan dess var jag och dansade show, med betoning på dansade eftersom vi bara gjorde det idag.
Före showen hade jag varit på jazzlektion och också dansat, fast där en egenkomponerad sak av gruppen. Innan det sällskaplade jag med Mikaela på Cacuts, uddevallas underbara gator och sinclairs projektarbetsutställningar.
Före det hade vi flextid. Då satt jag hemma och skrev mycket duktigt klart min hemtenta som revoltuioner och ideologier. Innan det hade jag tysklektion på Östrabo vilket var väldigt jobbigt... not. Tidigare hade jag haft lunchrast men det var tråkig så det kan vi strunta i att berätta om. Dagen första lektion var svenska och då redovisade vi våra böcker (Till min dotter i Frankrike... förslag till vilken bok jag ska läsa nästa gång välkomnas!) genom boksamtal.
På morgonen vaknade jag. Så är det.
Nu kommer en sån här fin för övrigt-lista som jag tycker om.
Så...
För övrigt:
# Börjar NaNoWriMo snart. Underbart att jag har koll, plan och tid för det! Well, well.
# Måste jag påpeka att Nissaström var trevligt.
# Är det lov snart. Behövligt ohyes.
# Tycker jag att vi kan hoppa över skoldagen imorgon.
# Ska jag avsluta med några välkända visdomsord: Tetris är bäst!
Glöm aldrig det.
Nej, allt för att skjuta upp engelskläxan en stund till.
Nu tänker jag berätta om min dag baklänges (fråga inte varför) bara så ni vet.
Den senaste timmen har jag snurrat runt i lägenheten utan att utföra speciellt mycket vettigt överhuvudtaget. Förutom städa lite kanske. Och duscha. Och äta. Så kanske var det ganska vettiga saker ändå.
Innan dess var jag och dansade show, med betoning på dansade eftersom vi bara gjorde det idag.
Före showen hade jag varit på jazzlektion och också dansat, fast där en egenkomponerad sak av gruppen. Innan det sällskaplade jag med Mikaela på Cacuts, uddevallas underbara gator och sinclairs projektarbetsutställningar.
Före det hade vi flextid. Då satt jag hemma och skrev mycket duktigt klart min hemtenta som revoltuioner och ideologier. Innan det hade jag tysklektion på Östrabo vilket var väldigt jobbigt... not. Tidigare hade jag haft lunchrast men det var tråkig så det kan vi strunta i att berätta om. Dagen första lektion var svenska och då redovisade vi våra böcker (Till min dotter i Frankrike... förslag till vilken bok jag ska läsa nästa gång välkomnas!) genom boksamtal.
På morgonen vaknade jag. Så är det.
Nu kommer en sån här fin för övrigt-lista som jag tycker om.
Så...
För övrigt:
# Börjar NaNoWriMo snart. Underbart att jag har koll, plan och tid för det! Well, well.
# Måste jag påpeka att Nissaström var trevligt.
# Är det lov snart. Behövligt ohyes.
# Tycker jag att vi kan hoppa över skoldagen imorgon.
# Ska jag avsluta med några välkända visdomsord: Tetris är bäst!
Glöm aldrig det.
08 oktober 2008
Man kan inte alltid vara verklig
Grenarna trasslar in sig i hennes stickade tjocktröja och barren ristar sig mot huden
när de klättrar ner ifrån bergskullen.
Irriterat drar hon av sig tröjan och sliter los ena ärmen från enen.
Han
han bara skrattar åt henne
Hon blänger
surt
Han skrattar lite till
tills hon inte kan låta bli att göra detsamma
Då drar han henne till sig
tar tag i axlarna och leder henne framåt tills marken blivit plan igen
sedan puttar han till henne
"Aj"
"Vadå aj?"
"Vad gör du? Det gjorde ju ont?"
"Ont?
Du fann ju stigen
Även om man inte alltid ser den bakom träden så finns den alltid där. Oftast närmare än vad man tror. Man måste bara snubbla över den för att upptäcka det"
"..."
"Jag hjälpte dig
Nu ser du den och då är det börja att följa
så kommer du fram
förr eller senare
Det gör inte ont"
"Lovar du?"
"Jag lovar"
när de klättrar ner ifrån bergskullen.
Irriterat drar hon av sig tröjan och sliter los ena ärmen från enen.
Han
han bara skrattar åt henne
Hon blänger
surt
Han skrattar lite till
tills hon inte kan låta bli att göra detsamma
Då drar han henne till sig
tar tag i axlarna och leder henne framåt tills marken blivit plan igen
sedan puttar han till henne
"Aj"
"Vadå aj?"
"Vad gör du? Det gjorde ju ont?"
"Ont?
Du fann ju stigen
Även om man inte alltid ser den bakom träden så finns den alltid där. Oftast närmare än vad man tror. Man måste bara snubbla över den för att upptäcka det"
"..."
"Jag hjälpte dig
Nu ser du den och då är det börja att följa
så kommer du fram
förr eller senare
Det gör inte ont"
"Lovar du?"
"Jag lovar"
05 oktober 2008
andra sidan
och hon ser sig i spegeln
och slås av ironin
att hon aldrig sett sötare ut än såhär
nu
nu när det ändå inte spelar någon roll
ändå
och hon ser sig i spegeln
försöker hitta ljusglimten
där i bakgrunden
den är borta
och hon ser sig själv i spegeln
ser flickan mittemot
slå sönder den
krasch
glasskärvornas värld
sjunger lite högre:
då söt
nu vacker
och slås av ironin
att hon aldrig sett sötare ut än såhär
nu
nu när det ändå inte spelar någon roll
ändå
och hon ser sig i spegeln
försöker hitta ljusglimten
där i bakgrunden
den är borta
och hon ser sig själv i spegeln
ser flickan mittemot
slå sönder den
krasch
glasskärvornas värld
sjunger lite högre:
då söt
nu vacker
"whatisandwhatshouldneverbe"
Jag skriver inte. Du bara inbillar dig. För alla dokument står tomma och projektet still. Som allting annat. Evig tystnad.
30 september 2008
There is no time for us...
there is no time for us
oh the world won't understand
it's left no time for us
För att den låten
ett, råkade komma upp på min iPod just nu
två, ger minnen. sorgliga javisst, men underbara
tre, är sjukt fin.
_
Jag är duktig
skriver om ideologier / revolutioner
Det är en bra dag för sådant.
oh the world won't understand
it's left no time for us
För att den låten
ett, råkade komma upp på min iPod just nu
två, ger minnen. sorgliga javisst, men underbara
tre, är sjukt fin.
_
Jag är duktig
skriver om ideologier / revolutioner
Det är en bra dag för sådant.
25 september 2008
Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken, mot den svarta rymden ovanför molnen?
Vi försöker se ljuset i morgondagen för det är mycket vackrare än allt det där andra
-onda-
Idag har jag:
# Träffat Linda (Knutknutknut). Det var bra, bättre. Yerba också, för första gången på... länge. Berry kände igen mig, det trodde jag aldrig. Tetete. Och prat om lite allt och lite musik och lite skriveri och lite ganska mycket Håkan.
Kanske, kanske inte, men troligtvis inte.
# Spenderat tid på det näst bästa stället i Wålemarkland, med lite lagom vettskrämda konfirmander och lite lagom knepiga (och väldigt, väldigt bra) ledare.
# Skickat iväg ett mail. (Eller ganska så många fler än ett, men men). Fått svar på det också. Vart det leder får jag se, om det ens leder någonstans.
# Insett att min mobil är försvunnen. Troligtvis ligger den och skrattar åt mig i pappas bil.
(Och just precis nu fick jag ett mail från honom där han sa att han hittat den där haha). Well... om det nu är någon som sökt mig vet ni varför jag inte svarat.
# Skrivit världens mest tråkiga och failande svenskinlämningsuppgift ever. Nu kanske jag överdrvier lite men jag vill bara döda sönder den. En engelskasak också. (Insåg just nu att jag borde utnyttja dig Hanna att rätta mina grammtiskt kassa och allmänt värdelösa skoluppgifter jag tvingas skriva i engelska.. ehehehe :D)
# INTE gjort alla andra skolsaker jag tänkte hålla på med
INTE bestämt hur jag ska göra i helgen
INTE bestämt hur jag ska göra i jul
INTE fått någon ordning på allt som bara snurrar omkring
INTE sovit så mycket som jag skulle
INTE fått någon motivation för att gå till skolan
INTE gjort en väldigt massa andra saker som säkert skulle vara bra att göra
men ni vet
effektivitet är inte min starka sida
-onda-
Idag har jag:
# Träffat Linda (Knutknutknut). Det var bra, bättre. Yerba också, för första gången på... länge. Berry kände igen mig, det trodde jag aldrig. Tetete. Och prat om lite allt och lite musik och lite skriveri och lite ganska mycket Håkan.
Kanske, kanske inte, men troligtvis inte.
# Spenderat tid på det näst bästa stället i Wålemarkland, med lite lagom vettskrämda konfirmander och lite lagom knepiga (och väldigt, väldigt bra) ledare.
# Skickat iväg ett mail. (Eller ganska så många fler än ett, men men). Fått svar på det också. Vart det leder får jag se, om det ens leder någonstans.
# Insett att min mobil är försvunnen. Troligtvis ligger den och skrattar åt mig i pappas bil.
(Och just precis nu fick jag ett mail från honom där han sa att han hittat den där haha). Well... om det nu är någon som sökt mig vet ni varför jag inte svarat.
# Skrivit världens mest tråkiga och failande svenskinlämningsuppgift ever. Nu kanske jag överdrvier lite men jag vill bara döda sönder den. En engelskasak också. (Insåg just nu att jag borde utnyttja dig Hanna att rätta mina grammtiskt kassa och allmänt värdelösa skoluppgifter jag tvingas skriva i engelska.. ehehehe :D)
# INTE gjort alla andra skolsaker jag tänkte hålla på med
INTE bestämt hur jag ska göra i helgen
INTE bestämt hur jag ska göra i jul
INTE fått någon ordning på allt som bara snurrar omkring
INTE sovit så mycket som jag skulle
INTE fått någon motivation för att gå till skolan
INTE gjort en väldigt massa andra saker som säkert skulle vara bra att göra
men ni vet
effektivitet är inte min starka sida
24 september 2008
Två rader bort
Hade det varit för x tid sedan skulle min rubrik lydigt så. Nu lyder den i och för sig så i alla fall men inte alls med samma innebörd eller mening. Snarare... bitterhetskänsla.
