Intriger

Det här inlägget skulle egentligen handla om hur underskattad affären Åhlens är och hur mycket man egentligen borde dyrka den. Jag menar, de har allt, mitt impulsblock är köpt där och jag stör mig inte ens på att de har den för det mesta hemska färgen rött i sin logga och på alla påsar, utan jag rent utav gillar Åhlens-påsar.
Men jag insåg idag att trots detta så är den affären knappast värd att dyrka. I mitt inte alls sistaminutenpresentletande hittade jag ingenting där och blev dessutom ruinerad (nåja nästan, kunde ha blivit) på grund av några pennor, som inte ens var köpta i presentsyfte.

För övrigt är det tragiskt att det bästa stället att köpa cd-skivor på i uddevalla 'centrum' är Willys.

_

Jag knarkar
I'm yours - Jason Mraz
och
When You Say Nothing At All - Ronan Keating
och
Strimmor - Lars Winnerbäck

Inte för att de är direkt bra (jo, Strimmor är) utan därför
♥

(plus att de är de enda låtarna som går att iTunes för tillfället)

24 kronor, och vi tycker om vackra ord

Det är lite svårt att förstå vad man kan drabbas av bara genom att hälla upp röd saft i en plastmugg stående på marken. Utomhus, strålande solsken, vinande vind och plötsligt väldigt långt därifrån. Bara under de få sekunder det tar att fylla upp muggen till lagom bredd kan man komma att tänka på helt plötsliga och otippade saker.

Ögonblickliga minnen.
Inte ens samma plats, under samma tidpunkt eller med överhuvudtaget samma personer. Inte heller med samma utgång. Den här gången står muggen kvar där den står utan några som helst problem.
Lukten av grillkol och tändvätska är dock den samma.
Som då

Och nu är nu. Nu är igenkänlighet och en liten smula nostalgi. Nu är grässtrån och en alldeles för stekande sol. Nu är We are all the winners i högtalaren och Our last summer bakom hörnet. Nu är att fly från verkligheten och försöka laga söndersplittrat spegelglas.
Ibland känns det som om det går ganska bra

Då och då och då
var familj

Nu är (också)
Tom&Jerry-kex
hästar
Audrey
en massa andra saker som inte hör hit
och 'världens näst bästa stad' (om man ska tro på vad de säger, skriver och reklamerar för)

Åmål

Adjöss och tack för fisken

" Långt ute på kanten av det aldrig kartlagda bakvattnet till den gudsförgätna änden av västra spiralarmen av vår galax finns en liten gul som som ingen nånsin tagit notis om.
Kretsande kring denna, på ett avstånd av ungefär 150 miljoner kilometer, befinner sig en obetydlig liten blågrön planet, vilkens apbaserade livsformer är så osannolikt primitiva att dom anser digitalur vara någonting att komma med.
Denna planet har - eller rättare sagt hade - ett problem, nämligen följande: dom flesta av dess innevånade var för det mesta olyckliga.
Många lösningar föreslogs på detta problem, men de flesta handlade på ett eller annat sätt om att cirkulera små gröna papperslappar, vilket var märkligt, eftersom det egentligen inte var dom små gröna papperslapparna som var olyckliga.
Så problemet kvarstod; många av innevånarna var elaka och dom flesta var det synd om, även dom som hade digitalur.
Många blev alltmer övertygade om att dom hade begått sitt första misstag redan den dagen då de klättrade ner ur träden. Och andra sa att även detta med träden hade varit en dålig ide; dom skulle ha stannat i havet hela bunten.
Och så, en torsdag, nästan tvåtusen år efter att en man hade blivit fastspikad vid ett träd för att han antytt hur trevligt det vore om alla kunde vara lite trevliga mot varann som omväxling, satt en flicka alldeles för sig själv på ett kafé i Richmansworth och insåg plötsligt vad det var som hade blivit så fel hela tiden, och äntligen visste hon hur man kunde förvändla dennna planet till ett fint och bra ställe att leva på. Den här gången stämde det, det skulle fungera, och ingen skulle behöva bli fastspikad för någonting.

Men innan hon hann gå till en telefon och berätta det för någon blev Jorden tyvärr helt oväntat utplånad, eftersom den var ivägen för en ny hypergalaktisk expressled, och så tyckte hela idén gå förlorad för alltid. "

Heja LGTG

du och jag ska aldrig dö

Förut brukade allting vara i bitar och delat. Det tog tid, tankar, väntan och glömska men så plötsligt smälte det ihop till en enhet. Inte på vilket sätt som heller, utan på det bästa tänkbara
(eller otänkbara)
Vi har aldrig gillat överdrivenhet (som inte är ett godkänt ord i rättstavningsprogrammet för övrigt). Föraktat dem som tror att de är bättre än alla andra bara för att de lyckats. En gång. Någon gång. Blundat över för mycket inlevelse och öppnat ögonen för känsla, tystnad och ödmjukhet.

