Jag klamrar mig fast vid några få ord och siffror. Grammatiskt felaktiga och slarvigt skrivna, näst intill oläsliga om man inte är väl insatt i vad som står där. Fysiskt var det ett tag sedan, mentalt en hel evighet bort.
Hur mycket de än vill glömmas av och försvinna ur åtanke lyckas de alltid hamna i ljuset igen med jämna mellanrum.
Vill, vill inte, vill, vill inte.
Frågan varför kan ställas med all rätt. Översättningen av därför lyder: på grund av att det är det enda av konkret slag som finns kvar.
Även om minnen också fungerar att klamra sig fast vid så bleknar de bort, glöms av eller bli suddiga i kanterna. Snart vet vi inte om vi minns vad vi faktiskt minns eller bara vad vi vill.
Blyertsstrecken ska inte suddas ut. Bara gömmas undan bland allt annat viktigt och oviktigt. För vi vet ju ändå vad som står där. Allting är rätt förutom det som är fel, och det är tillräckligt mycket rätt så det där felet (på en minut) gör mindre än ingenting.
Vi vet ju självklart hur det gick, mycket väl, precis som allting annat som har med saken att göra. Det är nästan den största grejen med alltihop, du förstår att jag förstår. Allmänbildning, besatthet, nördighet, mentalt tvång eller kärlek. Kalla det vad ni vill.
För vi kommer
(precis som orden och siffrorna på pappret)
alltid att stå kvar.
3 kommentarer:
Du går inte att sudda ut och bort från mig, om du nu någongång tragiskt nog skulle vilja försöka med det... du skrev med permanentpenna. "permanenta pennor är aldrigt tillräckligt permanenta på hud" som du skrev en annan gång. Men pennan du skrev med i mitt hjärta är skriven i min kevlarsjäl och där kommer det aldrig att försvinna. Du kommer alltid att finnas där, ville bara att du skulle veta det...
(Som om du inte redan visste)
/Din permanenta vän
Du skriver alltid så fint. Och jag iallafall kan tolka dina texter på så olika sätt och till så många olika saker. :D
Och du skulle bara veta vad jag skulle göra för att få skriva som du..
<3
(Erica är kärlek)
Skicka en kommentar