Vilken präglat hela veckan för övrigt.
Kan inte någon ge mig ett väldigt stort, väldigt varmt och väldigt fluffigt duntäcke? Så alla timmar kan sovas bort och sjunka iväg istället för att riva sönder kläderna och borra hål i marken framför.
Ursäkta om jag inte orkar formulera mig, och det var inte vad det skulle handla om alls.
Som om jag tänkt ut en handling överhuvudtaget.
Två rader bort
var det ja.
Framför.
Ju mer verkligt allt blir desto klarare förstår jag hur extremt långt bort det blir.
Kanske är det därför
för att man inser
Och allt som var så vackert förvandlas till realitet
som vi inte vill ha.
Det borde varit bra
känts bra
jättebra
eller jättedåligt.
Nähhej.
Jag vill sova.
Vilken präglat hela veckan för övrigt.
Kan inte någon ge mig ett väldigt stort, väldigt varmt och väldigt fluffigt duntäcke? Så alla timmar kan sovas bort och sjunka iväg istället för att riva sönder kläderna och borra hål i marken framför.
Ursäkta om jag inte orkar formulera mig, och det var inte vad det skulle handla om alls.
Som om jag tänkt ut en handling överhuvudtaget.
Två rader bort
var det ja.
Framför.
Ju mer verkligt allt blir desto klarare förstår jag hur extremt långt bort det blir.
Kanske är det därför
för att man inser
Och allt som var så vackert förvandlas till realitet
som vi inte vill ha.
Det borde varit bra
känts bra
jättebra
eller jättedåligt.
Nähhej.
Jag vill sova.
22 september 2008
18 september 2008
Ljus
Till folk som faktiskt läser och bryr sig om att kommentera.
Ingen nämnd, ingen glömd :*
Tack.
Och jag menar det.
Det här inlägget är så vackert tillägnat er.
Ingen nämnd, ingen glömd :*
Tack.
Och jag menar det.
Det här inlägget är så vackert tillägnat er.
Då har aldrig varit
"Man kan inte alltid vara verklig" sa han och log
ironiskt
(såklart)
"Nej man kan inte alltid vara verklig" upprepade hon
och log tillbaka
För det det var visst väldigt underhållande alltihop
Och roligt
javisst
roligt
Glöm inte att skratta kamrat
Han fingrar började krypa upp
längs hennes ryggrad
"Men tänk
tänk om du faktiskt är här
Om allt du sa faktiskt existerade
om allt du gjorde
gjordes för att det fanns någon mening med det"
"Tänk
tänk"
"Jag är allvarlig
Ser du svanarna där ute?"
Han pekade ut mot vattnet
och hon följde hans vänstra arm med blicken
tills hon ser fingertopparna
och några vita fåglar ute i vattnet framför dem
lite längre fram
"Ja?"
"De sjunker inte"
Glidande ögon
fram och tillbaka
Hon studerade hans ansikte i profil
Fast det är skuggigt tyckte hon sig kunna se konturerna in i minsta detalj
men kanske
kanske
berodde det bara på att hon sett dem så många gånger innan
att hon kunde dem utantill
Hon väntar på en poäng
Hans ansikte vill inte avslöja någon
Evighetslånga sekunder drar sig förbi
och äntligen
rör sig hans mun
"Vet du varför?"
"Nej?"
"För de har lärt sig att simma"
ironiskt
(såklart)
"Nej man kan inte alltid vara verklig" upprepade hon
och log tillbaka
För det det var visst väldigt underhållande alltihop
Och roligt
javisst
roligt
Glöm inte att skratta kamrat
Han fingrar började krypa upp
längs hennes ryggrad
"Men tänk
tänk om du faktiskt är här
Om allt du sa faktiskt existerade
om allt du gjorde
gjordes för att det fanns någon mening med det"
"Tänk
tänk"
"Jag är allvarlig
Ser du svanarna där ute?"
Han pekade ut mot vattnet
och hon följde hans vänstra arm med blicken
tills hon ser fingertopparna
och några vita fåglar ute i vattnet framför dem
lite längre fram
"Ja?"
"De sjunker inte"
Glidande ögon
fram och tillbaka
Hon studerade hans ansikte i profil
Fast det är skuggigt tyckte hon sig kunna se konturerna in i minsta detalj
men kanske
kanske
berodde det bara på att hon sett dem så många gånger innan
att hon kunde dem utantill
Hon väntar på en poäng
Hans ansikte vill inte avslöja någon
Evighetslånga sekunder drar sig förbi
och äntligen
rör sig hans mun
"Vet du varför?"
"Nej?"
"För de har lärt sig att simma"
16 september 2008
" Bra utsikt "
Två dagar
några bilder
ett fotografi
+ Två damer sitter och pratar om arbetsnarkomaner på koreanska. En likasinnad driver förbi och sätter sig på en bänk. Långsamma steg och det spelas musik.
+ Whatever you want whatever you are
i högtalarsystemet
Alldeles för högt
för vi står alldeles för nära
och helt rätt
+ Trumman ljuder i takt med hjärtslag
ni vet melodin
den har präglats in sen barnsben sprang runt på gruskorn och gungade högt, högt upp i det blå.
Vi kan den utan till
+ Varför allting blir så otroligt extremt enkelt med vissa människor
och så svårt med andra
+ Varför man inte vet
för det skulle vara så bra
om, om, om
om inte
+ Övervägande trevlighet. Punkt.
några bilder
ett fotografi
+ Två damer sitter och pratar om arbetsnarkomaner på koreanska. En likasinnad driver förbi och sätter sig på en bänk. Långsamma steg och det spelas musik.
+ Whatever you want whatever you are
i högtalarsystemet
Alldeles för högt
för vi står alldeles för nära
och helt rätt
+ Trumman ljuder i takt med hjärtslag
ni vet melodin
den har präglats in sen barnsben sprang runt på gruskorn och gungade högt, högt upp i det blå.
Vi kan den utan till
och så svårt med andra
+ Varför man inte vet
för det skulle vara så bra
om, om, om
om inte
+ Övervägande trevlighet. Punkt.
14 september 2008
Vart? Där.
Det är alldeles tomt kring stolarna och borden. Det ligger en brun känsla över hela rummet, trä och trä och trä och väggar och golv. I takets hörn sitter en högtalare. Den spelar dålig Rix FM-musik. De är under den hon sätter sig. Inte för att den spelar dålig Rix FM-musik, utan för att det är i ett hörn. Längst in i rummet och längst bort från allt det andra.
Trettio minuter.
Och kanske var bra? Annars hade hon ju aldrig hamnat där. Aldrig insett att Rix FM faktiskt kan spela rätt låtar vi rätt tillfällen så det blir lite trevligt ändå.
Stor porslinsmugg innehållande te. Det luktar vanilj och ska tydligen smaka det också, men det gör det inte. Vitt och fyrkanter. Varmt och kallt. Nej förresten, kallt och varmt. För värmen kring händerna finns kvar långt efter att det slutat smaka.
Det var i en bok och då undrade någon varför hon satt där. Vem hon var. Vad det var hon evigt höll på att skriva så knapprande på sin mobil. Alldeles ensam. Nästan. För åskådaren måste ju också vara där annars så går det ju inte. Och vem var det till förresten. Frågetecken.
Fast de pratar för mycket för att undra sådär som i boken. De tjatar för mycket. De dricker cola. Och en man går förbi minst fyra gånger. Han har solglasögon. Han öppnar fönstret och det blir kallt.
Hon reser sig upp och ställer ifrån sig porslinskoppen.
Två minuter över.
Kanske väntade hon i boken på någon som aldrig kom? Kanske inte. Svaret kommer ingen någonsin få veta.
Trettio minuter.
Och kanske var bra? Annars hade hon ju aldrig hamnat där. Aldrig insett att Rix FM faktiskt kan spela rätt låtar vi rätt tillfällen så det blir lite trevligt ändå.
Stor porslinsmugg innehållande te. Det luktar vanilj och ska tydligen smaka det också, men det gör det inte. Vitt och fyrkanter. Varmt och kallt. Nej förresten, kallt och varmt. För värmen kring händerna finns kvar långt efter att det slutat smaka.
Det var i en bok och då undrade någon varför hon satt där. Vem hon var. Vad det var hon evigt höll på att skriva så knapprande på sin mobil. Alldeles ensam. Nästan. För åskådaren måste ju också vara där annars så går det ju inte. Och vem var det till förresten. Frågetecken.
Fast de pratar för mycket för att undra sådär som i boken. De tjatar för mycket. De dricker cola. Och en man går förbi minst fyra gånger. Han har solglasögon. Han öppnar fönstret och det blir kallt.
Hon reser sig upp och ställer ifrån sig porslinskoppen.
Två minuter över.
Kanske väntade hon i boken på någon som aldrig kom? Kanske inte. Svaret kommer ingen någonsin få veta.
12 september 2008
Klockan mer
Jag kan inte komma på någon rubrik. Jag kan inte riktigt komma på vad jag ska skriva här heller. Så fort det börjar ta form så blinkar det till där nere av orange och allt far iväg igen.
Dagen bra sjunger trastarna i träden
omges av ljus i olikfärgade cirklar
folk folk folk
omsluten trygghet
mys
och dessförinnan ganska glömt
om jag inte tänker efter
och det gör jag inte
nu
men det var bättre än förväntat det också
Nej. Nu tar jag och rekommenderar alla (ganska så ickeexisterande) läsare att klicka in på Mickas blogg , och läsa hennes senaste inlägg "Fjärilspoet byter ord med Legoflickan", bara för att det är bäst.
Jag heter inte Mats, jag heter Mat.
