Grenarna trasslar in sig i hennes stickade tjocktröja och barren ristar sig mot huden
när de klättrar ner ifrån bergskullen.
Irriterat drar hon av sig tröjan och sliter los ena ärmen från enen.
Han
han bara skrattar åt henne
Hon blänger
surt
Han skrattar lite till
tills hon inte kan låta bli att göra detsamma
Då drar han henne till sig
tar tag i axlarna och leder henne framåt tills marken blivit plan igen
sedan puttar han till henne
"Aj"
"Vadå aj?"
"Vad gör du? Det gjorde ju ont?"
"Ont?
Du fann ju stigen
Även om man inte alltid ser den bakom träden så finns den alltid där. Oftast närmare än vad man tror. Man måste bara snubbla över den för att upptäcka det"
"..."
"Jag hjälpte dig
Nu ser du den och då är det börja att följa
så kommer du fram
förr eller senare
Det gör inte ont"
"Lovar du?"
"Jag lovar"
6 kommentarer:
Har sagt detta ett antal gånger nu, men det finns verkligen inte ord för det du skriver <3
Alltså....
Du skriver så underbart vackert.. :) <3
Kan du putta lite? du som ser stigen?
Jag är kär i din text.
<3
Mitt projektarbete handlar om att få fler nior att välja nv/teknik till gymnasiet ^^ och detta genom att delta i projekt TEND som går ut på att gör en slags show med en massa experiment samt berätta lite för dem hur det är att gå nv och försöka slå hål på de fördomar som finns (alla är nördar, det är bara en massa matte..osv)
Hur går det med ditt eget projekt? :)
*ryser* Fy katten vad bra! <3
Allvarligt talat, jag känner mig så underlägsen när jag läser sånt som du skriver, så jag tror jag ska sluta följa din blogg.
Fast det kan jag nog inte, och jag vill föresten inte det heller. Jag tänker forsätta läsa allt dú skriver, och slänga in en kommentar här och var. Mohahaha!
<3
Skicka en kommentar