And the sky is full of dreams (but you don't know how to fly)

Jag tänkte citera The Killers för jag återupptäcker hur bra de är om och om igen med jämna mellanrum, allra helst i hösttid med mörker utanför mitt fönster. För mörkt är det där ute i trädgården. Alla guldfiskarna är döda i dammen och det blir svårare och svårare att gena genom skogen efter fredagsbussresorna hem. Jag får ta den längre vägen på grusstigen, och när jag har med mig en ficklampa är det oförskämt enkelt att hitta fram.

Någonstans i en park var det mesta lagom stilla, trots alla osagda ord som man kanske borde säga, men också skulle kunna vänta med när tystnad också kan tala.

Säkert! har släppt ett nytt album och jag dricker te i min gröna kopp från Taizé. Margretegärde våning tre är välbesökt trots att mitt schema knappt innehåller några lektioner.
Jag tycker om Västtrafik bland alla klagerier, men ändå känns det ganska bra att lära sig köra bil, miljöelakt och så vidare men lite vuxenpoäng kanske.

Innanför mitt fönster lyser och det och jag tänker inte citera The Killers, förutom i rubriken kanske.

LÅTAR SOM JAG TYCKER VÄLDIGT MYCKET OM (alltid, men kanske lite extra mycket just nu)

Dire Straits - Romeo And Juliet
The Killers - A Dustland Fairytale
Bloc Party - The Pioneers

eller som angels & airwaves säger: everything's magic

Idag vaknade jag upp min säng med lite saknad och ganska mycket längtan. Jag läste min geografiläxa om turism och insåg att hälften av texten handlade om Kaikoura, Nya Zeeland. Och jag tittade på fotografierna och jag tänkte:
där har jag promenerat, de där bergen har sett och det där havet har jag simmat i, i våtdräkt och omgiven av delfiner
Sedan ringde jag min vän och sedan ringde jag min far och sedan pratade jag med min mor och nu sitter jag och anmäler mig till en ambassadörsutbildning inom Fairtrade och jag tror minsann jag ska ta och rädda världen
(för den är fin ibland)