Dagen bra sjunger trastarna i träden
omges av ljus i olikfärgade cirklar
folk folk folk
omsluten trygghet
mys
och dessförinnan ganska glömt
om jag inte tänker efter
och det gör jag inte
nu
men det var bättre än förväntat det också
Nej. Nu tar jag och rekommenderar alla (ganska så ickeexisterande) läsare att klicka in på Mickas blogg , och läsa hennes senaste inlägg "Fjärilspoet byter ord med Legoflickan", bara för att det är bäst.
Jag heter inte Mats, jag heter Mat.
09 september 2008
kombination
du är unik
hjärta talar i tusen slag
du är värdefull
sanning stämplas på klisterrand
hantverk & sånt
pappersask med sidentyg
svartsvartsvart
guld
öppna med perspektiv
jag ser dig nu
du är unik
ögon gnistrar talar glans
svartvita linjer
bind dem samman
bild visar inte dig
längre
du är värdefull
som alla andra
i mängden
trådar tvinnas gör komplicerat
viskar se samband
se samband
hjärta talar i tusen slag
du är värdefull
sanning stämplas på klisterrand
hantverk & sånt
pappersask med sidentyg
svartsvartsvart
guld
öppna med perspektiv
jag ser dig nu
du är unik
ögon gnistrar talar glans
svartvita linjer
bind dem samman
bild visar inte dig
längre
du är värdefull
som alla andra
i mängden
trådar tvinnas gör komplicerat
viskar se samband
se samband
08 september 2008
Spöke
Utifrån och inifrån
- när olikhet blir likhet och det i själva verket inte är så stort skillnad
" ”Vad har du gjort idag då?” Joel såg väntande på henne._
Det var en de många sakerna som hon gillade hos honom, han frågade saker för att han brydde sig, och lyssnade verkligen när man sa någonting.
Issa var för det mesta en väldigt flamsig och flummig person, ofta beskriven ”rolig”. Men hos Joel var det annorlunda, där kunde hon känna sig respekterad och viktig också.
”Inte så mycket faktiskt. Sov ändå till 11 och sen fastnade jag framför datorn, surfade runt lite och skickade ett mail till Kim. Sen har jag väl bara ätit, i stort sätt”
”Det låter soft. Hur har Kim det?” Joel hade aldrig varit speciellt nära kompis med Kim, inte vad Issa hade märkt i alla fall. Men trots allt så var hon en del av deras klass och det var kul att han brydde sig.
”Sådär, jag vet inte riktigt. Det verkar vara ganska tråkigt där hon bor, jag ska hälsa på henne på lovet, hoppas jag”
”Meh, ska du åka ifrån mig för några granar när vi äntligen har ordentligt med tid att vara med varandra?” Joel lät förolämpande, men på skoj.
”Vadå granar? Ja, klart att jag bara vill dit för att samla barr, inte alls för att träffa Kim”
”Jag visste väl det” Joel log och Issa kunde inte låta bli att smittas av det, ”men nog pratat om Kim, när är det faktiskt dig och mig det handlar om”
”Jaa” Issa log fortfarande, det var så lätt med Joel, ”vad har du gjort idag då?”
De på satt på sängen med ryggarna lutade mot väggen bakom, och Joel hoppade några centimeter närmare henne innan har svarade.
”Ingenting, haft tråkigt, hoppats att du skulle dyka upp”
”Och det gjorde jag ju”
”Ja det gjorde jag ju”
Issa tittade in i Joels ögon, och log igen, ännu mer den här gången."
Idag är det måndag och jag har (logiskt sett) påbörjat ännu en skolvecka. Dagen innehöll som vanligt mentorstid, studiepass, samhällskunskap, lucnh, historia och dessutom en extrainsatt svensklektion istället för ytterligare ett studiepass.
Ganska så trevligt faktiskt.
Så när jag kom hem fick jag för mig att läsa igenom min NaNoWriMo från 2007. Det var ett ganska trevligt beslut, även om den tog all tid som egentligen skulle varit ägnat åt skolarbete, ehe.
Den är ganska sockersöt på vissa ställen faktiskt (hostovanhost), men sedan spårar allting ut en aning (ängel).
Om någon undrar över bloggrubriken så har den absolut ingenting med någonting att göra.
Buuuuuuuuu!
07 september 2008
Må din väg gå dig till mötes
och må solen vara din vän
Idag har jag tillbringat dagen med att måla ansiktsmålning på små barn. Myshej.
_
Här skulle det stå någonting väldigt kreativt
men det blev inte riktigt så
idag
Jag säger bara
Välgärningar & illdåd
Idag har jag tillbringat dagen med att måla ansiktsmålning på små barn. Myshej.
_
Här skulle det stå någonting väldigt kreativt
men det blev inte riktigt så
idag
Jag säger bara
Välgärningar & illdåd
06 september 2008
Samtidig symbolik för ciruks 910 dagar
Från varje håll kommer olika ljud. En tanke far genom huvudet: hur många av dem är det möjligt att höra samtidigt?
Bakifrån
en uppfälld dator
smyckad med stjärnor, glittrande i blått, rött, guld och silver
står för vackerhet
spelar musik från en livekonsert, bara inofficiellt inspelad
"håll ditt huvud högt, det är allt man kan begära"
Kent såklart, som alltid.
Framifrån
tryggheten från en fotbollsmatch
landskamp Albanien - Sverige
nationalsången ljuder och ibland slås jag av meningen med den
grönt, grönt, grönt, stående människor, sjungande.
Från hörnet
rösten från ett telefonsamtal
av karaktären vivillintelyssnaegentligenmenundgårinteatthöra
upprördhet
och långsamt klargör det ändå saker
som vilken sida jag står på
och alltid kommer göra
Precis bredvid
klockans eviga tickande
tick tack tick tack
_
Det var några timmar sedan nu
sparat i utkast som så mycket annat.
Jag tittade bara på de sista 20 minuterna av matchen. Behöver jag ens säga att det blev 0-0? Det låg i luften ända sedan morgonen grydde.
Svenska landslaget bryr sig inte ett dugg om att en stor del av min framtids upplevelser beror på hur många poäng de tar.
& ännu ljuder kent live i högtalarna
"språk, jag behöver inget språk
med tiden på min sida"
Ett worddokument finns uppe också.
S, F, J, S
1709 ord än så länge. Inte så mycket men mer noggrant än på länge.
Kanske blir det någonting, kanske inte.
Om ni vill kan ni fundera över vad bokstäverna står för.
(eller DFAEDSMIKS, men det är ett oavslutat kapitel)
Bakifrån
en uppfälld dator
smyckad med stjärnor, glittrande i blått, rött, guld och silver
står för vackerhet
spelar musik från en livekonsert, bara inofficiellt inspelad
"håll ditt huvud högt, det är allt man kan begära"
Kent såklart, som alltid.
Framifrån
tryggheten från en fotbollsmatch
landskamp Albanien - Sverige
nationalsången ljuder och ibland slås jag av meningen med den
grönt, grönt, grönt, stående människor, sjungande.
Från hörnet
rösten från ett telefonsamtal
av karaktären vivillintelyssnaegentligenmenundgårinteatthöra
upprördhet
och långsamt klargör det ändå saker
som vilken sida jag står på
och alltid kommer göra
Precis bredvid
klockans eviga tickande
tick tack tick tack
_
Det var några timmar sedan nu
sparat i utkast som så mycket annat.
Jag tittade bara på de sista 20 minuterna av matchen. Behöver jag ens säga att det blev 0-0? Det låg i luften ända sedan morgonen grydde.
Svenska landslaget bryr sig inte ett dugg om att en stor del av min framtids upplevelser beror på hur många poäng de tar.
& ännu ljuder kent live i högtalarna
"språk, jag behöver inget språk
med tiden på min sida"
Ett worddokument finns uppe också.
S, F, J, S
1709 ord än så länge. Inte så mycket men mer noggrant än på länge.
Kanske blir det någonting, kanske inte.
Om ni vill kan ni fundera över vad bokstäverna står för.
(eller DFAEDSMIKS, men det är ett oavslutat kapitel)
05 september 2008
September - and I think it's time to update
S som i sandstrand
Vartenda avtryck stannar kvar. Även om det kanske ser ut som om det enkelt kan utplånas av vågorna. så ändrar de bara form likt allting annat (fast, flytande, gas, fast flytande, gas). Varje ord, varje ögonblick och varje tillfälle präntas in och finns kvar långt efteråt vi tror att vi glömt av det. Omedvetenhet.
E som i energi
Inifrån, utifrån. Tankar, ord, känslor. Från småsaker, detaljer. Samma detaljer som fäller mig ibland. Ironiskt? Ohyes. Tur att det är vardag (detaljer, ironi, detaljer, ironi).
P som i Potter
Dags att uppleva allting igen, på riktigt den här gången. Och som de flesta andra normala människor. Genom text, blanka sidor och ord. Inget klickande, inga blåröda undertbart mysiga färger, inga poesikvällar, inga ugglebrev med maxlängd, ingen snö på quiditchplanen. Om jag saknar det? Nej. Bara minns. Och det är bra minnen. Tack.
" 'Jiggery pokery!' said Harry in a fierce voice. 'Hocus, pocus ... squiggly wiggly...' "
T som i tidlöst
Det är bara att trycka på on så finns det där igen. Inte allt, men en hel del. Som en chock. Det var så längesen och så långt borta. Och skrämmande nära nu igen bara genom att höra några textrader.
"Du älskar bara rött och leker vacker romantik"
Då och då och då.
Men det kommer nog fortfarande alltid att stanna kvar på något sätt. Även om det här förändras. Det märktes idag.
För det känns knappt att gå förbi längre.
But still
Tidlöshet var ordet
som det stod någonstans, vet du.
E som i Erica
Och hon står där. Ser du henne?
M som i minnen
Ekande tomma korridorer. Inga människor som smäller igen skåp, klottrar på bänkar eller skriker till varandra. Större och vänligare än vad jag sett utrymmet många gånger förut. Vänliga själar, ler, säger att det var kul att se dig och hur har du det idag?
Ändå är det lite klaustrofobi-känsla över det hela. Då var verkligen då, till och med mer då än det tidlösa. (För minnen finns inte nu och tidlösa saker finns alltid även om det i princip är över).
B som i bowling
Tillsammans med KU-folk + syster idag. Ganska så trevligt jodå. Och jag ägde alla, såklart.
