Hade det varit för x tid sedan skulle min rubrik lydigt så. Nu lyder den i och för sig så i alla fall men inte alls med samma innebörd eller mening. Snarare... bitterhetskänsla.
Vilken präglat hela veckan för övrigt.
Kan inte någon ge mig ett väldigt stort, väldigt varmt och väldigt fluffigt duntäcke? Så alla timmar kan sovas bort och sjunka iväg istället för att riva sönder kläderna och borra hål i marken framför.
Ursäkta om jag inte orkar formulera mig, och det var inte vad det skulle handla om alls.
Som om jag tänkt ut en handling överhuvudtaget.
Två rader bort
var det ja.
Framför.
Ju mer verkligt allt blir desto klarare förstår jag hur extremt långt bort det blir.
Kanske är det därför
för att man inser
Och allt som var så vackert förvandlas till realitet
som vi inte vill ha.
Det borde varit bra
känts bra
jättebra
eller jättedåligt.
Nähhej.
Jag vill sova.
4 kommentarer:
*ge duntäcke*
Även om du är nedstämd, så skriver du lika vackert.. :D
Är det kanske dags för mig att ta på mig rollen som Doktor Etis nu? :* <3
(Du skulle bara veta hur många gånger du har hjälpt mig)
jag vill också hjälpa. Ge dig det där duntäcket. Fast kanske försöka ge dig några ord som värme. Lyssna på dina. Försöka förstå. Jag finns om du behöver här om du behöver :* <3
två rader fram, men så långt bort.. får mig att tänka på hagg i skolbänken oh ooooooooooooh :O enhemliggöteborgskillesominteärfrångöteborgutanhållerpålsk oooh oooooooh :D:D:D: XD haha (ibland tänker jag för skevt...jag tror du instämmer på det)
"saknar någon vän"
Kom och dela min trasiga, tunna filt med mig? för mina duntäcken är förstörda av att vara tvättade för många gånger utan tennisbollar...
Erica - tills vi bor i varsitt tvättmedelspaket-älskar dig!
Skicka en kommentar