26 juli 2008

du och jag ska aldrig dö

Förut brukade allting vara i bitar och delat. Det tog tid, tankar, väntan och glömska men så plötsligt smälte det ihop till en enhet. Inte på vilket sätt som heller, utan på det bästa tänkbara
(eller otänkbara)
Vi har aldrig gillat överdrivenhet (som inte är ett godkänt ord i rättstavningsprogrammet för övrigt). Föraktat dem som tror att de är bättre än alla andra bara för att de lyckats. En gång. Någon gång. Blundat över för mycket inlevelse och öppnat ögonen för känsla, tystnad och ödmjukhet.

Ibland är det bara rätt
ändå.

_


Thåström & Kent
25 juli 2008
Slottskogsvallen

Thåström är bra, om man kan lite mer låtar och inte är på en Kent-spelning. Han förtjänar mer än att vara "förband" för en ointresserad publik på en utomhusarena.
Mörker, inomhus, litet. Översätts bättre.
Oavsätt förutsättningar så avslutade han grymt med Brev från tionde våningen och Du ska va president


Sara var massa trevligt sällskap
och
Kent var bättre än någonsin förr.
That's it.

3 kommentarer:

Anonym sa...

För varje dag som går nästan, så blir jag mer och mer Kent-ish. Och jag vill så fruktansvärt gärna se dem en gång till i sommar :'o
Så ja, jag är fett avundsjuk på dig.

Anonym sa...

Thåström skulle jag vilja se 8) :*

A Broken Photograph sa...

Erica var också mucho massa trevligt sällskap :) KÄRLEK på den kvällen asså...Tack! :*