29 december 2010

Året som varit

(åtminstone ett inlägg per månad borde man väl kunna åstadkomma)

Tänkte bli lite lagom nostaligisk så här i nyårstider
Tjugohundratio
Tvåtusentio
2010

I musik:

I första texten i mitt poesidokument:

(
eller?

jag bläddrar i litteraturtidskrifter, läser långa ord och avancerade meningar
alltsammans skrivet av ungdomar, talanger, personer som bara levt en femtedel av sitt liv men ändå hittat rätt och förstått det där speciella sättet att göra tonårstragedi och trasighet till någonting vackert och användbart
ett sätt att uttrycka sig, hitta sig själv, sin kläddstil, sitt sätt att komponera vardagen, sitt sätt att berätta hur verkligheten ser ut, sin plats, sin stad, sin längtan inombords att precis sätta fingret på

och här sitter jag kanske två centimeter bort kanske en hel världs avstånd i ljusblåa intetsägande jeans en svart tjocktröja och ett okammat hår och med ogjorda skoluppgifter framför mig har jag uppenbarligen inte riktigt en identitet
att sätta fingret på

_

Januari var att sitta på ett bibliotek i en grå stad och vara absolut ingen alls. Avundsjuka sig över alla talangfulla människor i tidskriften Ponton (så starkt rekomenderad att jag tänker dra in lite extra smygreklam --> http://www.ponton.nu/)

Lite ironiskt att det är så året börjar, när idag, december datum slutet, nummer 4 av samma tidskrift dimper ner i min brevlåda, med mitt namn inuti, med min text inuti:

grönt te över matematikrutiga skrivblock
är du mina ord på andra sidan bron
jag vill skriva frågetecken men jag vågar inte
få ett svar
i ett ”nej, jag är bara en illusion”
när du känns så verklig i mina armar

_

Ganska fint också

16 november 2010

Dansa fast du inte är här

"och jag ska dansa fastän hjärtat brister
ska dansa fastän hjärtat brister
dåliga bandet, jag tycker inte om er men ni
täcker över ljudet av sms som inte kommer"



14 november 2010

Om det inte hade varit så att jag borde sova nu så skulle jag ha skrivit om:

En lördagskväll

En oplanerad helg i det gråa, lite sorgliga. En filmkväll i Ljungskile, av alla platser som finns på hela jorden. En fotbollsplan, en kyrka och en mataffär. Pepparkakor och glögg. Tycker inte ens om glögg. Men det är varmt och porslinskoppar är mysiga. Undviker att insikten om att det är jul är en jobbig instinkt. Äter en pepparkaka istället.
Titta på ganska dålig men ganska rolig film. Parodier och att förtränga vad man egentligen tänker på.
Lever i framtiden, trots att den är stor och läskig. Problem eller möjligheter, det är synsättet som avgör?

Självständighet av att kunna köra hem själv mitt i natten. Håkan Hellström i stereon. Sjunger med i textraderna och tänker tillbaka på konserten en lång vecka ago.

En söndag

Slutet på veckan. Med tipspromenad, prat och lovsång.
Slutet på, på, på. Slutet? På?

09 november 2010

Ett alldeles för långt blogginlägg:

Det är så kallt och så kallt och så kallt. Snöoväder utanför mitt fönster och jag hade inte tänkt åka till skolan även om det hade varit varmt och soligt. Jag hade inte tänkt vara hemma heller, hade inte tänkt, hade inte tänkt och ändå är tänker vad jag gör alldeles för mycket. Kanske om jag hade kunnat formulera fler av tankarna i verbala ord, kanske hade det varit lättare då. Mindre hoptrasslat med knutar, men det är alltid någon som drar i garnnystanen, från olika håll och skriker om hjälp.
För precis som jag tänker instängd i ett litet hus, på en ganska stor tomt så är världen så oändligt mycket större ändå.

