20 centimeter är ännu längre bort

Och Fjärilsflickan sa, 20 juli, 2009, 20:07 :
Visst känns det som att man kommenterar mindre, skriver mindre. Men kanske har vi bytt kvantitet mot kvalitet?

Och jag säger
att jo
kanske har vi bytt kvantitet mot kvalitet, kanske inte. Även om jag inte känner mig speciellt kvalitetisk (vad det nu är för ord), så kan man alltid ha det som ursäkt för uteblivande kommentarer (även om jag läser, jag läser) och blogginlägg.

Och Fjärilsflickan sa, 26 juli, 2009 21:53:
Jag är rädd för att jag har glömt bort migsjälv. Är du också det?

Och jag säger
att jo
kanske är det så, att jag är rädd för att glömma bort mig själv.
Jag är inte rädd för att glömma bort vem jag är nu, för det är ganska oundvikligt. Rädslan för att glömma bort vem jag var är nog närmare i så fall.
Vem jag var, vem jag borde vara och vem jag kommer att bli.

_


Blåa bussar, färder av varierande tid
Blåa möbler, ännu en gång
Blå himmel, blått hav

Blåa klossar som faller och försvinner
utom synhåll
vilket är alldeles för långt bort

Coldplay - Shiver

Jag fördriver mina dagar med stunder som sluts igen när ögonlocken faller till sömn. Kanske drömmer jag om dem. Jag vet inte, det är inte ofta jag minns mina drömmar.
Ibland glittar de
(vadå? ögonblicken, drömmarna, stunderna, sommarlovsdagarna)
skiner ikapp med en ovanligt varm sol
Ibland flyter de förbi
och försvinner redan innan jag hunnit förstå vad som hänt
Ibland mulnar de till
och förändras likt molnen

So loud and so clear
I sing it loud
and clear

Låtcitat. Dessa eviga låtcitat.

Ibland är jag rädd att alla dagar, dåliga som bra, ska försvinna bort i glömska. Och nog är det berättigad rädsla, för vem minns vad man gjorde exakt på dagen för 3 år sedan?
Inte jag i alla fall. Fast kanske, kanske, så kan jag öppna en gammal dagbok, ett worddokument med nedklottrade ord, en mapp med fotografier, eller en random lapp i ett scrapbookingalbum.
Kanske minns jag just det där dagen, just det där samtalet, just det där leendet, just den uppgivenheten och just det evenemanget.

Ibland skriver jag för att föreviga. Krypterar alla stunder till ord och sparar dem någonstans.
Idag (som egentligen är igår) krypterar jag till:
ostabilitet --> stabilitet
övertalning
balans

Spotifyspelningslistor.

Ingen bryr sig om den här bloggen längre. Allting flyter bort och jag med och ni med och jag orkar då inte ens fundera över det.

Saker jag orkar fundera över är dock:

Lars Winnerbäck. Hur han kan återkomma igen och igen och igen med samma underbarhet. Om vi ska gå tillbaka till ämnet min blogg så är han nog den mest citerade mannen i den.

Sen tog det nog slut.

Ingenting får riktigt något sammanhang längre. Det är lov, sommarlov, vi skyller på det.
Fast egentligen är det mer uppsorterat än vanligt. Även om det inte märks i text. Man slänger en del, packar ned resten i flyttkartonger och tar fram det man känner att man vill se i nystädade möbler.
Jag sjunker ner i blåa fotöljer och upplever saker på nytt. Med nya perspektiv flimmrar bilder förbi på tv-skärmar, inte riktigt på samma sätt som någonsin förr¨.

Gräsplaner.

Grusplaner.

Hallonbuskar.

Busshållplatser.

Bilfärder.

Frågetecken
vad det är för skillnad mellan olika saker
varför man kan vara mittemellan
orange när det bara borde finnas gult eller rött

Nya fotavtramp ökar höjden på trappsteg, höjden på trappsteg
och bara fortsätter framåt
utan att veta
vart den leder

trappan alltså

vad som är nu:

# packning --> halland/skåne-resa imorgon och en vecka framåt

# oorganisation --> flyttning, nytt rum, ouppackade saker

# väntan --> en timme framåt, bussavgång till wålemarksland (som vanligt, som vanligt)

# musik --> nya låtar, gamla låtar, nya minnen, gamla minnen

# samtal --> lära känna, lära känna mer, eller repetera

# sommarlov --> upptagenhet i trevlighet