när jag sa hej då till dig utanför bussen för drygt ett år sedan
var klockan slagen 04 och mörkret hade redan hunnit bli ljust
jag minns att du böjde dig ned och sa
erica, fortsätt vara den du är, glöm inte det
nej det ska jag inte, skakade jag med huvudet
glömde helt att säga någonting tillbaka
och jag trodde nog helt ärligt
att det var sista gången vi sågs
knsdmdalgkmdölsfm knsdmdalgkmdölsfm knsdmdalgkmdölsfm lsdkfklklmfdklsm dskfmldksmfklsdfm klmsdfklmsdklfm 'kmsdflmsdlfmksdlf kmsdfklmsdlfk sdfmkl knsdmdalgkmdölsfm knsdmdalgkmdölsfm
24 juni 2012
23 juni 2012
Första myggbetten en midsommarnatt
sover och vaknar med solen 02
promenad i kyla och dimma
eviga livssamtal
sover igen
nära någon annans armar
promenad i kyla och dimma
eviga livssamtal
sover igen
nära någon annans armar
16 juni 2012
syster, syster
inspiration
syster, syster, i din för stora halsduk skjuts allting i intet
vart leder alla spårvägar du väntar på?
undrar jag i förslutenhet
men vågar inte
öppna handen
syster, syster, i din för stora halsduk skjuts allting i intet
vart leder alla spårvägar du väntar på?
undrar jag i förslutenhet
men vågar inte
öppna handen
det är vagnarna som går och bänkraderna som står stilla
paralyserade i vintertid grävs snöflingorna i dina vantar
smälter bakom nacken
precis exakt där hans hand en gång var
paralyserade i vintertid grävs snöflingorna i dina vantar
smälter bakom nacken
precis exakt där hans hand en gång var
sammanträffande
som om allting var ett misstag
när det i själva verket var så noggrant planerat i varenda detalj att det gör
ONT
som om allting var ett misstag
när det i själva verket var så noggrant planerat i varenda detalj att det gör
ONT
och han vände sig om, tappade mössan, skrattade
när konduktörerna frågade efter färdbevis
lämnade tegelstenar bortom trottoarkanter
när konduktörerna frågade efter färdbevis
lämnade tegelstenar bortom trottoarkanter
från mitt fjärdevåningsfönster vågar jag bara titta
aldrig hoppa
aldrig hoppa
systersyster, din svarta kappa, vart tog den vägen?
sedan när blev du naken för världen
frostad av vintern
sedan när blev du naken för världen
frostad av vintern
stänger fönstret
för när hans spårvagn åker förbi
blundar du alltid extra mycket
och
jagför när hans spårvagn åker förbi
blundar du alltid extra mycket
sluter handen lite hårdare
14 juni 2012
Flertimmarsfikor om (livet och) resor
Inspirerande och överväldigande
Extremt komplicerat utan start och slut
men ändå
simpelt
Extremt komplicerat utan start och slut
men ändå
simpelt
09 juni 2012
05 juni 2012
Vardag #2
Öppnar dörren till det stora röda huset och möts av fyra barn i hallen:
Emil som inte pratar så bra än, men som säger "stövlar!" och stolt visar upp vad han har på fötterna.
Viggo och Ville som smider onda planer som vanligt, om att kasta flaskor på mig till exempel.
Emilia som bara skrattar.
Inne i stora salen ligger Moa, Ebba och Hampus på golvet med filtar omkring sig.
"Vi sover!" förklarar Hampus när jag kommer in.
"Åh, vad skönt, jag vill också sova. Jag är jättetrött" säger jag.
"Men du kan ju inte sova nu!" utbrister Moa upprört, "DU ÄR JU VUXEN!!"
"Jag vet, jag är vuxen... Jag måste jobba" säger jag, men rör mig inte närmare köket där frukostdisken väntar.
Efter att ha funderat i några sekunder tillägger Moa förmanande:
"Du ska sova på natten!"
_____
Japp, ibland får jag lust att kidnappa alla mina trettio dagisbarn hem till mig, så vi kan läsa Pelle Svanslös och blåsa såpbubblor hela dagarna igenom!
Tänkt så mycket klokt jag skulle få lära mig dessutom. Varje dag.
Och jag tror aldrig att jag någonsin förr har tyckt det har varit vackrare att bo på landet än vad jag tycker just nu. På promenad hem.
Emil som inte pratar så bra än, men som säger "stövlar!" och stolt visar upp vad han har på fötterna.
Viggo och Ville som smider onda planer som vanligt, om att kasta flaskor på mig till exempel.
Emilia som bara skrattar.
Inne i stora salen ligger Moa, Ebba och Hampus på golvet med filtar omkring sig.
"Vi sover!" förklarar Hampus när jag kommer in.
"Åh, vad skönt, jag vill också sova. Jag är jättetrött" säger jag.
"Men du kan ju inte sova nu!" utbrister Moa upprört, "DU ÄR JU VUXEN!!"
"Jag vet, jag är vuxen... Jag måste jobba" säger jag, men rör mig inte närmare köket där frukostdisken väntar.
Efter att ha funderat i några sekunder tillägger Moa förmanande:
"Du ska sova på natten!"
_____
Japp, ibland får jag lust att kidnappa alla mina trettio dagisbarn hem till mig, så vi kan läsa Pelle Svanslös och blåsa såpbubblor hela dagarna igenom!
Tänkt så mycket klokt jag skulle få lära mig dessutom. Varje dag.
Och jag tror aldrig att jag någonsin förr har tyckt det har varit vackrare att bo på landet än vad jag tycker just nu. På promenad hem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)