E som i Egon
Han skulle fylla fem år nästa dag. För han var fyra år. Han undrade mycket vad han skulle få i present...
R som i Ramsvik
Läger med folket vi slumpats ihop tillsammans för att tillbringa tre år med. Konstigt? Jodå. Bra? Jodå. Så länge man inte tänker för mycket så länge man inte tänker för mycket hur det hade kunnat vara då och då och med den och den.
Men men. Det blir bra oja.
Vartenda avtryck stannar kvar. Även om det kanske ser ut som om det enkelt kan utplånas av vågorna. så ändrar de bara form likt allting annat (fast, flytande, gas, fast flytande, gas). Varje ord, varje ögonblick och varje tillfälle präntas in och finns kvar långt efteråt vi tror att vi glömt av det. Omedvetenhet.
E som i energi
Inifrån, utifrån. Tankar, ord, känslor. Från småsaker, detaljer. Samma detaljer som fäller mig ibland. Ironiskt? Ohyes. Tur att det är vardag (detaljer, ironi, detaljer, ironi).
P som i Potter
Dags att uppleva allting igen, på riktigt den här gången. Och som de flesta andra normala människor. Genom text, blanka sidor och ord. Inget klickande, inga blåröda undertbart mysiga färger, inga poesikvällar, inga ugglebrev med maxlängd, ingen snö på quiditchplanen. Om jag saknar det? Nej. Bara minns. Och det är bra minnen. Tack.
" 'Jiggery pokery!' said Harry in a fierce voice. 'Hocus, pocus ... squiggly wiggly...' "
T som i tidlöst
Det är bara att trycka på on så finns det där igen. Inte allt, men en hel del. Som en chock. Det var så längesen och så långt borta. Och skrämmande nära nu igen bara genom att höra några textrader.
"Du älskar bara rött och leker vacker romantik"
Då och då och då.
Men det kommer nog fortfarande alltid att stanna kvar på något sätt. Även om det här förändras. Det märktes idag.
För det känns knappt att gå förbi längre.
But still
Tidlöshet var ordet
som det stod någonstans, vet du.
E som i Erica
Och hon står där. Ser du henne?
M som i minnen
Ekande tomma korridorer. Inga människor som smäller igen skåp, klottrar på bänkar eller skriker till varandra. Större och vänligare än vad jag sett utrymmet många gånger förut. Vänliga själar, ler, säger att det var kul att se dig och hur har du det idag?
Ändå är det lite klaustrofobi-känsla över det hela. Då var verkligen då, till och med mer då än det tidlösa. (För minnen finns inte nu och tidlösa saker finns alltid även om det i princip är över).
B som i bowling
Tillsammans med KU-folk + syster idag. Ganska så trevligt jodå. Och jag ägde alla, såklart.
E som i Egon
Han skulle fylla fem år nästa dag. För han var fyra år. Han undrade mycket vad han skulle få i present...
R som i Ramsvik
Läger med folket vi slumpats ihop tillsammans för att tillbringa tre år med. Konstigt? Jodå. Bra? Jodå. Så länge man inte tänker för mycket så länge man inte tänker för mycket hur det hade kunnat vara då och då och med den och den.
Men men. Det blir bra oja.
31 augusti 2008
Kontraster
Hon sitter hemma och spelar Bingolotto, ensam i ett soffhörn.
Han trampar på gaspedalen, dags att åka några mil till.
_
Vissa helger handlar om kontraster. Som den här.
Vissa dagar handlar om ord som inte borde bli sagda (eller skulle sagts för längesedan)
Vissa ord leder till underliga kvällar, tankar och konversationsloggar.
Vissa kvällar leder till nya dagar.
nya känslor
som att kunna känna sig hemma
på ett ställe där du aldrig satt din fot förut.
Rosa krydda från Azerbajdzjan. Toner från musik och hopp på dansmatta i evighet, eller åtminstone så länge att du bara vill döda alla pilar på tv-skärmen.
Vissa saker undrar blir vi lite rädda för. Det där landet till exempel. Ska man kalla det för tillfällighet?
_
Det bästa är sparat till sist:
Lilla Mikaela
(jag kommer alltid vara äldre och visare än dig, glöm inte det)
blev 16 igår
hurra för henne
42 gånger
♥
Han trampar på gaspedalen, dags att åka några mil till.
_
Vissa helger handlar om kontraster. Som den här.
Vissa dagar handlar om ord som inte borde bli sagda (eller skulle sagts för längesedan)
Vissa ord leder till underliga kvällar, tankar och konversationsloggar.
Vissa kvällar leder till nya dagar.
nya känslor
som att kunna känna sig hemma
på ett ställe där du aldrig satt din fot förut.
Rosa krydda från Azerbajdzjan. Toner från musik och hopp på dansmatta i evighet, eller åtminstone så länge att du bara vill döda alla pilar på tv-skärmen.
Vissa saker undrar blir vi lite rädda för. Det där landet till exempel. Ska man kalla det för tillfällighet?
_
Det bästa är sparat till sist:
Lilla Mikaela
(jag kommer alltid vara äldre och visare än dig, glöm inte det)
blev 16 igår
hurra för henne
42 gånger
♥
29 augusti 2008
Taking the long way around
" It's been two long years now
Since the top of the world came crashing down
And I'm getting' it back on the road now
But I'm taking the long way "
Jag ramar in alla ord i tavlor. Bara för att få dem att skina genom glasskivan även då de bleknat bort. Även sådant vi aldrig velat se inpräntat på de där dukarna från början. För det ska finnas kvar.
Det var en gång en frys med isbitar i. Dock var de flesta av dessa isbitar inte frysta än, och de som var det var korsformade. Tre stycken på rad låg de där och klingade mot glaskanten. Samtidigt gick solen ned och statyn på tornet fortsatte att blicka ut än idag. Hon har tydligen inte väntat klart än.
' Jag tror att jag förstår '
Tänk om det vore så.
För varje gång växer sig oviljan lite större, samtidigt som meningsfullheten krymper. Någon frågade i .. onsdags (?) och jag kunde inte förklara alls.
Olika världar min vän, olika världar.
Och visst, lite ljusare blir den när ni blandar er i.
Vi säger
olikhet och samhörighet, röda stolar, trappor, blyertspennor, promenad i regn, simpla lekar, ödets typiska ironi.
Since the top of the world came crashing down
And I'm getting' it back on the road now
But I'm taking the long way "
Jag ramar in alla ord i tavlor. Bara för att få dem att skina genom glasskivan även då de bleknat bort. Även sådant vi aldrig velat se inpräntat på de där dukarna från början. För det ska finnas kvar.
Det var en gång en frys med isbitar i. Dock var de flesta av dessa isbitar inte frysta än, och de som var det var korsformade. Tre stycken på rad låg de där och klingade mot glaskanten. Samtidigt gick solen ned och statyn på tornet fortsatte att blicka ut än idag. Hon har tydligen inte väntat klart än.
' Jag tror att jag förstår '
Tänk om det vore så.
För varje gång växer sig oviljan lite större, samtidigt som meningsfullheten krymper. Någon frågade i .. onsdags (?) och jag kunde inte förklara alls.
Olika världar min vän, olika världar.
Och visst, lite ljusare blir den när ni blandar er i.
Vi säger
olikhet och samhörighet, röda stolar, trappor, blyertspennor, promenad i regn, simpla lekar, ödets typiska ironi.
28 augusti 2008
"You've forgotten the magic word" said Harry irritably
Ni vet de där inläggen jag skrev för två veckor sedan. Det var så längesedan. Så väldigt, väldigt, väldigt längesedan. Ni vet allt det där som du tänkte? Nej det vet ni inte, för ni minns inte.
Plötsligt kan ni varken veta eller minnas, för ni var inte där. The control is lost, and now it isn't you who could see the overview any more.
_
Ni vet den där känslan av att komma tillbaka. Ni vet den där känslan av musik, i dig, i luften och i en plats där du mer eller mindre hör hemma.
(Ni vet inte den där känslan av du plötsligt befinner dig under sängen hos monstret, utan att veta vad du egentligen gör där.. men det gör Mikaela.. och jag ohyes ohyes).
Plötsligt kan ni varken veta eller minnas, för ni var inte där. The control is lost, and now it isn't you who could see the overview any more.
_
Ni vet den där känslan av att komma tillbaka. Ni vet den där känslan av musik, i dig, i luften och i en plats där du mer eller mindre hör hemma.
(Ni vet inte den där känslan av du plötsligt befinner dig under sängen hos monstret, utan att veta vad du egentligen gör där.. men det gör Mikaela.. och jag ohyes ohyes).
24 augusti 2008
2-0
2008-08-24 20:41:
" Jag vet inte vad det va idag...domaren eller den långhåriga mattan...eller att lsk maskade..nåt måste det ju ha varit......giffarna va ju hur bra som helst.:) not "<3
23 augusti 2008
Legopojken
" En dag ska en saga bli skrivenIdag är det dags att säga några ord om Legopojken. Han byggdes upp en dag för ganska så längesedan nu. Små, små legobitar i alla möjliga klara färger pusslades långsamt och extremt noggrant ihop för att bilda en insida. Blå, grön, röd, gul...
med fjäderpenna på pergamentpapper
i flytande bläck
och med illustrationer av kol
Den ska handla om en pojke
uppbyggd av lego, färgglad och grann
på insidan, förstås "
Utsidan däremot, är precis tvärtom. Gråare än gråast, mer neutral och insmältande än någonting annat du sett. Varför?
För att ingen ska kunna upptäcka att han är uppbyggd av lego såklart.
Det skulle ju inte fungera, och dessutom föredrar han livet bakom gråa hood-tröjor och stora tjocka dagstidningar fyllda med skrikande svarta bokstäver.
Han finns och inte finns. Han försvinner och existerar.
Någonting som inte finns är en Legoflicka. Eller kanske gör hon det. I vilket fall är hon inte jag, även om jag är väldigt glad att låna hennes namn.
21 augusti 2008
Småbarnslogik
Du ser ett streck, hon ser en värld.
Du ser en cirkel, hon ser ett liv.
Du ser ännu en timma springa förbi, hon ser en evighet av möjligheter.