_

Juli

Uppenbarligen
svävar vi
två centimeter över marken
utan att veta vart vinden för oss
var vi är
eller vart vi är på väg

bara att vi är
och att vi är på väg

uppenbarligen
flyger vi hand i hand
över stränderna och vägarna intill

uppenbarligen
kan stjärnor dö
och ändå utstråla ljus
miljoner år därifrån

på vår planet
flyger vi
uppenbarligen
tillsammans

¤

höst

intryck i tidlöshet
och jag vill kasta klockan i väggen
och frysa tiden
i stillsamhet insvepande omtumlande trygghetskänsla
till gitarrtoner
pärlas upp i på fiskelina
dukas upp bland faten
och de välbekanta samtalen
i sofforna i hörnena och stolarna på raderna

och sången om ett hopp
någonstans långt inifrån
utanför?
uppifrån?

och dina välbekanta blickar
i en tusendels sekund av samförstånd
innan jag förflyttar mig lite längre bort


¤

Februari

du är musiken

slumpmässig spelningslista
och plötsligt:
musik, musiken är du

ett slag i magen
andningstappande oväntat

du är musiken varenda ton
din ömhet din omfamning ditt ögonkast din längtan om att vara lite närmare

(och för några sekunder tog jag din hand)

hopkurande inslutenhet monotona röster om konspirationsteorier lysande färger okända musikartister läppar med rörelser men utan ord

(men jag vågade aldrig snudda dem med fingertopparna)

fjäderlätta impulser
några millimeter bort och påkrypande:
närhet till inkräktande kravmässigt flyende förvirring
återgående till verkligheten
en spelningslista en låt en välbekant komposition

toner från förr och för första gången tillbakablick
med ett leende en tanke om meningsfullhet

musik och du är musiken


¤

Juni

jag saknar dig så mycket att varje andetag rycks ur mig

när jag inte svarade
sa du vi ses snart igen
och jag sa vi
ses snart igen


¤

Juli

Febervarm hud
fingrar
du är i mina ögonlock och i mina sjukdomsillusioner

vi tappade aldrig fästet
vi släppte aldrig taget

och vad som berörde mig: när du grät, när du grät och föll isär
jag höll inte din hand den gången
jag inte ens frågade
(utanpå, inuti frågade jag hundra gånger om)

(för nära, för tätt intill)


¤

September

Och där i tystnaden var jag komplett
(och en massa annat, alldeles för uppenbart)


¤

Oktober

(en textrad vi väljer att ta bort)
När jag försöker limma alla papper till rätta
Till tonerna av något helt annat
Än dig en obekväm bänkrad i oväntad snö
Väljer jag nog att se slasket som smälta iskristaller


¤

November

?

06 november 2010

Jag hoppas han får dig att må bättre

Låten vi lyssnade på den där fredagen, jag tror du minns
Jag tror du minns den dagen, det rummet och den känslan

Nu lyssnar jag på den igen
Och plötsligt handlar varenda textrad om oss

21 oktober 2010

09:44

Du går nedtryckt i två alldeles för grova skor, det börjar visst bli höst men den är aldrig riktigt lika grym och svartvit som man tror















Pedagogiskt ledarskap igen, och vi punktar upp orsaker till varför konflikter uppstår. Utanför tjuter sirener och på planschen rakt fram står det "den man älskar aktar man"
Det är morgon alldeles som vanligt i en skolbänk på första våningen framför en vit tavla.

16 oktober 2010

De säger att man inte kan älska någon som man inte har hatat

På lektionerna i Pedagogiskt ledarskap pratar vi inte om konfliktlösning, utan om konflikthantering. Jag sitter och skrattar lite åt faktumet att är fredag och åt att det finns så många intressanta människor kvar att lära känna. Sedan börjar hon prata om inre konflikter och jag slås av hur träffad man kan känna sig, ibland, sådär.

