Adjöss och tack för fisken

" Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul som som ingen nånsin tagit notis om.
Kretsande kring denna, på ett avstånd av ungefär 150 miljoner kilometer, befinner sig en obetydlig liten blågrön planet, vilkens apbaserade livsformer är så osannolikt primitiva att dom anser digitalur vara någonting att komma med.
Denna planet har - eller rättare sagt hade - ett problem, nämligen följande: dom flesta av dess innevånade var för det mesta olyckliga.
Många lösningar föreslogs på detta problem, men de flesta handlade på ett eller annat sätt om att cirkulera små gröna papperslappar, vilket var märkligt, eftersom det egentligen inte var dom små gröna papperslapparna som var olyckliga.
Så problemet kvarstod; många av innevånarna var elaka och dom flesta var det synd om, även dom som hade digitalur.
Många blev alltmer övertygade om att dom hade begått sitt första misstag redan den dagen då de klättrade ner ur träden. Och andra sa att även detta med träden hade varit en dålig ide; dom skulle ha stannat i havet hela bunten.
Och så, en torsdag, nästan tvåtusen år efter att en man hade blivit fastspikad vid ett träd för att han antytt hur trevligt det vore om alla kunde vara lite trevliga mot varann som omväxling, satt en flicka alldeles för sig själv på ett kafé i Richmansworth och insåg plötsligt vad det var som hade blivit så fel hela tiden, och äntligen visste hon hur man kunde förvändla dennna planet till ett fint och bra ställe att leva på. Den här gången stämde det, det skulle fungera, och ingen skulle behöva bli fastspikad för någonting.

Men innan hon hann gå till en telefon och berätta det för någon blev Jorden tyvärr helt oväntat utplånad, eftersom den var ivägen för en ny hypergalaktisk expressled, och så tyckte hela idén gå förlorad för alltid. "

Heja LGTG