Spöke

Utifrån och inifrån
- när olikhet blir likhet och det i själva verket inte är så stort skillnad

" ”Vad har du gjort idag då?” Joel såg väntande på henne.
Det var en de många sakerna som hon gillade hos honom, han frågade saker för att han brydde sig, och lyssnade verkligen när man sa någonting.
Issa var för det mesta en väldigt flamsig och flummig person, ofta beskriven ”rolig”. Men hos Joel var det annorlunda, där kunde hon känna sig respekterad och viktig också.
”Inte så mycket faktiskt. Sov ändå till 11 och sen fastnade jag framför datorn, surfade runt lite och skickade ett mail till Kim. Sen har jag väl bara ätit, i stort sätt”
”Det låter soft. Hur har Kim det?” Joel hade aldrig varit speciellt nära kompis med Kim, inte vad Issa hade märkt i alla fall. Men trots allt så var hon en del av deras klass och det var kul att han brydde sig.
”Sådär, jag vet inte riktigt. Det verkar vara ganska tråkigt där hon bor, jag ska hälsa på henne på lovet, hoppas jag”
”Meh, ska du åka ifrån mig för några granar när vi äntligen har ordentligt med tid att vara med varandra?” Joel lät förolämpande, men på skoj.
”Vadå granar? Ja, klart att jag bara vill dit för att samla barr, inte alls för att träffa Kim”
”Jag visste väl det” Joel log och Issa kunde inte låta bli att smittas av det, ”men nog pratat om Kim, när är det faktiskt dig och mig det handlar om”
”Jaa” Issa log fortfarande, det var så lätt med Joel, ”vad har du gjort idag då?”
De på satt på sängen med ryggarna lutade mot väggen bakom, och Joel hoppade några centimeter närmare henne innan har svarade.
”Ingenting, haft tråkigt, hoppats att du skulle dyka upp”
”Och det gjorde jag ju”
”Ja det gjorde jag ju”
Issa tittade in i Joels ögon, och log igen, ännu mer den här gången."

_

Idag är det måndag och jag har (logiskt sett) påbörjat ännu en skolvecka. Dagen innehöll som vanligt mentorstid, studiepass, samhällskunskap, lucnh, historia och dessutom en extrainsatt svensklektion istället för ytterligare ett studiepass.
Ganska så trevligt faktiskt.


Så när jag kom hem fick jag för mig att läsa igenom min NaNoWriMo från 2007. Det var ett ganska trevligt beslut, även om den tog all tid som egentligen skulle varit ägnat åt skolarbete, ehe.
Den är ganska sockersöt på vissa ställen faktiskt (hostovanhost), men sedan spårar allting ut en aning (ängel).

Om någon undrar över bloggrubriken så har den absolut ingenting med någonting att göra.
Buuuuuuuuu!