04 oktober 2010

två minuter senare (men då var det juni tjugohundratio)

- jag hatar att du är en sådan person
som frågar om jag fryser
lägger en jacka kring mina axlar
när jag svarar ”ja”
och tar tag i min hand
för att jag inte ska gå vilse i mörkret -


och lite sommar:



running up that hill















när dagarna glider förbi i ett eko av vardaglighet
stannar jag ibland till i hösten med min kopp te och tänker
på hur träden står i solen när vi dansar under våra paraplyer
och hur klockan går framåt där vi springer i korridorerna utan tid, denna tid
men ändå hinner


säga hej

22 september 2010

And the sky is full of dreams (but you don't know how to fly)

Jag tänkte citera The Killers för jag återupptäcker hur bra de är om och om igen med jämna mellanrum, allra helst i hösttid med mörker utanför mitt fönster. För mörkt är det där ute i trädgården. Alla guldfiskarna är döda i dammen och det blir svårare och svårare att gena genom skogen efter fredagsbussresorna hem. Jag får ta den längre vägen på grusstigen, och när jag har med mig en ficklampa är det oförskämt enkelt att hitta fram.

Någonstans i en park var det mesta lagom stilla, trots alla osagda ord som man kanske borde säga, men också skulle kunna vänta med när tystnad också kan tala.

Säkert! har släppt ett nytt album och jag dricker te i min gröna kopp från Taizé. Margretegärde våning tre är välbesökt trots att mitt schema knappt innehåller några lektioner.
Jag tycker om Västtrafik bland alla klagerier, men ändå känns det ganska bra att lära sig köra bil, miljöelakt och så vidare men lite vuxenpoäng kanske.

Innanför mitt fönster lyser och det och jag tänker inte citera The Killers, förutom i rubriken kanske.

13 september 2010

LÅTAR SOM JAG TYCKER VÄLDIGT MYCKET OM (alltid, men kanske lite extra mycket just nu)



Dire Straits - Romeo And Juliet
The Killers - A Dustland Fairytale
Bloc Party - The Pioneers

11 september 2010

eller som angels & airwaves säger: everything's magic

Idag vaknade jag upp min säng med lite saknad och ganska mycket längtan. Jag läste min geografiläxa om turism och insåg att hälften av texten handlade om Kaikoura, Nya Zeeland. Och jag tittade på fotografierna och jag tänkte:
där har jag promenerat, de där bergen har sett och det där havet har jag simmat i, i våtdräkt och omgiven av delfiner
Sedan ringde jag min vän och sedan ringde jag min far och sedan pratade jag med min mor och nu sitter jag och anmäler mig till en ambassadörsutbildning inom Fairtrade och jag tror minsann jag ska ta och rädda världen
(för den är fin ibland)

30 augusti 2010

"Kväll och för många listor" - A snowflake fell (and it felt like a kiss)

Borde skriva bara för att inte senare kunna klaga på att jag inte har gjort det.

Jag traskar upp för långa trappor igen. För varje dag lite närmare "sista gången".
Jag beställde studentmössa idag. Av någon anledning gjorde det inte framtiden läskigare, utan snarare tvärtom.

Det kändes bättre än väntat att vara tillbaka på skolan igen. Med nya saccosäckar, ny klass och flertalet cafébesök ska jag nog klara mig igenom både långsamma genomgångar och håltimmar.

Och hösten kan faktiskt vara väldigt vacker.

20 augusti 2010

Jag faller inte för dig, jag faller för mina skor

Jag äter lasange på Yerba café och kulturbokhandel tillsammans med min farmor.

(Det låter töntigt, men kanske också lite fint)

25 juli 2010

och nu har jag inte ens nämnt alla fysikkapitel du lärde mig

du slår fingrarna i bordskanten
och det blöder, blöder inom mig och det
skär
gnisslar i mina organ
av att se dig försöka dölja din smärta

vi växte upp bakom samma tegelmurar
bollplank och
trädtoppar som aldrig nådde himlen
fantasier, verkliga i skolgårdsrutin

och ingen drar någonsin upp mig helt från jorden
för rötterna, de är du
och trädtopparna strävar fortfarande mot himlen
det blåser och vi vajar och vi rycks nästan med i stormen
men bara nästan, inte riktigt helt och hållet

någonstans finns en grund bland
gamla tidningar och skattjakter
danslektioner och bussfärder
och den växer sig starkare varje gång du behöver blunda

jag blundrar ibland jag blinkar ibland
jag rycker upp träflisor ibland
när dina ögon ser och säger
vi fikar på impulspoesi och choklad
vi förångar våra sorger över en tekopp
vi skriver blyertsord i lappar på lektionen
och vi
räcker inte alltid till
men vi

kan flyga med eller utan ord

23 juli 2010

Och detta skrev jag tjugohundrasex:

Eld

Omedvetet
Kastade vi oss in i elden
som brann
så den aldrig brunnit förut

Och vi som inte ens hade hunnit tända på
Ordentligt

Ibland brinner det ändå

Kanske borde vi blivit varnade av all den rök runtomkring
Men blåögda som vi var
Kunde vi inte se
Ordentligt

Omedvetet
Kastade vi oss in i elden
Och lät lågorna sluka oss
Likt syret runtomkring

18 juli 2010

Randomefish - min nya idol

"Timmar i väntan, timmar i regn utan paraply, konstruerade nattrutiner, slumpmässiga samtal, absurda situationer och någonstans: ett definitivt besked om att
det inte skulle kunna fungera
kan jag säga utan sorg, tårar och svarta hål av tomhet"

Jag tror att jag kan skriva sönder hela världen men ändå stannar det alltid vid ett utkast. Detta med största sannolikhet från i söndags.

Min helg var musik och fina människor och resande och träd.
Min dag var en väldigt massa trafikteori som genomborrar mitt huvud och Seinfeld - Seinfeld, Seinfeld

Och jag förstår inte riktigt varför vi tänker så mycket på alla dessa pengar. Egentligen.

Och rubriken har egentligen inte med någonting speciellt att göra.

06 juli 2010

"två världar ska krocka varje gång vi ses"

Sitter lite sådär vackert i kvällstid och lyssnar på The National, skickar aning för många sms och konstaterar att fotbollsvm är över, slut.
Funderar över sommaren och allt annat i hit och dit och dit och hit.
Har massa smarta och osmarta tankar i mitt huvud men tror inte att jag kan få ihop dem till något vettigt och lagom personligt innehåll i min vita bloggruta, så vi hoppar nog det och hoppas att meningen bara blir mer och mer förståelig eller kanske inte.

men det är vackert med lov och ledighet och sånt där.

04 juli 2010

Följer strömmen och byter bakgrund

Juli månad. Massor av tid. Fri tid, fritid.
Min sommar är musik och människor (eller människor och musik?)
Det är fint och sådär.
Jomen ja.

18 juni 2010

"Ah, fast... näe"

Jag tror att jag klev på en buss för några dagar sedan och att denna buss teleporterade mig bakåt i tiden.
Jag försöker slå upp juni 2009 i min blogg och se var jag hamnar, men det är bara mellanrum

Och ibland kan öppna gamla msnkonversationer vara det mest smärtsamma som finns.

Jag somnar när jag skriver men jag vill hämta mina nycklar alla mina nycklar i jackfickor var passar de in

En annan dag


Men jag blir glad av människor, oväntade människor betydelse. Fina kvällar, jobbiga kvällar, stenar, förvirreri och ljus.

05 juni 2010

No Time For Us (Acoustic)

Solen lyser hela dagarna i Grekland i Sverige i allas leenden och ögonkast i musik på konserter i de gröna grässtråna
tillbaka och hemma igenigenigen vill jag vara solskenet vackerhet i ord på altanen i dansar längs strandkanten och hopp om framtiden

en dag två dagar tre dagar fyra dagar fem dagar till lov och sommar på riktigt, lägerveckor musik i massvis utan krav om idealistiska historieperspektiv och tysk grammatik

och ibland fastnar jag någonstans
i her majesty's THE PAST IS NOT A GOOD IDEA

kanske.

11 maj 2010

Möten.

Ljus. Kyrkklockor. Tystnad, tystnad. Lamor. Samtal. Engelska. Holländska. Svenska. Matkö. Städning. Bönor och fler bönor. Supermario. Baracker. Pollen. Regn. Gummistövlar. Klädlager. Bussresor. Kuddar. Skrivblock. Ord. Blyertpennor. Möten, möten. Ärlighet. Återseende. Tårar. Insikt. Funderingar. Vardag. Såpbubbla. Långt bort. Musik. Sovsäckar. Fotografier. Omskrivna låtar. Flumm. Seriöshet. Händer. Stillhet. Dalar. Promenader.