Du ser någonting enkelt, hon ser någonting komplicerat och fulländat.
Du ser en cirkel, hon ser ett liv.
Du ser ännu en timma springa förbi, hon ser en evighet av möjligheter.
Du ser någonting enkelt, hon ser någonting komplicerat och fulländat.
Det går bra nu
Vi pusslar ihop alla ord. Bokstav efter bokstav, bit efter bit.
alfapetvärld
Vi pusslar på ytterligare ett år. Sexton.
alfapetsvärld
20 augusti 2008
Hej stanna kvar
Vi påbörjar ett nytt räknesätt och kallar det här för andra dagen. Andra dagen, andra dagen, andra dagen. Imorgon blir tredje och fredag fjärde. Och efter helgen börjar vi om igen. Dag ett, dag två, dag tre...
Tankarna vandrar inte speciellt långt fram i tiden. Nu är nu och nästa vecka är en evighet fram.
"men jag tänkte aldrig så långt"
Jag tillbringar min fritid med allt som stavas trygghet. Igår var en väldigt välbekant resa till en väldigt välbekant plats och en väldigt välbekant person.
(Har jag sagt att vi älskar kollektivtrafik?)
Idag en promenad, fikastund och ett samtal som behövdes. Senare en timma (eller timme, som vi säger i Bohuslän) av att inte tänka. Bara sjunka in i rytmen, takten, stegen och mörkret när allt avslutas. Det är bäst. Ett av få tillfällen då man verkligen känner att man inte vill vara alls någon annanstans (ett uttryck som en viss person också använde om en viss konsert för övrigt)
Imorgon är födelsedag och igenkänlighet. Fredag en blå buss till den näst bästa platsen i Wålemarkland. Den bästa ska besökas på söndag. Så klart.
Det blir bra, det blir bra..
Och det bästa av allt är att allt av det här hänt förut.
Tankarna vandrar inte speciellt långt fram i tiden. Nu är nu och nästa vecka är en evighet fram.
"men jag tänkte aldrig så långt"
Jag tillbringar min fritid med allt som stavas trygghet. Igår var en väldigt välbekant resa till en väldigt välbekant plats och en väldigt välbekant person.
(Har jag sagt att vi älskar kollektivtrafik?)
Idag en promenad, fikastund och ett samtal som behövdes. Senare en timma (eller timme, som vi säger i Bohuslän) av att inte tänka. Bara sjunka in i rytmen, takten, stegen och mörkret när allt avslutas. Det är bäst. Ett av få tillfällen då man verkligen känner att man inte vill vara alls någon annanstans (ett uttryck som en viss person också använde om en viss konsert för övrigt)
Imorgon är födelsedag och igenkänlighet. Fredag en blå buss till den näst bästa platsen i Wålemarkland. Den bästa ska besökas på söndag. Så klart.
Det blir bra, det blir bra..
Och det bästa av allt är att allt av det här hänt förut.
19 augusti 2008
Intryck
Nytt, nyare, nyast.
Jag har suttit ett tag här också försökt komma på vad jag ska skriva. Det går inte så bra. Det ska inte bli för mycket och inte för lite och inte för nära och inte för långt bort.
Så det blir ingenting.
Lagom finns bara i svenska alfabetet. Och svenska alfabetet innehåller bara en begränsad mängd bokstäver. Inte för att det här någonting med lagom att göra. Eller jo. Kanske.
Vi kan väl säga att vi tar första steget ut någonstans idag. Jag har ingen aning om vart och nej, jag kan absolut inte låta bli att ha ångest över om jag valt rätt väg.
Hejdå.
Jag har suttit ett tag här också försökt komma på vad jag ska skriva. Det går inte så bra. Det ska inte bli för mycket och inte för lite och inte för nära och inte för långt bort.
Så det blir ingenting.
Lagom finns bara i svenska alfabetet. Och svenska alfabetet innehåller bara en begränsad mängd bokstäver. Inte för att det här någonting med lagom att göra. Eller jo. Kanske.
Vi kan väl säga att vi tar första steget ut någonstans idag. Jag har ingen aning om vart och nej, jag kan absolut inte låta bli att ha ångest över om jag valt rätt väg.
Hejdå.
18 augusti 2008
Helsingborg med mera
Jag har insett att när man är bortrest någonstans så hinner man alltid tänka över så många saker att man inte ens kommer ihåg en bråkdel när man till sist är hemma och ska skriva ned dem.
När man inte har dator eller papper till hands brukar det mesta samlas i mobilen
Låt oss kalla det utkast
där finns det ingen ordnig eller logik
* Mil efter mil längs vägkanten
grönt gult blått vitt grått, susar förbi
blandas till en oändlig massa av svenska landskap
Vi börjar vänja oss med den här bilden nu
vyerna känns inte lika obekanta längre
Jag har sett det här förut
Idag, igår, förra veckan, året innan
Det är många som undrar varför
jag tänker inte förklara för de kommer antagligen aldrig att förstå ändå
(det kallas fotbollsvärld)
* " Förlåt mig
men du är allt jag har "
* Du omgiver mig
lindar in mig i bomull och sammetstyg
och jag faller inte längre
nej jag faller inte längre
trygghet
och du kommer ta emot mig igen
igen
igen
* Ofta jag glömmer mitt objektiv på fotboll
Helsingborgspubliken är kass
vi vann, vi vann
"synnerligen oförtjänt" förstås
eller som speakern uttalade sig
" det här var en liten missräkning i protokollet"
Andra halvlek och overklighetskänsla
* Det går för fort
vart är tiden
inte redo
* Ord som flyger och du måste fånga dem
och
vitgröna (inte grönvita) svampar med smak av piggelin
När man inte har dator eller papper till hands brukar det mesta samlas i mobilen
Låt oss kalla det utkast
där finns det ingen ordnig eller logik
* Mil efter mil längs vägkanten
grönt gult blått vitt grått, susar förbi
blandas till en oändlig massa av svenska landskap
Vi börjar vänja oss med den här bilden nu
vyerna känns inte lika obekanta längre
Jag har sett det här förut
Idag, igår, förra veckan, året innan
Det är många som undrar varför
jag tänker inte förklara för de kommer antagligen aldrig att förstå ändå
(det kallas fotbollsvärld)
* " Förlåt mig
men du är allt jag har "
* Du omgiver mig
lindar in mig i bomull och sammetstyg
och jag faller inte längre
nej jag faller inte längre
trygghet
och du kommer ta emot mig igen
igen
igen
* Ofta jag glömmer mitt objektiv på fotboll
Helsingborgspubliken är kass
vi vann, vi vann
"synnerligen oförtjänt" förstås
eller som speakern uttalade sig
" det här var en liten missräkning i protokollet"
Andra halvlek och overklighetskänsla
* Det går för fort
vart är tiden
inte redo
* Ord som flyger och du måste fånga dem
och
vitgröna (inte grönvita) svampar med smak av piggelin
13 augusti 2008
Innerligt
Kanske tror du att du vet så mycket bättre än mig (punkt och konstaterande, ingen fråga med frågetecken).
Kanske tror du att du är så mycket mer insatt, med både hjärta och hjärna.Bara för att ni alltid står i centrum, när vart och hur förutsättningarna än är.
Bara för att ni inte är rädda att stå för er sak och inte är sena med att visa det gång och gång efter annan.
Ni och du är mest hängivna, visst är det så visst är det så.
på hemmaplan
kanske
För du har aldrig tänkt tanken att färdas flera mil för sakens skull också kan kallas hängivenhet. Se perspektivet ur ett objektiv. Spara, föreviga och lagra alla stunder där de finns kvar långt efter att du har blandat ihop dem med allt annat.
(vem är det som vet mest och bäst då?)
Om vi gör den osynliga tävlingen till en synlig tävling vinner du inte hur lätt som helst.
Om vi gör det till en lek att inte känna kommer jag inte ge upp
(bara nästan)_
Och ja
jag lever på era kommentarer.
tack
♥
Kanske tror du att du är så mycket mer insatt, med både hjärta och hjärna.Bara för att ni alltid står i centrum, när vart och hur förutsättningarna än är.
Bara för att ni inte är rädda att stå för er sak och inte är sena med att visa det gång och gång efter annan.
Ni och du är mest hängivna, visst är det så visst är det så.
på hemmaplan
kanske
För du har aldrig tänkt tanken att färdas flera mil för sakens skull också kan kallas hängivenhet. Se perspektivet ur ett objektiv. Spara, föreviga och lagra alla stunder där de finns kvar långt efter att du har blandat ihop dem med allt annat.
(vem är det som vet mest och bäst då?)
Om vi gör den osynliga tävlingen till en synlig tävling vinner du inte hur lätt som helst.
Om vi gör det till en lek att inte känna kommer jag inte ge upp
(bara nästan)_
Och ja
jag lever på era kommentarer.
tack
♥
12 augusti 2008
Tiden kommer aldrig tillbaka på sättet som allt var
Jag klamrar mig fast vid några få ord och siffror. Grammatiskt felaktiga och slarvigt skrivna, näst intill oläsliga om man inte är väl insatt i vad som står där. Fysiskt var det ett tag sedan, mentalt en hel evighet bort.
Hur mycket de än vill glömmas av och försvinna ur åtanke lyckas de alltid hamna i ljuset igen med jämna mellanrum.
Vill, vill inte, vill, vill inte.
Frågan varför kan ställas med all rätt. Översättningen av därför lyder: på grund av att det är det enda av konkret slag som finns kvar.
Även om minnen också fungerar att klamra sig fast vid så bleknar de bort, glöms av eller bli suddiga i kanterna. Snart vet vi inte om vi minns vad vi faktiskt minns eller bara vad vi vill.
Blyertsstrecken ska inte suddas ut. Bara gömmas undan bland allt annat viktigt och oviktigt. För vi vet ju ändå vad som står där. Allting är rätt förutom det som är fel, och det är tillräckligt mycket rätt så det där felet (på en minut) gör mindre än ingenting.
Vi vet ju självklart hur det gick, mycket väl, precis som allting annat som har med saken att göra. Det är nästan den största grejen med alltihop, du förstår att jag förstår. Allmänbildning, besatthet, nördighet, mentalt tvång eller kärlek. Kalla det vad ni vill.
