There is no time for us...

there is no time for us
oh the world won't understand
it's left no time for us

För att den låten
ett, råkade komma upp på min iPod just nu
två, ger minnen. sorgliga javisst, men underbara
tre, är sjukt fin.

_

Jag är duktig
skriver om ideologier / revolutioner

Det är en bra dag för sådant.

Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken, mot den svarta rymden ovanför molnen?

Vi försöker se ljuset i morgondagen för det är mycket vackrare än allt det där andra
-onda-

Idag har jag:

# Träffat Linda (Knutknutknut). Det var bra, bättre. Yerba också, för första gången på... länge. Berry kände igen mig, det trodde jag aldrig. Tetete. Och prat om lite allt och lite musik och lite skriveri och lite ganska mycket Håkan.
Kanske, kanske inte, men troligtvis inte.

# Spenderat tid på det näst bästa stället i Wålemarkland, med lite lagom vettskrämda konfirmander och lite lagom knepiga (och väldigt, väldigt bra) ledare.

# Skickat iväg ett mail. (Eller ganska så många fler än ett, men men). Fått svar på det också. Vart det leder får jag se, om det ens leder någonstans.

# Insett att min mobil är försvunnen. Troligtvis ligger den och skrattar åt mig i pappas bil.
(Och just precis nu fick jag ett mail från honom där han sa att han hittat den där haha). Well... om det nu är någon som sökt mig vet ni varför jag inte svarat.

# Skrivit världens mest tråkiga och failande svenskinlämningsuppgift ever. Nu kanske jag överdrvier lite men jag vill bara döda sönder den. En engelskasak också. (Insåg just nu att jag borde utnyttja dig Hanna att rätta mina grammtiskt kassa och allmänt värdelösa skoluppgifter jag tvingas skriva i engelska.. ehehehe :D)

# INTE gjort alla andra skolsaker jag tänkte hålla på med
INTE bestämt hur jag ska göra i helgen
INTE bestämt hur jag ska göra i jul
INTE fått någon ordning på allt som bara snurrar omkring
INTE sovit så mycket som jag skulle
INTE fått någon motivation för att gå till skolan
INTE gjort en väldigt massa andra saker som säkert skulle vara bra att göra
men ni vet
effektivitet är inte min starka sida

Två rader bort

Hade det varit för x tid sedan skulle min rubrik lydigt så. Nu lyder den i och för sig så i alla fall men inte alls med samma innebörd eller mening. Snarare... bitterhetskänsla.
Vilken präglat hela veckan för övrigt.
Kan inte någon ge mig ett väldigt stort, väldigt varmt och väldigt fluffigt duntäcke? Så alla timmar kan sovas bort och sjunka iväg istället för att riva sönder kläderna och borra hål i marken framför.

Ursäkta om jag inte orkar formulera mig, och det var inte vad det skulle handla om alls.
Som om jag tänkt ut en handling överhuvudtaget.

Två rader bort
var det ja.
Framför.
Ju mer verkligt allt blir desto klarare förstår jag hur extremt långt bort det blir.
Kanske är det därför
för att man inser

Och allt som var så vackert förvandlas till realitet
som vi inte vill ha.

Det borde varit bra
känts bra
jättebra
eller jättedåligt.
Nähhej.

Jag vill sova.

No, Amalia, you were not alone

It's just the world and what we make it to,
right?

Ljus

Till folk som faktiskt läser och bryr sig om att kommentera.
Ingen nämnd, ingen glömd :*

Tack.
Och jag menar det.

Det här inlägget är så vackert tillägnat er.

Då har aldrig varit

"Man kan inte alltid vara verklig" sa han och log
ironiskt
(såklart)
"Nej man kan inte alltid vara verklig" upprepade hon
och log tillbaka
För det det var visst väldigt underhållande alltihop
Och roligt
javisst
roligt
Glöm inte att skratta kamrat

Han fingrar började krypa upp
längs hennes ryggrad
"Men tänk
tänk om du faktiskt är här
Om allt du sa faktiskt existerade
om allt du gjorde
gjordes för att det fanns någon mening med det"

"Tänk
tänk"

"Jag är allvarlig
Ser du svanarna där ute?"
Han pekade ut mot vattnet
och hon följde hans vänstra arm med blicken
tills hon ser fingertopparna
och några vita fåglar ute i vattnet framför dem
lite längre fram

"Ja?"