19 april 2010

"du är liv, du är dom långa milen mot berlin"

Tröttnar på grupparbeten och översätter tyska ord i tusentals.

Känns som om jag ägnar hälften utav min tid till att resa nu.
Senast skolresa i Berlin:











filtar, samtal, perspektiv, tofsar, leenden, kakor, euro, sevärdheter, paraplyer, oplanering, vakenhet, ingenting, allting, någonting?

10 april 2010

Vårsol

sommar skiner utanför fönstret
och äntligen försvinner snöflingorna från bloggen, även om de var fina.

schweiz var också ganska fint:
( 1. zürich
2. zürich
3. luzern
4. rigi kulm
5. bern )




09 april 2010

och jag vill vara tappaandanpoesi

stolarnas ränder sjunger sånger om en annan tid
allt är händer och de påminner om er

för långsam fastnar jag i stolrändernas mönster
grubblerier
frustrationer
biter kväver andas
och jag vill vara
tappaandanpoesi

som när ni dansar
som ni på en scen tre månader för sent


. dansar vidare –

07 april 2010

Schweiz

små vita ljus
bara stjärnor mellan träden
jag ser mörka hus
och motorvägar räls
en stadig puls
över broar genom städer
och för din skull
så reser vi igen

Har förundrats över tidzoner förut
Hur det kan vara natt någonstans och dag någon annanstans
Nu förundras jag lite över sträckor, avstånd, tid

Klockan sju morgon stiger jag upp på ett hotell i Schweiz (av alla ställen)
Klockan sju kväll är allt nästan påträngande vardagligt igen, mitt i ett spinningpass, sportlife, uddevalla

Och nu glömde jag bort den här internetfliken
och tiden försvann
och jag måste springa till bussen, springa

24 mars 2010

Jag beundrar människor som

har tid att dricka te på morgonen

tittar på nyheter

går långa promenader i vårsolen

21 mars 2010

Du och jag ska aldrig dö

Den 26 juli 2008 skrev jag ett blogginlägg med precis samma titel som detta har, bortsett från att "Du" stavades med "d" istället för "D"
(och jag kan stava ordet oavsett nu)

Kentkonsert
Då på Slottskogsvallen
nu i Lisebergshallen

Underbart, underbart

Du och jag ska aldrig dö

14 mars 2010

13 mars 2010

Halvvägs in i mars och jag har skrivit 6 blogginlägg i år?

Ibland så tittar jag, eller försöker se, på alla tomhet. Alla ord som aldrig blev nedskrivna, alla minnen som inte blev fångade och alla känslor som glömdes bort. Och Kursivjag undrar hur jag överleverklararmigandas, så här i efterhand är det oförståeligt.
Men ganska vackert.

Fina helger tycker vi om. Vackra vårvinterdagar med snö, solsken och smältande isar. Och nu minns jag plötsligt vad det var jag tänkte skriva, hur jag tänkte inleda den här dagen:
några om plötslighet, tidlöshet
död
och hantering genom att lyssna på Keane, Everybody's changing, en låt som blivit övercoverad (ordval, ordval) men äntligen, äntligen får leva upp till sitt rätta jag också i mig.
Tomma stolar, tomma worddokument, fylls med ord, reflekteras i gråtfärdiga ögon och mitt i allt ihop en ovanligt konkret känsla av
vardaglighet
.

Fredag kväll är traditionellt med en ovanlig blandning film, för mycket godis och bra människor. Lördag förmiddag är några minuters bilfärd, människor vi känner mycket men ändå ingenting alls och lite men ändå mer än så många andra.
Lördag eftermiddag är nu och nu är ingenting speciellt men kanske lite städning och musik och msnkonversationer om allting och ingenting, nu och framtid, nu och framtid.

