springer och dansar och flyger och kraschar och hoppar och hoppas

03 mars 2012

Let your body decide where you want to go, high or low, fast or slow

Skriver nog mer för att minnas än för någonting annat

tänkte jag när jag bläddrade bland gamla texter

att man kan glömma av så mycket

hur det var

hur det kändes

& sedan komma på det igen

som att vara 16, börja gymnasiet, ha så mycket fokus och så lite

som gör ont och som inte alls gör ont

och nu?

mitt i livet på något oumbärligt sätt, lugnt och snabbt på samma gång

den senaste veckan har innehållit många samtal med främmande människor, och även om flera av dem varit väldigt underliga har jag varje gång gått därifrån med ett lite större leende på läpparna

och det får mig att tänka över varför det inte är så lite oftare, några ord med han bredvid i tågkupén, hissdörren eller kön i mataffären.

får mig att sakna tanzania lite, där det alltid var så självklart att stanna till och hälsa.

och sen?

kanske som the ark sjunger

18 februari 2012

Tretton ett tretton

Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.

Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.

Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken

04 februari 2012

En sådan kväll

då man åkte hem tidigt för att kunna sova och vakna, men likväl sitter upp alldeles för sent

Att nästan-träffa någon man inte träffat på nio månader

nio månader, att det är nio månader

att inte vilja, men ändå vilja

att falla tillbaka lite bland busslinjer och skärgårdsbåtar

för någon som man aldrig träffar och plötsligt nästan-träffar men ändå inte träffar

när kommer man någonsin träffa en sådan person igen?

27 januari 2012

Snöpromenader fram och tillbaka till busstationen

att skriva bara för att skriva

& att åka tåg i timtals, där resan blir två timmar längre än planerat

bland grå perronger och smält snö i någon annans nacke

& att kastas mitt i allting

tillbaka till fraser som hade gömts undan bakom revben och lungor

& att inte kunna titta bland anteckningar

skjuta fram, skjuta bort

& att vara nervositeten i sig

eller i trästolar, vindruvor och uppvärmt bröd

& att vara alldeles för mycket, tårar i telefonsamtal

med förhoppningar på frågor som aldrig ställdes

& att ta farväl

ett avsked

hej då

13 januari 2012

Bland The Voice, jobbsök och blåst har jag nästan svårt att tro att jag överhuvudtaget varit där

04 januari 2012

Vad ska det bli av mig?

Ja, vad ska det bli, ja, vad ska det bli

När jag åkte iväg trodde jag att jag skulle missa hösten

deppade lite över uteblivna myskvällar med te och röda löv överallt

men när jag går i tjocka koftor och Bright Eyes i öronen en mörk snöfri januarimorgon

så tror jag faktiskt att hösten väntade på mig.

30 december 2011

Året 2011

var året som började i Halmstad, nyår, kyla, champange, en massa nya människor och en massa halländska. Och kanske var det också någonting annat som började där, som utvecklades senare, från allting till ingenting till någonting.

var året där jag minns vardagen i skolan som ett enda stort sackosäckhäng. Långa tomrum i schemat, sovmornar, tetris på en surrande lånedator, en massa kladdkakemuffins med grädde i Pias café och människor, mer och mer.

Någonstans däremellan finns också några projektarbetsredovisningar och hemska debatter och inlämningar om sekter, men annars var inte heller lektionerna allt för krävande. Kreativt skrivande med dikter, noveller och kakor till exempel, helt klart hanterbart.

var året där jag tog tag mig själv, skaffade några vuxenpoäng genom att skaffa ett mer ordentligt jobb än vad jag någonsin haft innan och faktiskt började tjäna lite pengar.

var året då jag funderade hemskt mycket vad det egentligen skulle bli av mig och mitt liv (& det gör jag fortfarande), bestämde mig för att söka till ett utbytesprogram i Tanzania, och kom med.

var året då jag ägnade mina tisdagseftermiddagar åt att hänga i forshälla, med världens jobbigaste (men så söta!) ungar. Åkte på skidläger, körde en massa bil, åkte på FN-läger och lärde mig inte så hemskt mycket mer.

var året då jag flyttade in till stan igen, började promenera till skolan, hänga hemma hos fler människor och fester

var året då jag gick på bal, tog studenten, var extremt lycklig, ledsen och förvirrad på samma gång

var året då jag åkte till sigtuna, sedan uppsala, sedan sigtuna igen, och träffade mysiga människor som liksom jag skulle försvinna ut i världen. blev helt hopkokad i hjärnan av föreläsningar och swahilikurser, allting med en aning oklar känsla vad det egentligen var jag höll på med

var året då jag ägnade övriga tiden av sommaren till konfirmander, läger, roadtrip i halland och skåne och konserter.l

var året då jag åkte till tanzania, upplevde så stört mycket att jag inte kunnat skriva någonting här sedan augusti.