"De sjunker inte"

Glidande ögon
fram och tillbaka
Hon studerade hans ansikte i profil
Fast det är skuggigt tyckte hon sig kunna se konturerna in i minsta detalj
men kanske
kanske
berodde det bara på att hon sett dem så många gånger innan
att hon kunde dem utantill

Hon väntar på en poäng
Hans ansikte vill inte avslöja någon

Evighetslånga sekunder drar sig förbi
och äntligen
rör sig hans mun

"Vet du varför?"
"Nej?"
"För de har lärt sig att simma"

" Bra utsikt "

Två dagar
några bilder
ett fotografi

+ Två damer sitter och pratar om arbetsnarkomaner på koreanska. En likasinnad driver förbi och sätter sig på en bänk. Långsamma steg och det spelas musik.

+ Whatever you want whatever you are
i högtalarsystemet
Alldeles för högt
för vi står alldeles för nära
och helt rätt

+ Trumman ljuder i takt med hjärtslag
ni vet melodin
den har präglats in sen barnsben sprang runt på gruskorn och gungade högt, högt upp i det blå.
Vi kan den utan till

+ Varför allting blir så otroligt extremt enkelt med vissa människor
och så svårt med andra

+ Varför man inte vet
för det skulle vara så bra
om, om, om
om inte

+ Övervägande trevlighet. Punkt.

Vart? Där.

Det är alldeles tomt kring stolarna och borden. Det ligger en brun känsla över hela rummet, trä och trä och trä och väggar och golv. I takets hörn sitter en högtalare. Den spelar dålig Rix FM-musik. De är under den hon sätter sig. Inte för att den spelar dålig Rix FM-musik, utan för att det är i ett hörn. Längst in i rummet och längst bort från allt det andra.

Trettio minuter.
Och kanske var bra? Annars hade hon ju aldrig hamnat där. Aldrig insett att Rix FM faktiskt kan spela rätt låtar vi rätt tillfällen så det blir lite trevligt ändå.

Stor porslinsmugg innehållande te. Det luktar vanilj och ska tydligen smaka det också, men det gör det inte. Vitt och fyrkanter. Varmt och kallt. Nej förresten, kallt och varmt. För värmen kring händerna finns kvar långt efter att det slutat smaka.

Det var i en bok och då undrade någon varför hon satt där. Vem hon var. Vad det var hon evigt höll på att skriva så knapprande på sin mobil. Alldeles ensam. Nästan. För åskådaren måste ju också vara där annars så går det ju inte. Och vem var det till förresten. Frågetecken.

Fast de pratar för mycket för att undra sådär som i boken. De tjatar för mycket. De dricker cola. Och en man går förbi minst fyra gånger. Han har solglasögon. Han öppnar fönstret och det blir kallt.
Hon reser sig upp och ställer ifrån sig porslinskoppen.
Två minuter över.

Kanske väntade hon i boken på någon som aldrig kom? Kanske inte. Svaret kommer ingen någonsin få veta.

Klockan mer

Jag kan inte komma på någon rubrik. Jag kan inte riktigt komma på vad jag ska skriva här heller. Så fort det börjar ta form så blinkar det till där nere av orange och allt far iväg igen.

Dagen bra sjunger trastarna i träden
omges av ljus i olikfärgade cirklar
folk folk folk
omsluten trygghet
mys
och dessförinnan ganska glömt
om jag inte tänker efter
och det gör jag inte
nu

men det var bättre än förväntat det också

Nej. Nu tar jag och rekommenderar alla (ganska så ickeexisterande) läsare att klicka in på Mickas blogg , och läsa hennes senaste inlägg "Fjärilspoet byter ord med Legoflickan", bara för att det är bäst.

