Det är lite svårt att förstå vad man kan drabbas av bara genom att hälla upp röd saft i en plastmugg stående på marken. Utomhus, strålande solsken, vinande vind och plötsligt väldigt långt därifrån. Bara under de få sekunder det tar att fylla upp muggen till lagom bredd kan man komma att tänka på helt plötsliga och otippade saker.
Ögonblickliga minnen.
Inte ens samma plats, under samma tidpunkt eller med överhuvudtaget samma personer. Inte heller med samma utgång. Den här gången står muggen kvar där den står utan några som helst problem.
Lukten av grillkol och tändvätska är dock den samma.
Som då
Och nu är nu. Nu är igenkänlighet och en liten smula nostalgi. Nu är grässtrån och en alldeles för stekande sol. Nu är We are all the winners i högtalaren och Our last summer bakom hörnet. Nu är att fly från verkligheten och försöka laga söndersplittrat spegelglas.
Ibland känns det som om det går ganska bra
Då och då och då
var familj
Nu är (också)
Tom&Jerry-kex
hästar
Audrey
en massa andra saker som inte hör hit
och 'världens näst bästa stad' (om man ska tro på vad de säger, skriver och reklamerar för)
Åmål
2 kommentarer:
Du skriver så fint tycker jag. :)
Då på den tiden en familj var något utan problem...
Skicka en kommentar