24 juni 2012

men det var det inte

när jag sa hej då till dig utanför bussen för drygt ett år sedan
var klockan slagen 04 och mörkret hade redan hunnit bli ljust

jag minns att du böjde dig ned och sa
erica, fortsätt vara den du är, glöm inte det


nej det ska jag inte, skakade jag med huvudet
glömde helt att säga någonting tillbaka

och jag trodde nog helt ärligt
att det var sista gången vi sågs

23 juni 2012

Första myggbetten en midsommarnatt

sover och vaknar med solen 02

promenad i kyla och dimma
eviga livssamtal



sover igen
nära någon annans armar


16 juni 2012

syster, syster


inspiration
syster, syster, i din för stora halsduk skjuts allting i intet
vart leder alla spårvägar du väntar på?
undrar jag i förslutenhet
men vågar inte
öppna handen

det är vagnarna som går och bänkraderna som står stilla
paralyserade i vintertid grävs snöflingorna i dina vantar
smälter bakom nacken
precis exakt där hans hand en gång var
sammanträffande
som om allting var ett misstag
när det i själva verket var så noggrant planerat i varenda detalj att det gör

ONT

och han vände sig om, tappade mössan, skrattade
när konduktörerna frågade efter färdbevis
lämnade tegelstenar bortom trottoarkanter

från mitt fjärdevåningsfönster vågar jag bara titta
aldrig hoppa

systersyster, din svarta kappa, vart tog den vägen?
sedan när blev du naken för världen
frostad av vintern
stänger fönstret
för när hans spårvagn åker förbi
blundar du alltid extra mycket

och jag
sluter handen lite hårdare

14 juni 2012

Flertimmarsfikor om (livet och) resor

Inspirerande och överväldigande
Extremt komplicerat utan start och slut
men ändå

simpelt

09 juni 2012

Life vs. ()

Lost in life. 


05 juni 2012

Vardag #2

Öppnar dörren till det stora röda huset och möts av fyra barn i hallen:
Emil som inte pratar så bra än, men som säger "stövlar!" och stolt visar upp vad han har på fötterna.
Viggo och Ville som smider onda planer som vanligt, om att kasta flaskor på mig till exempel.
Emilia som bara skrattar.

Inne i stora salen ligger Moa, Ebba och Hampus på golvet med filtar omkring sig.
"Vi sover!" förklarar Hampus när jag kommer in.
"Åh, vad skönt, jag vill också sova. Jag är jättetrött" säger jag.
"Men du kan ju inte sova nu!" utbrister Moa upprört, "DU ÄR JU VUXEN!!"
"Jag vet, jag är vuxen... Jag måste jobba" säger jag, men rör mig inte närmare köket där frukostdisken väntar.

Efter att ha funderat i några sekunder tillägger Moa förmanande:
"Du ska sova på natten!"

_____

Japp, ibland får jag lust att kidnappa alla mina trettio dagisbarn hem till mig, så vi kan läsa Pelle Svanslös och blåsa såpbubblor hela dagarna igenom!
Tänkt så mycket klokt jag skulle få lära mig dessutom. Varje dag.

Och jag tror aldrig att jag någonsin förr har tyckt det har varit vackrare att bo på landet än vad jag tycker just nu. På promenad hem.