För vi kommer
(precis som orden och siffrorna på pappret)
alltid att stå kvar.
Hur mycket de än vill glömmas av och försvinna ur åtanke lyckas de alltid hamna i ljuset igen med jämna mellanrum.
Vill, vill inte, vill, vill inte.
Frågan varför kan ställas med all rätt. Översättningen av därför lyder: på grund av att det är det enda av konkret slag som finns kvar.
Även om minnen också fungerar att klamra sig fast vid så bleknar de bort, glöms av eller bli suddiga i kanterna. Snart vet vi inte om vi minns vad vi faktiskt minns eller bara vad vi vill.
Blyertsstrecken ska inte suddas ut. Bara gömmas undan bland allt annat viktigt och oviktigt. För vi vet ju ändå vad som står där. Allting är rätt förutom det som är fel, och det är tillräckligt mycket rätt så det där felet (på en minut) gör mindre än ingenting.
Vi vet ju självklart hur det gick, mycket väl, precis som allting annat som har med saken att göra. Det är nästan den största grejen med alltihop, du förstår att jag förstår. Allmänbildning, besatthet, nördighet, mentalt tvång eller kärlek. Kalla det vad ni vill.
För vi kommer
(precis som orden och siffrorna på pappret)
alltid att stå kvar.
11 augusti 2008
Oåtkomlig
Jag slår på rösten, säger "vad var det jag sa?" och ser lite nöjd ut. Tredje gången gillt, såklart och igen. Det är bra och inte bra, men nu är det bra. Tänk att det krävs så lite.
Lite kunde blivit ännu mer igen, men då är den där igen. Hånfullheten. Viskar i eko. Du kan komma hit men inte längre, hit men inte längre, hit men inte längre.
Och ibland kan nära vara längre bort än någonsin annars. Det är då avstånden märks, den tydliga avgrunden. Lite mindre nu än för ut men fortfarande alldeles för stor.
Betongmakten fryser fast lite mer i regn och blåst, tänker 20 trappsteg upp.
Rösten viskar oåtkomlig, oåtkomlig.
Lite kunde blivit ännu mer igen, men då är den där igen. Hånfullheten. Viskar i eko. Du kan komma hit men inte längre, hit men inte längre, hit men inte längre.
Och ibland kan nära vara längre bort än någonsin annars. Det är då avstånden märks, den tydliga avgrunden. Lite mindre nu än för ut men fortfarande alldeles för stor.
Betongmakten fryser fast lite mer i regn och blåst, tänker 20 trappsteg upp.
Rösten viskar oåtkomlig, oåtkomlig.
10 augusti 2008
Way Out West
Väldigt mycket, väldigt lite, för alltid och ingenstans.
Och man glömmer så fort. Fredag var igår. Igår var inte längesedan. Ändå är allt jag kan erinra mig om bortklingande toner i midnattsmörker. There is no time for us, no time for us, no time for us...
Så kan sägas, och så kan vara men nu är ändå mer än någonsin annars:
Broder Daniel Forever.
Stjärnflickor. Glitter, glitter, glitter, reflekteras i tårar. Slutgiltigt.
För alla som undrar kan jag också presentera svaret på Frågan.
Vem styr över vädret?
Berggren, Henrik Berggren såklart. Totalt fastslutet och otroligt underbart.
Däremot är förmågan att kunna andas, och kunna röra sig inte överskattad. Jag lovar.
Annars var Mando Diao och Franz Ferdinand trevligt.
_
Lördag. Idag.
HåkanHåkanHåkanHåkan
Men först
Sahara Hotnights och N.E.R.D
till exempel
Sen
HåkanHåkanHåkanHåkan
Han är bäst. Han är så bäst att det blir lite för bra för när allt börjar bli lite långsamt (kärlek är ett brev skickat tusen gånger, nu kan du få mig så lätt, det är så jag säger det) blir det lite för fint och sorgligt och känslomässigt förvirrat.
HåkanHåkanHåkanHåkan
Neil Young kan slänga sig i väggen.
Och man glömmer så fort. Fredag var igår. Igår var inte längesedan. Ändå är allt jag kan erinra mig om bortklingande toner i midnattsmörker. There is no time for us, no time for us, no time for us...
Så kan sägas, och så kan vara men nu är ändå mer än någonsin annars:
Broder Daniel Forever.
Stjärnflickor. Glitter, glitter, glitter, reflekteras i tårar. Slutgiltigt.
För alla som undrar kan jag också presentera svaret på Frågan.
Vem styr över vädret?
Berggren, Henrik Berggren såklart. Totalt fastslutet och otroligt underbart.
Däremot är förmågan att kunna andas, och kunna röra sig inte överskattad. Jag lovar.
Annars var Mando Diao och Franz Ferdinand trevligt.
_
Lördag. Idag.
HåkanHåkanHåkanHåkan
Men först
Sahara Hotnights och N.E.R.D
till exempel
Sen
HåkanHåkanHåkanHåkan
Han är bäst. Han är så bäst att det blir lite för bra för när allt börjar bli lite långsamt (kärlek är ett brev skickat tusen gånger, nu kan du få mig så lätt, det är så jag säger det) blir det lite för fint och sorgligt och känslomässigt förvirrat.
HåkanHåkanHåkanHåkan
Neil Young kan slänga sig i väggen.
07 augusti 2008
Karlstad
Jag har varit i Karlstad
Nu blir ni väldigt förvånade med tanke på rubriken
Karlstad är Sveriges kaffegalnaste stad, jag lovar
Karlstad har ett IKEA
där kan man köpa fotoramar
Jag är besatt av fotoramar
och svarta saker med vita stjärnor på
och tåg
och en massa andra saker men dem ska vi inte ta upp nu
helst aldrig
Jag är trött
Jag kan inte få ihop speciellt sammanhängande meningar
Det märker ni nog
Mikaela kommer hem imorgon
det trodde inte jag
så nu blev jag förvirrad
men det är bra
Karlstad är också bra
förresten
Imorgon ska jag till Göteborg
och Way Out West
Det ska regna
Det är inte bra
Men Håkan ska vara där
och Broder Daniel
och en massa andra
Det är bra
Nu har jag skrivit "det är bra" alldeles för många gånger känner jag
Det är inte bra
Godnatt
(nästan).
Nu blir ni väldigt förvånade med tanke på rubriken
Karlstad är Sveriges kaffegalnaste stad, jag lovar
Karlstad har ett IKEA
där kan man köpa fotoramar
Jag är besatt av fotoramar
och svarta saker med vita stjärnor på
och tåg
och en massa andra saker men dem ska vi inte ta upp nu
helst aldrig
Jag är trött
Jag kan inte få ihop speciellt sammanhängande meningar
Det märker ni nog
Mikaela kommer hem imorgon
det trodde inte jag
så nu blev jag förvirrad
men det är bra
Karlstad är också bra
förresten
Imorgon ska jag till Göteborg
och Way Out West
Det ska regna
Det är inte bra
Men Håkan ska vara där
och Broder Daniel
och en massa andra
Det är bra
Nu har jag skrivit "det är bra" alldeles för många gånger känner jag
Det är inte bra
Godnatt
(nästan).
04 augusti 2008
Tankar från Stockholmsresa
"att leta efter sig själv
det är vad som gäller här i stockholm"
Det var ett försök i alla fall.
Och här är lite av vad jag kom fram till och inte lyckats glömma av riktigt än.
# Allting beror på vad man innan ställer in sig på. Saknad till exempel.
# Bra saker när allting plötsligt blir lite mindre glatt:
Fisherman's friend
<3-sms style="COLOR: rgb(0,153,0)">
# Dåliga saker när allting plötsligt blir lite mindre glatt:
Vita stjärnor på svart som bara finns överallt när de inte ska det
# Allting är ett pussel. Vi gör ett försök att klistra ihop det och har äntligen hittat en ny metod. Istället för med våld tvinga ihop alla bitarna så filar vi kanterna. Långsamt jovisst, men kanske så lönar det sig i längden.
# Hammarbys egentliga plan är inte att vinna allsvenskan som man kanske kan tro. Nej, inte alls. Deras mål är istället att få in "söder" i precis allting. Att komma ifrån söder, spela på Söderstadion och innehava spelarna Freddy Söderberg och Fredrik Söderström är bara början. (Den sistnämnda kvitterade dessutom till 2-2 mot LSK två minuter innan matchen tog slut. Bitter? Jag? Nejdå hosthost).
Imorgon vävrar de 17-årige talangen Robin Söder från IFK. (Inte för alla mål han gjort på senaste, utan pga hans efternamn såklart).
# LSK-spelarna förföljer oss. De outtalade misstankarna kan nu äntligen bekräftas.
Remember: Vi bodde inte på samma hotell som dem, de bodde på samma hotell som oss. (:D)
Wilson och Kärna är en massa trevliga.
Bortaläktaren var ganska tom (men inte alls så som förfarat) och jag + sys var med i TV några gånger, eh.
# Hur mycket jag än försöker kommer jag aldrig bli tillräcklig (för dig). Och jag tänker inte försöka, för det finns en gräns och den går vid att vara sig själv.
# Jack omsluter mig. Jack räddar mig. Jack är värmen i regnet.
# Vi åt frukost i globen, niceyes
_
"Hjärter Dam du kan duka för två
jag tar tåget ner framåt kvällen"
Imorgon åker jag antagligen bort igen (tågtågtåg). Jag vet helt seriöst inte vart vi ska, men jag vet att vi kommer hem på torsdag.
(och då åker jag ytterligare igen, men det är då och inte nu).
det är vad som gäller här i stockholm"
Det var ett försök i alla fall.
Och här är lite av vad jag kom fram till och inte lyckats glömma av riktigt än.
# Allting beror på vad man innan ställer in sig på. Saknad till exempel.
# Bra saker när allting plötsligt blir lite mindre glatt:
Fisherman's friend
<3-sms style="COLOR: rgb(0,153,0)">
# Dåliga saker när allting plötsligt blir lite mindre glatt:
Vita stjärnor på svart som bara finns överallt när de inte ska det
# Allting är ett pussel. Vi gör ett försök att klistra ihop det och har äntligen hittat en ny metod. Istället för med våld tvinga ihop alla bitarna så filar vi kanterna. Långsamt jovisst, men kanske så lönar det sig i längden.
