Vart? Där.

Det är alldeles tomt kring stolarna och borden. Det ligger en brun känsla över hela rummet, trä och trä och trä och väggar och golv. I takets hörn sitter en högtalare. Den spelar dålig Rix FM-musik. De är under den hon sätter sig. Inte för att den spelar dålig Rix FM-musik, utan för att det är i ett hörn. Längst in i rummet och längst bort från allt det andra.

Trettio minuter.
Och kanske var bra? Annars hade hon ju aldrig hamnat där. Aldrig insett att Rix FM faktiskt kan spela rätt låtar vi rätt tillfällen så det blir lite trevligt ändå.

Stor porslinsmugg innehållande te. Det luktar vanilj och ska tydligen smaka det också, men det gör det inte. Vitt och fyrkanter. Varmt och kallt. Nej förresten, kallt och varmt. För värmen kring händerna finns kvar långt efter att det slutat smaka.

Det var i en bok och då undrade någon varför hon satt där. Vem hon var. Vad det var hon evigt höll på att skriva så knapprande på sin mobil. Alldeles ensam. Nästan. För åskådaren måste ju också vara där annars så går det ju inte. Och vem var det till förresten. Frågetecken.

Fast de pratar för mycket för att undra sådär som i boken. De tjatar för mycket. De dricker cola. Och en man går förbi minst fyra gånger. Han har solglasögon. Han öppnar fönstret och det blir kallt.
Hon reser sig upp och ställer ifrån sig porslinskoppen.
Två minuter över.

Kanske väntade hon i boken på någon som aldrig kom? Kanske inte. Svaret kommer ingen någonsin få veta.