vad som är nu:

# packning --> halland/skåne-resa imorgon och en vecka framåt

# oorganisation --> flyttning, nytt rum, ouppackade saker

# väntan --> en timme framåt, bussavgång till wålemarksland (som vanligt, som vanligt)

# musik --> nya låtar, gamla låtar, nya minnen, gamla minnen

# samtal --> lära känna, lära känna mer, eller repetera

# sommarlov --> upptagenhet i trevlighet

från någonting till någonting annat

allting kastas fram och tillbaka.

Musik och datorskärmssken

Ane Brun - True Colors

Blankblad

Vi öppnar en bok med linjerade blad och fyller sida efter sida med ord. En lång mening, med många komplicerade och konstiga bisatser, som aldrig tycks ta slut. I vad som tycks vara en evighet maler meningen på, med grå, entonig, blyertsfärg.
Efter att ha bläddrat igenom flera kapitel, så tar meningen plötsligt slut. En punkt.
Vi sätter punkt
och låter resten av sidorna skrika, ekande kritvita och tomma.

Nu kan du göra vad du vill med dem.
Fortsätta skriva
ytterligare en mening
eller något helt annat
Kanske bara osammanhängande ord
eller en teckning i marginalen
av stjärnor i glittrande grönt

Växlande molnlighet

The All-American rejects
sjunger låtar, lite för popiga, men ändå alldeles lagom
om vardaglighet och ovanlighet och några älskvärda stjärncitat, sådant är jag bra att snappa upp

a falling star
least i fall alone

Fredagar är alltid underliga, ibland underligare än vanligt.
Och blandade, växlande

9 olästa medelanden.

Och klockan slår och dagar går

Jag är sjukt bra på att uppdatera min blogg
+ läsa, och kommentera andras!

... Eller inte.



Och nu insåg jag att jag inte vill sitta vid datorn längre
så det här kändes ju som ett extremt nödvändigt blogginlägg

(behöver jag ens lägga till "eller inte" för att ni ska fatta att jag inte menar det där sista?)

stannar till ibland

otaliga oskrivna pappersblad
fylls med bläckplumpar
utformade som stjärnfall
far rätt över raderna
och präntar sig fast

- bakom ögonlocken –

fladdrar synfält förbi
en månads avlägsenhet
av framåtträngande bilder
impulser som fastnar

- på fingertopparna –

förevigas märken i avtryck
av händer mot tyg
försiktigt trummande
i takt med slag

- från hjärtat –

stannar till ibland

vad jag är, är uppdatering

vad vi är och inte är
(är fyra sidor tankar
från månaden förgången)

vad vi inte är
är rosa moln
i fotbollslandsglömska
svarta fåglars land

vad vi är
är fladdrande upplevelser
försök
skapade till evighetskänsla

vad vi är
är ord i blått
förfinelse
aldrig förut använa

vad vi inte är
är fåglarna som svävar i skenet
av aldrig utdöende strålkastarljus

vad vi är
är svarslöshet i natten
utan frågor
bara sand
och dova bakgrundsljud

vad vi inte är
är gungor flygande
högt upp
i det blå
där stjärnorna blänker
högre upp
än så

vad vi är och inte är
är gardintrådar vita
till för att kompliceras

vad vi är ibland
är solskenskänslorhappynes
bilfärder som inte är långa

vad vi inte är
är blått och vitt i massmängd
engagemang
starka skrikande röster med svar starkare

vad vi är
är en stannad klocka
en vecka senare
baklängesslag
blåhet
närhet
avlägsenhet

vad vi är och inte är
är handlingen i en film
trästolar och boxningshandskar
en dröm att dö för

vad vi var då
var våld och hemligheter
och våld

vad vi var då
smälter ihop
och glöms av innan
det ens lämnat skärmen

vad vi är
är återkommande
påhittade historier
och frågespel
en promenad tillbaka
och vänner från förr

vad vi var
är bortfluget
och inte framtiden
som man kanske vill tro
ibland

vad vi är
en dag
är tjugofyra timmar
obalans
när tidsuppfattningen
fortfarande inte
är återställd
från pippippip
det ögonblicket
som flög iväg
och nu
tjugofyra timmar senare
befinner sig mycket mer avlägset
bort
än så

vad vi är
är frånvaron av grönt ljus
som gör att det blir rött

vad vi är
är en fågel
som flyger framåt

vad vi är
är tvära kast
i svart och vitt

vad vi inte är
är noll tidsuppfattning
innan klockan fyra
när busskortet piper
dom blåa rutorna piper

vad vi är och inte är
är kollektiv kontringskraft
citerat från någon hockeymatch

vad vi inte är
i mörkrets timma
är ljuden tydliga
toner av musik
som berättar en historia
vilken kanske kan bli
sann
en dag

vad vi är och inte är
när stjärnor faller
i gröna mönster
är fjäderlätt dans
intill varandra
på distans

Påsklovsspecial

Förra lovet var:
"Blanksteg, blanksteg och fler ord i dokumentet med lösenord.
Vi smörjer in oss med äckliga jordgubbskemikaliser. Trettiofem kronor på Ö&B. Ohyes. Ohyes.

Och vi pratar nya samtal med nya människor, i halvårsformat. Och vi lägger bort alla måsten åt sidan, bara för att man kan skjuta upp det lite till, lite till."

Nu, ungefär en månad senare, är det lov igen.
Vad har hänt?

Dokumentet med lösenord har dragit på sig några fler sidor, ord fyllda med det ena till det andra. 25 sidor. 6610 ord. 29838 tecken utan blanksteg, 35994 tecken med blanksteg, 537 stycken, 1243 rader.
Jordgubbskemiklalierna är kvar. I en vit låda.
De nya människorna är inte nya längre (vilket de väl aldrig var egentligen). Vilket borde vara bra, men är.. tomt.
Alla måsten skjuts fortfarande till sidan, som vanligt, även om jag ska försöka upprätthålla dem. Snart, snart.

Tre ord:
socialisation, film, frågespel.

Avlägsenhet

Vi andas avlägsenhet.