I somehow find you and I collide

Ibland tänker jag att jag var helt lost i höstas (somras, våras). Jag läser gamla texter och det känns avlägset även om det i tid inte var hemskt längesedan.

Sedan tänker vidare och hoppas att jag om ett halvår inte kommer sitta och tänka precis samma sak om nuet. Men jag tror inte det.

Slow dancing tight
My barring heart and I

(And then you kissed me II - The Cardigans)

__

Första och antagligen sista gången jag publicerar tre blogginlägg under samma kväll, men ibland behöver saker och ting delas upp

(Lite av) sådant som blivit kvar trots att jag förlorade alla mina fotografier när jag tappade min externa hårddisk i marken

Heaven 23

"Who do you hold, in the dark of night
You wanna give up, but it's worth the fight"

Dagarna fylls med evigt upptagande, men tänker jag efter gör det nog ingenting, utan är snarare precis så det ska vara.
Igår åkte jag till Göteborg, staden som mindre blir en plats där jag råkar bo ibland och mer till ett hem. Mötes av sallad, vin, fotboll och konertbiljettbokningar. Mörker, stearinljus och Stena Line-båtar utan för de stora fönstren.

Sover, vaknar och sover lite till. Åker spårvagn. Springer omkring på Universeum, försöker flytta kulor med tankekraft, klagar över kylan hos fiskarna och värmen i regnskogen, kollar på alla coola bilder men läser aldrig på förklaringsskyltarna, tröttnar och går vidare, hittar inget ställe att bygga ihåg spagettistrån på.

Konstaterar att vi är de enda besökarna som inte går på låg- eller mellanstadiet, men likväl beter vi oss precis som för åtta år sedan.

Äter lunch, hänger högst upp i Gothia West Tower bara för att vi kan, tittar på spårvagnar och människor. Bussen går sönder, vi blir en halvtimma försenade till Postkodmiljonärens inspelning, men ganska välkomna ändå. Sitter längst fram, precis bakom den tävlande, svarar fel på fråga-publiken-livlinan och tycker Richard Sjöberg är ganska rolig.

Tycker om mina ÖP-vänner, tycker om solen som skiner, tycker om, tycker om, tycker om.

____________

Sådant man kan åstadkomma på en lektion i kreativt skrivande - Han som väljer att stanna

När trafikljuset slår om från grönt till rött finns det de som väljer att fortsätta ändå, de som väljer att springa

Och kanske gör han också det ibland, springer genom sitt liv, över övergångsställen, utan att trycka på paus på fjärrkontrollen

Men idag

när trafikljusen slår om från grönt till rött

är han den som väljer att stanna

Cannonball eller Bon Jovi

Jag vill skriva någonting perfekt.

Jessica läste min novell från årskurs ett och hävdade att den var någonting åt det hållet.

Jag blev glad, även om det inte riktigt har med ämnet att göra.

Jag vill att det ska handla om ett nytt år, gitarrtoner, tågfärder, att man ofta är mindre sårbar av att citera en låttext än att skriva någonting själv, fast inte alltid.

Hur jag börjar gråta av glädje på en U2-mässa för att det är så vackert, mitt-i-prick-träffande.

Hur jag börjar gråta av uppgivenhet på en U2-mässa för att det finns så mycket som gör ont hur mycket jag än vill motsatsen.

Att jag sover, skolkar för att plugga, firar 100 dagar till studenten, jobbar, går på otaliga möten eftermiddagar igenom, åker buss fram och tillbaka, fram och tillbaka, mellan Uddevalla och Göteborg, mellan Ljungskile och Uddevalla.

Och att sömnlöshet inte alltid är någonting negativt.