02 mars 2010

OCH DET ÄR BERG SOM TYCKER KASTAR SIG ÖVER TYNGER PÅ AXLARNA

när jag vill bara vill ha flextisdagar, spontanpromenera på stora isar, äta kladdkaka och gå på yoga.

20 februari 2010

XX

Uddevalla i snökaos och allt är facebook-inlägg och klagan på inställda bussar och alla dessa alldeles för många centimeter snö

Igår var jag i staden, mer öde än vanligt
en biograf och shutter island
många öde gator och en väldigt massa snö
övergångsställen och lysande trafikskyltar

Idag är jag som alla andra instängd någonstans, utan möjlighet till förflyttning
inställda träningspass och vacker musik
the xx, angels & airwaves

Jag målar med guldpenna på tangenterna, skriver Enter
försöker förstora fotografier, försöker få ordning

och tycker att det är vackert
alltihop

10 februari 2010

Kalendrar

Skriver lagom fotbollsnördigt in alla LSK-matcher i min kalender
och blir på oproportionellt bra humör




över att påminnas om
att det faktiskt kommer en sommar igen

08 februari 2010

Och i bakgrunden blinkar mobiltelefonen

Som så många andra gånger kommer jag inte längre än till rubriken.
Vad är idag?
Idag är en förkylning, två lektioner, en hemfärd, en tv och massvis av fotografier.



långt bort
nära
någonstans
lyser

stjärnorna

*

03 februari 2010

Rubriker bara citerar andras ord.

Och plötsligt rullar dagarna bara på, från december innan jullovet till januari, två veckor innan sportlovet (och ja, min tidsräkning går efter skollov). Plötsligt är det tvåtusenochtio och plötsligt, plötsligt är det året alla fyller arton och plötsligt känns framtiden närmare än någonsin, och möjlig.

Cooköarna var vackerhet, långa sandstränder, blått hav, blommor i håret och extremt vänliga människor. Cooköarna var antistress och på island-time, vilket innebär att det inte är så noga om bussen kommer i tiden eller en halvtimme för sent. (De hade älskat min definition av "snart", Mikaela)
Cooköarna var läsning av bra böcker, promenader i alldeles för varmt väder och tidiga rutiner, med uppstigande klockan sju och läggdags klockan tio.
Cooköarna var avlägset långt bort, mitt ute i havet, skrikiga tuppar och extremt vackert (vilket är värt att nämnas två gånger)

Nya Zeeland var, för det första, som många envisas att tro, inte nära Cooköarna, utan fyra timmars flygfärd därifrån.
Nya Zeeland var likt Sverige, men bättre på många sätt. Nya Zeeland var omtanke, miljötänkande, inga plastpåsar, människor som vågar samtala på bussen, får, ciwifåglar, får, får och får. Nya Zeeland var fullt av aktivteter, med konstiga båtar och luftballongsfärder. Nya Zeeland var djur, som albatrosser och delfinner, att simma med iskallt vatten, ännu en gång, avlägset i från Sverige en nyårsaffton tolv timmar före alla där hemma. Nya Zeeland var berg, slingriga vägar, Sagan om ringen-scener och ett väldigt runtåkande i bil, med Vänner på en iPod under jackor.

Hong Kong var en helt annan världsdel, en helt annan värld och antagligen fler människor samtidigt under två dagar än vad jag såg totalt under resten av resan (såg fler får, möjligtvis). Hong kong var stort, med skyskrapor, marknader och affärer med dåliga prylar och rea, shoppinggallerior med enbart märkesaffärer, eller med andra ord: skillnader. Hong kong vad underbar mat med pinnar, taxibillar och besök utanför staden, hos vänner, hos en femåring med kantonesiskaläxa och kortspel.

Resan var bra, att komma tillbaka till Svergie var bra. Att kastas in i vardagligheten var brutalt, och här är jag igen, lite mindre rädd för att skriva "jag" i meningar, lite mer perspektiv, lite mer läxor, lite mer Vännertittande, lite mer Sportlifeträning med nyvärvade mycket bra människor, mycket mer snö.
Mycket annat. Lite annat. Lite mer annat.

21 januari 2010

erica

borde ta sig tid
att
blogga