Tetris

Så. Äntligen, äntligen har det kommit. Det som alla mina tusentals (host) underbara läsare har väntat på: Tetris!
Bara att börja spela! För varje kloss som faller kommer ni att förstå er på mitt liv lite mer, och för varje rad som försvinner kommer ni inse kärleken i detta fantastiska, tidlösa och genialiska spel!

Annars kan jag känna att min höstlovstorsdag har varit typisk.. lovig (öh?). Och att jag så fallit in i en Winnerbäckperiod igen.

drömmarna och vindarna hjälps åt
så fort man tittar ner så vänder dom hit åt
och sjunger Vart tog den där elden vägen

kunde höra höstens mörka vatten rusa under bron

jag letar efter rispor i ytan
en spricka, ett hål, en skarv

o s a m m a n h ä n g l i g h e t
bokstaveras långsamt, långsamt.

det är lite roligt. lustigt. underhållande.
vad man kan skapa.
hur man kan skapa det.
vad man kan uppleva.
hur man kan uppleva det.
vad man väljer att göra det till.

hur man kan välja skriva med små bokstäver trots att versaler är ett så mycket mer gillat ord än gemener.

hur man kan lyssna på lars winnerbäck en hel dag
och jag
inte man, jag
har insett att han måste gilla månen

omnäromnär
jag skriver skriver jag aldrig om månen
men stjärnor
stjärnor är bra

hur fåordig en konversation på msn kan vara

stackars hon som aldrig fryser och alltid får vad hon vill ha

vi säger konstaterande.

tjugoåttonde

Bäst att erkänna med en gång. Jag skriver inte det här inlägget för att jag plötsligt kände att nu var det längesen, eller jag har så underbara läsare så jag måste uppdatera för deras skull, eller vilken annan snäll och sympatisk anledning ni än kan komma på.
Nej, allt för att skjuta upp engelskläxan en stund till.

Nu tänker jag berätta om min dag baklänges (fråga inte varför) bara så ni vet.
Den senaste timmen har jag snurrat runt i lägenheten utan att utföra speciellt mycket vettigt överhuvudtaget. Förutom städa lite kanske. Och duscha. Och äta. Så kanske var det ganska vettiga saker ändå.
Innan dess var jag och dansade show, med betoning på dansade eftersom vi bara gjorde det idag.
Före showen hade jag varit på jazzlektion och också dansat, fast där en egenkomponerad sak av gruppen. Innan det sällskaplade jag med Mikaela på Cacuts, uddevallas underbara gator och sinclairs projektarbetsutställningar.

Före det hade vi flextid. Då satt jag hemma och skrev mycket duktigt klart min hemtenta som revoltuioner och ideologier. Innan det hade jag tysklektion på Östrabo vilket var väldigt jobbigt... not. Tidigare hade jag haft lunchrast men det var tråkig så det kan vi strunta i att berätta om. Dagen första lektion var svenska och då redovisade vi våra böcker (Till min dotter i Frankrike... förslag till vilken bok jag ska läsa nästa gång välkomnas!) genom boksamtal.
På morgonen vaknade jag. Så är det.

Nu kommer en sån här fin för övrigt-lista som jag tycker om.
Så...

För övrigt:
# Börjar NaNoWriMo snart. Underbart att jag har koll, plan och tid för det! Well, well.
# Måste jag påpeka att Nissaström var trevligt.
# Är det lov snart. Behövligt ohyes.
# Tycker jag att vi kan hoppa över skoldagen imorgon.

# Ska jag avsluta med några välkända visdomsord: Tetris är bäst!
Glöm aldrig det.

Man kan inte alltid vara verklig

Grenarna trasslar in sig i hennes stickade tjocktröja och barren ristar sig mot huden
när de klättrar ner ifrån bergskullen.
Irriterat drar hon av sig tröjan och sliter los ena ärmen från enen.

Han
han bara skrattar åt henne

Hon blänger
surt

Han skrattar lite till
tills hon inte kan låta bli att göra detsamma

Då drar han henne till sig
tar tag i axlarna och leder henne framåt tills marken blivit plan igen
sedan puttar han till henne

"Aj"
"Vadå aj?"
"Vad gör du? Det gjorde ju ont?"

"Ont?
Du fann ju stigen
Även om man inte alltid ser den bakom träden så finns den alltid där. Oftast närmare än vad man tror. Man måste bara snubbla över den för att upptäcka det"

"..."

"Jag hjälpte dig
Nu ser du den och då är det börja att följa
så kommer du fram
förr eller senare
Det gör inte ont"

"Lovar du?"

"Jag lovar"

andra sidan

och hon ser sig i spegeln
och slås av ironin
att hon aldrig sett sötare ut än såhär

nu
nu när det ändå inte spelar någon roll
ändå

och hon ser sig i spegeln
försöker hitta ljusglimten
där i bakgrunden

den är borta

och hon ser sig själv i spegeln
ser flickan mittemot
slå sönder den
krasch

glasskärvornas värld
sjunger lite högre:
då söt
nu vacker

"whatisandwhatshouldneverbe"

Jag skriver inte. Du bara inbillar dig. För alla dokument står tomma och projektet still. Som allting annat. Evig tystnad.