Taking the long way around

" It's been two long years now
Since the top of the world came crashing down
And I'm getting' it back on the road now

But I'm taking the long way "

Jag ramar in alla ord i tavlor. Bara för att få dem att skina genom glasskivan även då de bleknat bort. Även sådant vi aldrig velat se inpräntat på de där dukarna från början. För det ska finnas kvar.

Det var en gång en frys med isbitar i. Dock var de flesta av dessa isbitar inte frysta än, och de som var det var korsformade. Tre stycken på rad låg de där och klingade mot glaskanten. Samtidigt gick solen ned och statyn på tornet fortsatte att blicka ut än idag. Hon har tydligen inte väntat klart än.
' Jag tror att jag förstår '
Tänk om det vore så.

För varje gång växer sig oviljan lite större, samtidigt som meningsfullheten krymper. Någon frågade i .. onsdags (?) och jag kunde inte förklara alls.
Olika världar min vän, olika världar.

Och visst, lite ljusare blir den när ni blandar er i.
Vi säger
olikhet och samhörighet, röda stolar, trappor, blyertspennor, promenad i regn, simpla lekar, ödets typiska ironi.