# Hammarbys egentliga plan är inte att vinna allsvenskan som man kanske kan tro. Nej, inte alls. Deras mål är istället att få in "söder" i precis allting. Att komma ifrån söder, spela på Söderstadion och innehava spelarna Freddy Söderberg och Fredrik Söderström är bara början. (Den sistnämnda kvitterade dessutom till 2-2 mot LSK två minuter innan matchen tog slut. Bitter? Jag? Nejdå hosthost).
Imorgon vävrar de 17-årige talangen Robin Söder från IFK. (Inte för alla mål han gjort på senaste, utan pga hans efternamn såklart).
# LSK-spelarna förföljer oss. De outtalade misstankarna kan nu äntligen bekräftas.
Remember: Vi bodde inte på samma hotell som dem, de bodde på samma hotell som oss. (:D)
Wilson och Kärna är en massa trevliga.
Bortaläktaren var ganska tom (men inte alls så som förfarat) och jag + sys var med i TV några gånger, eh.
# Hur mycket jag än försöker kommer jag aldrig bli tillräcklig (för dig). Och jag tänker inte försöka, för det finns en gräns och den går vid att vara sig själv.
# Jack omsluter mig. Jack räddar mig. Jack är värmen i regnet.
# Vi åt frukost i globen, niceyes
_
"Hjärter Dam du kan duka för två
jag tar tåget ner framåt kvällen"
Imorgon åker jag antagligen bort igen (tågtågtåg). Jag vet helt seriöst inte vart vi ska, men jag vet att vi kommer hem på torsdag.
(och då åker jag ytterligare igen, men det är då och inte nu).
01 augusti 2008
Tredje gången gillt
Fastfrusen, förstelnad, chockad. Hånfullt skrattar rösten åt mig. Varför stod du bara där varför gjorde du ingenting varför sa du ingenting varför varför?
Slumpartat ögonblick. Det skulle komma, ja det skulle det, men inte nu för beredskapen var ju inte där.
Inte förra gången heller. Betongmakten fryser fast i marken, kanske rentutav smälter in i betongen själv. Känslan av kontroll, översikt, javisst. Lite för mycket bara.
Oförmågan att röra sig, titta upp, andas, tala, hinna tänka.
Ett ord hade räckt.
Det fanns inte. Rösten skrockar lite högre för varje gång tankarna vidrör det. Moahaha, skyll dig själv, skyll dig själv.
Och jag skyller mig själv.
Men det som inte riktigt vill lyssna, klamrar sig fast vid hoppet i en annan 'dig' och tänker tredje gången gillt. För det fungerade då, och det kommer fungera igen.
Tredje gången gillt, tredje gången gillt.
_
Dagens konstaterande bland mörker och nattbussar med siffran 12 (på väg åt fel håll förstås) är att vi hade varit mycket vänligare mot varandra om det inte vore för denna ständiga rädsla.
_
För övrigt:
# Fyller Emelie 17 idag
(eller egentligen fyllde hon väl igår eftersom klockan passerat midnatt)
# Fyller Jessica 14 imorgon
(eller idag eftersom klockan passerat midnatt som sagt, ni fattar)
( Grattis på båda <3 )
# Fahren wir nach dem Hauptstadt morgen
Slumpartat ögonblick. Det skulle komma, ja det skulle det, men inte nu för beredskapen var ju inte där.
Inte förra gången heller. Betongmakten fryser fast i marken, kanske rentutav smälter in i betongen själv. Känslan av kontroll, översikt, javisst. Lite för mycket bara.
Oförmågan att röra sig, titta upp, andas, tala, hinna tänka.
Ett ord hade räckt.
Det fanns inte. Rösten skrockar lite högre för varje gång tankarna vidrör det. Moahaha, skyll dig själv, skyll dig själv.
Och jag skyller mig själv.
Men det som inte riktigt vill lyssna, klamrar sig fast vid hoppet i en annan 'dig' och tänker tredje gången gillt. För det fungerade då, och det kommer fungera igen.
Tredje gången gillt, tredje gången gillt.
_
Dagens konstaterande bland mörker och nattbussar med siffran 12 (på väg åt fel håll förstås) är att vi hade varit mycket vänligare mot varandra om det inte vore för denna ständiga rädsla.
_
För övrigt:
# Fyller Emelie 17 idag
(eller egentligen fyllde hon väl igår eftersom klockan passerat midnatt)
# Fyller Jessica 14 imorgon
(eller idag eftersom klockan passerat midnatt som sagt, ni fattar)
( Grattis på båda <3 )
# Fahren wir nach dem Hauptstadt morgen
30 juli 2008
Intriger
Det här inlägget skulle egentligen handla om hur underskattad affären Åhlens är och hur mycket man egentligen borde dyrka den. Jag menar, de har allt, mitt impulsblock är köpt där och jag stör mig inte ens på att de har den för det mesta hemska färgen rött i sin logga och på alla påsar, utan jag rent utav gillar Åhlens-påsar.
Men jag insåg idag att trots detta så är den affären knappast värd att dyrka. I mitt inte alls sistaminutenpresentletande hittade jag ingenting där och blev dessutom ruinerad (nåja nästan, kunde ha blivit) på grund av några pennor, som inte ens var köpta i presentsyfte.
För övrigt är det tragiskt att det bästa stället att köpa cd-skivor på i uddevalla 'centrum' är Willys.
_
Jag knarkar
I'm yours - Jason Mraz
och
When You Say Nothing At All - Ronan Keating
och
Strimmor - Lars Winnerbäck
Inte för att de är direkt bra (jo, Strimmor är) utan därför
♥
(plus att de är de enda låtarna som går att iTunes för tillfället)
Men jag insåg idag att trots detta så är den affären knappast värd att dyrka. I mitt inte alls sistaminutenpresentletande hittade jag ingenting där och blev dessutom ruinerad (nåja nästan, kunde ha blivit) på grund av några pennor, som inte ens var köpta i presentsyfte.
För övrigt är det tragiskt att det bästa stället att köpa cd-skivor på i uddevalla 'centrum' är Willys.
_
Jag knarkar
I'm yours - Jason Mraz
och
When You Say Nothing At All - Ronan Keating
och
Strimmor - Lars Winnerbäck
Inte för att de är direkt bra (jo, Strimmor är) utan därför
♥
(plus att de är de enda låtarna som går att iTunes för tillfället)
27 juli 2008
24 kronor, och vi tycker om vackra ord
Det är lite svårt att förstå vad man kan drabbas av bara genom att hälla upp röd saft i en plastmugg stående på marken. Utomhus, strålande solsken, vinande vind och plötsligt väldigt långt därifrån. Bara under de få sekunder det tar att fylla upp muggen till lagom bredd kan man komma att tänka på helt plötsliga och otippade saker.
Ögonblickliga minnen.
Inte ens samma plats, under samma tidpunkt eller med överhuvudtaget samma personer. Inte heller med samma utgång. Den här gången står muggen kvar där den står utan några som helst problem.
Lukten av grillkol och tändvätska är dock den samma.
Som då
Och nu är nu. Nu är igenkänlighet och en liten smula nostalgi. Nu är grässtrån och en alldeles för stekande sol. Nu är We are all the winners i högtalaren och Our last summer bakom hörnet. Nu är att fly från verkligheten och försöka laga söndersplittrat spegelglas.
Ibland känns det som om det går ganska bra
Då och då och då
var familj
Nu är (också)
Tom&Jerry-kex
hästar
Audrey
en massa andra saker som inte hör hit
och 'världens näst bästa stad' (om man ska tro på vad de säger, skriver och reklamerar för)
Åmål
Ögonblickliga minnen.
Inte ens samma plats, under samma tidpunkt eller med överhuvudtaget samma personer. Inte heller med samma utgång. Den här gången står muggen kvar där den står utan några som helst problem.
Lukten av grillkol och tändvätska är dock den samma.
Som då
Och nu är nu. Nu är igenkänlighet och en liten smula nostalgi. Nu är grässtrån och en alldeles för stekande sol. Nu är We are all the winners i högtalaren och Our last summer bakom hörnet. Nu är att fly från verkligheten och försöka laga söndersplittrat spegelglas.
Ibland känns det som om det går ganska bra
Då och då och då
var familj
Nu är (också)
Tom&Jerry-kex
hästar
Audrey
en massa andra saker som inte hör hit
och 'världens näst bästa stad' (om man ska tro på vad de säger, skriver och reklamerar för)
Åmål
Adjöss och tack för fisken
" Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul som som ingen nånsin tagit notis om.
Kretsande kring denna, på ett avstånd av ungefär 150 miljoner kilometer, befinner sig en obetydlig liten blågrön planet, vilkens apbaserade livsformer är så osannolikt primitiva att dom anser digitalur vara någonting att komma med.
Denna planet har - eller rättare sagt hade - ett problem, nämligen följande: dom flesta av dess innevånade var för det mesta olyckliga.
Många lösningar föreslogs på detta problem, men de flesta handlade på ett eller annat sätt om att cirkulera små gröna papperslappar, vilket var märkligt, eftersom det egentligen inte var dom små gröna papperslapparna som var olyckliga.
Så problemet kvarstod; många av innevånarna var elaka och dom flesta var det synd om, även dom som hade digitalur.
Många blev alltmer övertygade om att dom hade begått sitt första misstag redan den dagen då de klättrade ner ur träden. Och andra sa att även detta med träden hade varit en dålig ide; dom skulle ha stannat i havet hela bunten.
