113000 steg när alla vägar bär till Rom

Dansa fast du inte är här

"och jag ska dansa fastän hjärtat brister

ska dansa fastän hjärtat brister

dåliga bandet, jag tycker inte om er men ni

täcker över ljudet av sms som inte kommer"

Säkert! – Dansa, fastän

Om det inte hade varit så att jag borde sova nu så skulle jag ha skrivit om:

En lördagskväll

En oplanerad helg i det gråa, lite sorgliga. En filmkväll i Ljungskile, av alla platser som finns på hela jorden. En fotbollsplan, en kyrka och en mataffär. Pepparkakor och glögg. Tycker inte ens om glögg. Men det är varmt och porslinskoppar är mysiga. Undviker att insikten om att det är jul är en jobbig instinkt. Äter en pepparkaka istället.
Titta på ganska dålig men ganska rolig film. Parodier och att förtränga vad man egentligen tänker på.
Lever i framtiden, trots att den är stor och läskig. Problem eller möjligheter, det är synsättet som avgör?

Självständighet av att kunna köra hem själv mitt i natten. Håkan Hellström i stereon. Sjunger med i textraderna och tänker tillbaka på konserten en lång vecka ago.

En söndag

Slutet på veckan. Med tipspromenad, prat och lovsång.
Slutet på, på, på. Slutet? På?

Ett alldeles för långt blogginlägg:

Det är så kallt och så kallt och så kallt. Snöoväder utanför mitt fönster och jag hade inte tänkt åka till skolan även om det hade varit varmt och soligt. Jag hade inte tänkt vara hemma heller, hade inte tänkt, hade inte tänkt och ändå är tänker vad jag gör alldeles för mycket. Kanske om jag hade kunnat formulera fler av tankarna i verbala ord, kanske hade det varit lättare då. Mindre hoptrasslat med knutar, men det är alltid någon som drar i garnnystanen, från olika håll och skriker om hjälp.
För precis som jag tänker instängd i ett litet hus, på en ganska stor tomt så är världen så oändligt mycket större ändå.

_

Juli

Uppenbarligen
svävar vi
två centimeter över marken
utan att veta vart vinden för oss
var vi är
eller vart vi är på väg

bara att vi är
och att vi är på väg

uppenbarligen
flyger vi hand i hand
över stränderna och vägarna intill

uppenbarligen
kan stjärnor dö
och ändå utstråla ljus
miljoner år därifrån

på vår planet
flyger vi
uppenbarligen
tillsammans

¤

höst

intryck i tidlöshet
och jag vill kasta klockan i väggen
och frysa tiden
i stillsamhet insvepande omtumlande trygghetskänsla
till gitarrtoner
pärlas upp i på fiskelina
dukas upp bland faten
och de välbekanta samtalen
i sofforna i hörnena och stolarna på raderna

och sången om ett hopp
någonstans långt inifrån
utanför?
uppifrån?

och dina välbekanta blickar
i en tusendels sekund av samförstånd
innan jag förflyttar mig lite längre bort


¤

Februari

du är musiken

slumpmässig spelningslista
och plötsligt:
musik, musiken är du

ett slag i magen
andningstappande oväntat

du är musiken varenda ton
din ömhet din omfamning ditt ögonkast din längtan om att vara lite närmare

(och för några sekunder tog jag din hand)

hopkurande inslutenhet monotona röster om konspirationsteorier lysande färger okända musikartister läppar med rörelser men utan ord

(men jag vågade aldrig snudda dem med fingertopparna)

fjäderlätta impulser
några millimeter bort och påkrypande:
närhet till inkräktande kravmässigt flyende förvirring
återgående till verkligheten
en spelningslista en låt en välbekant komposition

toner från förr och för första gången tillbakablick
med ett leende en tanke om meningsfullhet

musik och du är musiken


¤

Juni

jag saknar dig så mycket att varje andetag rycks ur mig

när jag inte svarade
sa du vi ses snart igen
och jag sa vi
ses snart igen

¤

Juli

Febervarm hud
fingrar
du är i mina ögonlock och i mina sjukdomsillusioner

vi tappade aldrig fästet
vi släppte aldrig taget

och vad som berörde mig: när du grät, när du grät och föll isär
jag höll inte din hand den gången
jag inte ens frågade
(utanpå, inuti frågade jag hundra gånger om)

(för nära, för tätt intill)


¤

September

Och där i tystnaden var jag komplett
(och en massa annat, alldeles för uppenbart)


¤

Oktober

(en textrad vi väljer att ta bort)
När jag försöker limma alla papper till rätta
Till tonerna av något helt annat
Än dig en obekväm bänkrad i oväntad snö
Väljer jag nog att se slasket som smälta iskristaller


¤

November

?

Jag hoppas han får dig att må bättre

Låten vi lyssnade på den där fredagen, jag tror du minns

Jag tror du minns den dagen, det rummet och den känslan

Nu lyssnar jag på den igen

Och plötsligt handlar varenda textrad om oss