Jag har insett att när man är bortrest någonstans så hinner man alltid tänka över så många saker att man inte ens kommer ihåg en bråkdel när man till sist är hemma och ska skriva ned dem.
När man inte har dator eller papper till hands brukar det mesta samlas i mobilen
Låt oss kalla det utkast
där finns det ingen ordnig eller logik
* Mil efter mil längs vägkanten
grönt gult blått vitt grått, susar förbi
blandas till en oändlig massa av svenska landskap
Vi börjar vänja oss med den här bilden nu
vyerna känns inte lika obekanta längre
Jag har sett det här förut
Idag, igår, förra veckan, året innan
Det är många som undrar varför
jag tänker inte förklara för de kommer antagligen aldrig att förstå ändå
(det kallas fotbollsvärld)
* " Förlåt mig
men du är allt jag har "
* Du omgiver mig
lindar in mig i bomull och sammetstyg
och jag faller inte längre
nej jag faller inte längre
trygghet
och du kommer ta emot mig igen
igen
igen
* Ofta jag glömmer mitt objektiv på fotboll
Helsingborgspubliken är kass
vi vann, vi vann
"synnerligen oförtjänt" förstås
eller som speakern uttalade sig
" det här var en liten missräkning i protokollet"
Andra halvlek och overklighetskänsla
* Det går för fort
vart är tiden
inte redo
* Ord som flyger och du måste fånga dem
och
vitgröna (inte grönvita) svampar med smak av piggelin
1 kommentar:
Jag ska sy dig en sammetsklänninge med bomullsvadd av mina eviga och upprepande fjärilsord och den ska skydda dig från att slå dig när du faller. Vet du vad? Jag har äntligen lärt mig att man måste falla för att kunna väckla ut vingarna och flyga. "Flyg, jag är din fallskärm"
(Och du när kan jag hänga med dig på fotboll igen?)
Skicka en kommentar