Och så, en torsdag, nästan tvåtusen år efter att en man hade blivit fastspikad vid ett träd för att han antytt hur trevligt det vore om alla kunde vara lite trevliga mot varann som omväxling, satt en flicka alldeles för sig själv på ett kafé i Richmansworth och insåg plötsligt vad det var som hade blivit så fel hela tiden, och äntligen visste hon hur man kunde förvändla dennna planet till ett fint och bra ställe att leva på. Den här gången stämde det, det skulle fungera, och ingen skulle behöva bli fastspikad för någonting.Men innan hon hann gå till en telefon och berätta det för någon blev Jorden tyvärr helt oväntat utplånad, eftersom den var ivägen för en ny hypergalaktisk expressled, och så tyckte hela idén gå förlorad för alltid. "Heja LGTG
26 juli 2008
du och jag ska aldrig dö
Förut brukade allting vara i bitar och delat. Det tog tid, tankar, väntan och glömska men så plötsligt smälte det ihop till en enhet. Inte på vilket sätt som heller, utan på det bästa tänkbara
(eller otänkbara)
Vi har aldrig gillat överdrivenhet (som inte är ett godkänt ord i rättstavningsprogrammet för övrigt). Föraktat dem som tror att de är bättre än alla andra bara för att de lyckats. En gång. Någon gång. Blundat över för mycket inlevelse och öppnat ögonen för känsla, tystnad och ödmjukhet.
Ibland är det bara rätt
ändå.
_
Thåström & Kent
25 juli 2008
Slottskogsvallen
Thåström är bra, om man kan lite mer låtar och inte är på en Kent-spelning. Han förtjänar mer än att vara "förband" för en ointresserad publik på en utomhusarena.
Mörker, inomhus, litet. Översätts bättre.
Oavsätt förutsättningar så avslutade han grymt med Brev från tionde våningen och Du ska va president
Sara var massa trevligt sällskap
och
Kent var bättre än någonsin förr.
That's it.
(eller otänkbara)
Vi har aldrig gillat överdrivenhet (som inte är ett godkänt ord i rättstavningsprogrammet för övrigt). Föraktat dem som tror att de är bättre än alla andra bara för att de lyckats. En gång. Någon gång. Blundat över för mycket inlevelse och öppnat ögonen för känsla, tystnad och ödmjukhet.
Ibland är det bara rätt
ändå.
_
Thåström & Kent
25 juli 2008
Slottskogsvallen
Thåström är bra, om man kan lite mer låtar och inte är på en Kent-spelning. Han förtjänar mer än att vara "förband" för en ointresserad publik på en utomhusarena.
Mörker, inomhus, litet. Översätts bättre.
Oavsätt förutsättningar så avslutade han grymt med Brev från tionde våningen och Du ska va president
♥
Sara var massa trevligt sällskap
och
Kent var bättre än någonsin förr.
That's it.
23 juli 2008
" Önskar du något att dricka?
Nej... tack... jag... rostar "
Dagen fördrevs med Anna och hennes kompis Alexandra i Uddevalla och på Fjordfestivalen. Där hade vi så mycket att göra.. hosthost. Anna tappade ned sin sko i Bäveån, begåvad som hon är :*
(Det funkar inte att få upp tappade skor i Bäveån med sopborstar, jag lovar)
För övrigt säger jag bara:
lilla lördagslistan!
du behöver inte veta vad du vill
men det behöver vi
vill du vara med så vet du vad du gör
tyck till, tryck till
lilla lördagslistan gör vardag till helg
(bara för att jag är besatt av sportradion)
Dagen fördrevs med Anna och hennes kompis Alexandra i Uddevalla och på Fjordfestivalen. Där hade vi så mycket att göra.. hosthost. Anna tappade ned sin sko i Bäveån, begåvad som hon är :*
(Det funkar inte att få upp tappade skor i Bäveån med sopborstar, jag lovar)
För övrigt säger jag bara:
lilla lördagslistan!
du behöver inte veta vad du vill
men det behöver vi
vill du vara med så vet du vad du gör
tyck till, tryck till
lilla lördagslistan gör vardag till helg
(bara för att jag är besatt av sportradion)
22 juli 2008
*
Låtsashjärta
lånade känslor
blunda
mörker
döljer glitterstoft
ersätts med
låtsashjärta
(lånade känslor
blunda)
lånade känslor
blunda
mörker
döljer glitterstoft
ersätts med
låtsashjärta
(lånade känslor
blunda)
21 juli 2008
LSK - AIK 2-1
Fotboll.
ett litet kliv ut i världen
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
människor som tror har en chans
Lars Winnerbäck, såklart. En dag ska ni få mina egna ord och rader, men den dagen är inte idag.
Väldigt trevlig dag för övrigt. Precis lika trevlig som jag planerat att resten av veckan ska bli. Och veckan därpå, igen, igen tills skolan börjar. Där tar mina planer slut.
Fotboll.
Först och främst, så älskar vi kollektivtrafik. Vi älskar känslan av igenkännande, av fullkomlig trygghet och vetskapen av att kunna göra något bra.
Fast det slets ifrån mig kommer det alltid att finnas kvar. Vi har gjort det möjligt tillsammans.
För det andra, så är aftereightglass bra (jag hatar särskrivning, så det får bli sådär även om det inte är rätt). Tro det eller ej.
För det tredje så ger känslan av att bara gå uppåt och uppåt och uppåt ingen som helst panik längre. Eller stress. Man kommer alltid ner igen.
Och värme. Varmt blir det. Värme är bra.
Fotboll.
Det är bäst med igenkännandet också. Även om det bara brukade vara jag (vi, vi vi vi), alla de där kyliga höstmörkerkvällarna när laget gick till ännu en förlust i division II eller något liknande, så är det trevligt ändå.
Sofie får ett eget stycke för hon gör ett väldigt bra jobb som maskot :*
Fotboll.
2-1 blev det ja. Flyt-hej.
Bara för att det någon gång ska få jämna ut sig med icke-flytet i matcher mot bland annat Djurgården och Malmö.
Och det var allt.
Nej.
Det finns mycket mer, som alltid oförmöget att bli förklarat. Jag tänker inte ens försöka. Och jag tänker absolut inte berätta om vad som var bäst.
Det ska gömmas undan för att försvinna bort eller plockas fram. Tiden bestämmer vilket, och jag har tid.
Vi åkte tåg hem.
(vi älskar kollektivtrafik)
ett litet kliv ut i världen
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
människor som tror har en chans
Lars Winnerbäck, såklart. En dag ska ni få mina egna ord och rader, men den dagen är inte idag.
Väldigt trevlig dag för övrigt. Precis lika trevlig som jag planerat att resten av veckan ska bli. Och veckan därpå, igen, igen tills skolan börjar. Där tar mina planer slut.
Fotboll.
Först och främst, så älskar vi kollektivtrafik. Vi älskar känslan av igenkännande, av fullkomlig trygghet och vetskapen av att kunna göra något bra.
Fast det slets ifrån mig kommer det alltid att finnas kvar. Vi har gjort det möjligt tillsammans.
För det andra, så är aftereightglass bra (jag hatar särskrivning, så det får bli sådär även om det inte är rätt). Tro det eller ej.
För det tredje så ger känslan av att bara gå uppåt och uppåt och uppåt ingen som helst panik längre. Eller stress. Man kommer alltid ner igen.
Och värme. Varmt blir det. Värme är bra.
Fotboll.
Det är bäst med igenkännandet också. Även om det bara brukade vara jag (vi, vi vi vi), alla de där kyliga höstmörkerkvällarna när laget gick till ännu en förlust i division II eller något liknande, så är det trevligt ändå.
Sofie får ett eget stycke för hon gör ett väldigt bra jobb som maskot :*
Fotboll.
2-1 blev det ja. Flyt-hej.
Bara för att det någon gång ska få jämna ut sig med icke-flytet i matcher mot bland annat Djurgården och Malmö.
Och det var allt.
Nej.
Det finns mycket mer, som alltid oförmöget att bli förklarat. Jag tänker inte ens försöka. Och jag tänker absolut inte berätta om vad som var bäst.
Det ska gömmas undan för att försvinna bort eller plockas fram. Tiden bestämmer vilket, och jag har tid.
Vi åkte tåg hem.
(vi älskar kollektivtrafik)
20 juli 2008
Igår, idag, imorgon
Det var längesedan nu som jag kände alla ord på det sättet. Om ingenting, allting och rakt igenom sammansatta på ett så genialiskt sätt att man inte kan bli allt annat än avundsjuk. Så brukar det vara, och det här gången var det lite extra.
Vill jag inbilla mig, men egentligen var det nog bara jag som inte riktigt det chansen på ett tag. Inte orkat, inte haft tid, inte velat försöka.
Here we go again.
Igår är idag, idag imorgon och imorgon igår.
Så är det för allting går runt, kommer tillbaka och finns kvar.
Barbara Keating
&
Stephanie Keating
_
För alla som är uppmärksamma så, ja, det här var ett inlägg. Det mest seriösa hittills till och med (vilket inte säger speciellt mycket i det här sammanhanget, men ändå).
Jag har nästan bestämt mig för att göra den här bloggen aktiv. Det går som det går.
Lev väl.
Vill jag inbilla mig, men egentligen var det nog bara jag som inte riktigt det chansen på ett tag. Inte orkat, inte haft tid, inte velat försöka.
Here we go again.
Igår är idag, idag imorgon och imorgon igår.
Så är det för allting går runt, kommer tillbaka och finns kvar.
Barbara Keating
&
Stephanie Keating
_
För alla som är uppmärksamma så, ja, det här var ett inlägg. Det mest seriösa hittills till och med (vilket inte säger speciellt mycket i det här sammanhanget, men ändå).
Jag har nästan bestämt mig för att göra den här bloggen aktiv. Det går som det går.
Lev väl.
10 juli 2008
10.
Någon måste göra det lätt när det är svårt, förstår du väl?
Nej. Inte jag heller. Och jag kommer aldrig att förklara så ingen av oss kommer någonsin förstå. tur att det finns andra, ellerhur.
Nej. Inte jag heller. Och jag kommer aldrig att förklara så ingen av oss kommer någonsin förstå. tur att det finns andra, ellerhur.
01 maj 2008
30 mars 2008
För att det var ett tag sedan det slutade handla om mig
Och vi tror vi är allt och att ingen annan känner likadant
och du inser inte att det är skilland på att
kunna tänka sig
och
förstå
så hon ska inte ens försöka fast det gör ont ibland
och du inser inte att det är skilland på att
kunna tänka sig
och
förstå
så hon ska inte ens försöka fast det gör ont ibland
24 februari 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)