Ibland är det bara rätt
ändå.

_


Thåström & Kent
25 juli 2008
Slottskogsvallen

Thåström är bra, om man kan lite mer låtar och inte är på en Kent-spelning. Han förtjänar mer än att vara "förband" för en ointresserad publik på en utomhusarena.
Mörker, inomhus, litet. Översätts bättre.
Oavsätt förutsättningar så avslutade han grymt med Brev från tionde våningen och Du ska va president

♥

Sara var massa trevligt sällskap
och
Kent var bättre än någonsin förr.
That's it.

" Önskar du något att dricka?

Nej... tack... jag... rostar "

Dagen fördrevs med Anna och hennes kompis Alexandra i Uddevalla och på Fjordfestivalen. Där hade vi så mycket att göra.. hosthost. Anna tappade ned sin sko i Bäveån, begåvad som hon är :*
(Det funkar inte att få upp tappade skor i Bäveån med sopborstar, jag lovar)

För övrigt säger jag bara:
lilla lördagslistan!

du behöver inte veta vad du vill
men det behöver vi
vill du vara med så vet du vad du gör
tyck till, tryck till
lilla lördagslistan gör vardag till helg

(bara för att jag är besatt av sportradion)

*

Låtsashjärta
lånade känslor
blunda

mörker
döljer glitterstoft
ersätts med
låtsashjärta

(lånade känslor
blunda)

LSK - AIK 2-1

Fotboll.
ett litet kliv ut i världen
vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans
håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans,
människor som tror har en chans

Lars Winnerbäck, såklart. En dag ska ni få mina egna ord och rader, men den dagen är inte idag.

Väldigt trevlig dag för övrigt. Precis lika trevlig som jag planerat att resten av veckan ska bli. Och veckan därpå, igen, igen tills skolan börjar. Där tar mina planer slut.

Fotboll.
Först och främst, så älskar vi kollektivtrafik. Vi älskar känslan av igenkännande, av fullkomlig trygghet och vetskapen av att kunna göra något bra.
Fast det slets ifrån mig kommer det alltid att finnas kvar. Vi har gjort det möjligt tillsammans.

För det andra, så är aftereightglass bra (jag hatar särskrivning, så det får bli sådär även om det inte är rätt). Tro det eller ej.

För det tredje så ger känslan av att bara gå uppåt och uppåt och uppåt ingen som helst panik längre. Eller stress. Man kommer alltid ner igen.
Och värme. Varmt blir det. Värme är bra.

Fotboll.
Det är bäst med igenkännandet också. Även om det bara brukade vara jag (vi, vi vi vi), alla de där kyliga höstmörkerkvällarna när laget gick till ännu en förlust i division II eller något liknande, så är det trevligt ändå.

Sofie får ett eget stycke för hon gör ett väldigt bra jobb som maskot :*

Fotboll.
2-1 blev det ja. Flyt-hej.
Bara för att det någon gång ska få jämna ut sig med icke-flytet i matcher mot bland annat Djurgården och Malmö.

Och det var allt.
Nej.
Det finns mycket mer, som alltid oförmöget att bli förklarat. Jag tänker inte ens försöka. Och jag tänker absolut inte berätta om vad som var bäst.
Det ska gömmas undan för att försvinna bort eller plockas fram. Tiden bestämmer vilket, och jag har tid.

Vi åkte tåg hem.
(vi älskar kollektivtrafik)

Igår, idag, imorgon

Det var längesedan nu som jag kände alla ord på det sättet. Om ingenting, allting och rakt igenom sammansatta på ett så genialiskt sätt att man inte kan bli allt annat än avundsjuk. Så brukar det vara, och det här gången var det lite extra.
Vill jag inbilla mig, men egentligen var det nog bara jag som inte riktigt det chansen på ett tag. Inte orkat, inte haft tid, inte velat försöka.
Here we go again.

Igår är idag, idag imorgon och imorgon igår.
Så är det för allting går runt, kommer tillbaka och finns kvar.

Barbara Keating
&
Stephanie Keating

_

För alla som är uppmärksamma så, ja, det här var ett inlägg. Det mest seriösa hittills till och med (vilket inte säger speciellt mycket i det här sammanhanget, men ändå).
Jag har nästan bestämt mig för att göra den här bloggen aktiv. Det går som det går.
Lev väl.

10.

Någon måste göra det lätt när det är svårt, förstår du väl?

Nej. Inte jag heller. Och jag kommer aldrig att förklara så ingen av oss kommer någonsin förstå. tur att det finns andra, ellerhur.