Jag heter inte Mats, jag heter Mat.

kombination

du är unik
hjärta talar i tusen slag
du är värdefull
sanning stämplas på klisterrand

hantverk & sånt
pappersask med sidentyg
svartsvartsvart
guld

öppna med perspektiv
jag ser dig nu
du är unik
ögon gnistrar talar glans

svartvita linjer
bind dem samman
bild visar inte dig

längre

du är värdefull
som alla andra
i mängden

trådar tvinnas gör komplicerat
viskar se samband
se samband

Spöke

Utifrån och inifrån
- när olikhet blir likhet och det i själva verket inte är så stort skillnad

" ”Vad har du gjort idag då?” Joel såg väntande på henne.
Det var en de många sakerna som hon gillade hos honom, han frågade saker för att han brydde sig, och lyssnade verkligen när man sa någonting.
Issa var för det mesta en väldigt flamsig och flummig person, ofta beskriven ”rolig”. Men hos Joel var det annorlunda, där kunde hon känna sig respekterad och viktig också.
”Inte så mycket faktiskt. Sov ändå till 11 och sen fastnade jag framför datorn, surfade runt lite och skickade ett mail till Kim. Sen har jag väl bara ätit, i stort sätt”
”Det låter soft. Hur har Kim det?” Joel hade aldrig varit speciellt nära kompis med Kim, inte vad Issa hade märkt i alla fall. Men trots allt så var hon en del av deras klass och det var kul att han brydde sig.
”Sådär, jag vet inte riktigt. Det verkar vara ganska tråkigt där hon bor, jag ska hälsa på henne på lovet, hoppas jag”
”Meh, ska du åka ifrån mig för några granar när vi äntligen har ordentligt med tid att vara med varandra?” Joel lät förolämpande, men på skoj.
”Vadå granar? Ja, klart att jag bara vill dit för att samla barr, inte alls för att träffa Kim”
”Jag visste väl det” Joel log och Issa kunde inte låta bli att smittas av det, ”men nog pratat om Kim, när är det faktiskt dig och mig det handlar om”
”Jaa” Issa log fortfarande, det var så lätt med Joel, ”vad har du gjort idag då?”
De på satt på sängen med ryggarna lutade mot väggen bakom, och Joel hoppade några centimeter närmare henne innan har svarade.
”Ingenting, haft tråkigt, hoppats att du skulle dyka upp”
”Och det gjorde jag ju”
”Ja det gjorde jag ju”
Issa tittade in i Joels ögon, och log igen, ännu mer den här gången."

_

Idag är det måndag och jag har (logiskt sett) påbörjat ännu en skolvecka. Dagen innehöll som vanligt mentorstid, studiepass, samhällskunskap, lucnh, historia och dessutom en extrainsatt svensklektion istället för ytterligare ett studiepass.
Ganska så trevligt faktiskt.


Så när jag kom hem fick jag för mig att läsa igenom min NaNoWriMo från 2007. Det var ett ganska trevligt beslut, även om den tog all tid som egentligen skulle varit ägnat åt skolarbete, ehe.
Den är ganska sockersöt på vissa ställen faktiskt (hostovanhost), men sedan spårar allting ut en aning (ängel).

Om någon undrar över bloggrubriken så har den absolut ingenting med någonting att göra.
Buuuuuuuuu!

Må din väg gå dig till mötes

och må solen vara din vän

Idag har jag tillbringat dagen med att måla ansiktsmålning på små barn. Myshej.

_

Här skulle det stå någonting väldigt kreativt
men det blev inte riktigt så
idag

Jag säger bara
Välgärningar & illdåd

Samtidig symbolik för ciruks 910 dagar

Från varje håll kommer olika ljud. En tanke far genom huvudet: hur många av dem är det möjligt att höra samtidigt?

Bakifrån
en uppfälld dator
smyckad med stjärnor, glittrande i blått, rött, guld och silver
står för vackerhet
spelar musik från en livekonsert, bara inofficiellt inspelad
"håll ditt huvud högt, det är allt man kan begära"
Kent såklart, som alltid.

Framifrån
tryggheten från en fotbollsmatch
landskamp Albanien - Sverige
nationalsången ljuder och ibland slås jag av meningen med den
grönt, grönt, grönt, stående människor, sjungande.

Från hörnet
rösten från ett telefonsamtal
av karaktären vivillintelyssnaegentligenmenundgårinteatthöra
upprördhet
och långsamt klargör det ändå saker
som vilken sida jag står på
och alltid kommer göra

Precis bredvid
klockans eviga tickande
tick tack tick tack
_

Det var några timmar sedan nu
sparat i utkast som så mycket annat.

Jag tittade bara på de sista 20 minuterna av matchen. Behöver jag ens säga att det blev 0-0? Det låg i luften ända sedan morgonen grydde.
Svenska landslaget bryr sig inte ett dugg om att en stor del av min framtids upplevelser beror på hur många poäng de tar.

& ännu ljuder kent live i högtalarna
"språk, jag behöver inget språk
med tiden på min sida"

Ett worddokument finns uppe också.
S, F, J, S
1709 ord än så länge. Inte så mycket men mer noggrant än på länge.
Kanske blir det någonting, kanske inte.
Om ni vill kan ni fundera över vad bokstäverna står för.

(eller DFAEDSMIKS, men det är ett oavslutat kapitel)

September - and I think it's time to update

S som i sandstrand
Vartenda avtryck stannar kvar. Även om det kanske ser ut som om det enkelt kan utplånas av vågorna. så ändrar de bara form likt allting annat (fast, flytande, gas, fast flytande, gas). Varje ord, varje ögonblick och varje tillfälle präntas in och finns kvar långt efteråt vi tror att vi glömt av det. Omedvetenhet.

E som i energi
Inifrån, utifrån. Tankar, ord, känslor. Från småsaker, detaljer. Samma detaljer som fäller mig ibland. Ironiskt? Ohyes. Tur att det är vardag (detaljer, ironi, detaljer, ironi).

P som i Potter
Dags att uppleva allting igen, på riktigt den här gången. Och som de flesta andra normala människor. Genom text, blanka sidor och ord. Inget klickande, inga blåröda undertbart mysiga färger, inga poesikvällar, inga ugglebrev med maxlängd, ingen snö på quiditchplanen. Om jag saknar det? Nej. Bara minns. Och det är bra minnen. Tack.
" 'Jiggery pokery!' said Harry in a fierce voice. 'Hocus, pocus ... squiggly wiggly...' "

T som i tidlöst
Det är bara att trycka på on så finns det där igen. Inte allt, men en hel del. Som en chock. Det var så längesen och så långt borta. Och skrämmande nära nu igen bara genom att höra några textrader.
"Du älskar bara rött och leker vacker romantik"
Då och då och då.
Men det kommer nog fortfarande alltid att stanna kvar på något sätt. Även om det här förändras. Det märktes idag.
För det känns knappt att gå förbi längre.

But still
Tidlöshet var ordet
som det stod någonstans, vet du.

E som i Erica
Och hon står där. Ser du henne?

M som i minnen
Ekande tomma korridorer. Inga människor som smäller igen skåp, klottrar på bänkar eller skriker till varandra. Större och vänligare än vad jag sett utrymmet många gånger förut. Vänliga själar, ler, säger att det var kul att se dig och hur har du det idag?
Ändå är det lite klaustrofobi-känsla över det hela. Då var verkligen då, till och med mer då än det tidlösa. (För minnen finns inte nu och tidlösa saker finns alltid även om det i princip är över).

B som i bowling
Tillsammans med KU-folk + syster idag. Ganska så trevligt jodå. Och jag ägde alla, såklart.

E som i Egon
Han skulle fylla fem år nästa dag. För han var fyra år. Han undrade mycket vad han skulle få i present...

R som i Ramsvik
Läger med folket vi slumpats ihop tillsammans för att tillbringa tre år med. Konstigt? Jodå. Bra? Jodå. Så länge man inte tänker för mycket så länge man inte tänker för mycket hur det hade kunnat vara då och då och med den och den.
Men men. Det blir bra oja.