långsamt, långsamt

så gled vi in i minnet

gömda längst bak

och om ganska exakt tolv timmar

flyger jag här ifrån

till andra sidan jorden

*

lev väl

”det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden, tysta alla nätverk, stoppa trafiken”

en fredag i mitten av december är
tankar om hur mycket fyra band på en handled kan betyda, på promenad bland otaliga kullerstenar och vinterbelysning som reflekterar ljus i skyltfönster, stora och vida
musiktoner från hörlurar, sånger om trasighet och mörker i trallvänligtformat, skapar förvirreri men kanske också ett hopp om att saker förbättras
ett klassrum som blir till ett hem i vardag, ett vardagsrum med en dator, med en familj som pratar om avstånd till orter runtomkring, som pratar om internationell politik, som pratar om konsekvenser av våra handlingar, som pratar om hur mycket de hatar skolan, som sitter och skrattar åt att allt kan vara ganska så trevligt ibland ändå
alternativa samtalsmetoder på platser där vi hör hemma men ändå lyckas missa i navigeringen, för kartan tycks se likadan ut överallt om man inte vänder på den för där finns en helt annan realism bland enformigheten
playknappen på cd-spelare som spelar kent i nytt format, i nya ord, i nya instrument om vykort och kyrkklockor som flätar samman alla trådar till en väv, lite mer bekant för varje dag som går
en hemkomst i en timma och ett worddokument som ska fyllas med ord för att någon har fått för sig att det är vackert och betydande, för att någon har fått för sig att det inte handlar om att ha tid utan om att ta sig tid, för att någon har fått för sig att konsekvenserna blir positiva, växande, starka
snabba onlinemeddelanden på Internetsidor, om nuet och om framtiden och om allting annat som är och inte är
en fredag i mitten av december

Att läsa litteraturhistoria om Antiken kanske kan vara helt okej ändå

"Plötsligt framstår han som en gudars like -
just som han skall sätta sig mitt emot dig,
alldeles intill, och jag ser dig viska

ömt och förälskat

brista ut i skratt - men i mig slår hjärtat
bultande som ville det spränga bröstet;
möter jag din blick en sekund, går rösten
genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden
går som en signal genom hud och nerver,
allting suddas ut för min syn, jag hör hur
öronen susar

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning
griper mig till slut när jag känner färgen
vika från min kind - jag blir själv med ens en
döendes like"

- Sapfo (500-talet f.kr)

renässans - pånyttfödelse

Sitter i skolan på en svenskalektion jag inte ens behöver gå på egentligen. Pratar om litteraturhistoria. Under antiken skrev de i stående epitet och hexameter. 500 e.kr till 1500-talet var det Medeltid i Europa, mörket mellan två ljusa punkter.
Men var det verkligen så?
frågar vi för oss själva
och försöker bläddra lite mer i böcker för att hitta svaren
på alla frågor vi inte känner till

Har varit på lunchdejt med Mikaela. Ett trevligt uttryck som jag snor av henne, och som hon i sin tur har snott från Sofie.
Insikt om att man kan ställa ut sin verklighet på hyllor, för allmän beundran, eller förkränkning (om det nu är ett ord). Vill vi ha den där? Kanske, kanske inte.

Igår var tisdag i ledighet, som man inte för säga, för det är ju en arbets- alternativt handledningdag. Och en välbekant resa till Ljungskile och ett möte med Li, vilket var mycket trevligt. Och en eftermiddag/kväll av Emelie, ätande av kycklingsoppa med nuddlar, en mycket viktig detalj.

I helgen var jag på ledarutbildning/kurs/läger i Helsjön. Underbart med människor och samtal och nya kunskaper och perspektiv, men även trevliga återseenden av människor man egentligen träffar alldeles för sällan.
Sådant tycker vi om.

Erica...

... pluggar inte, och av någon anledning så får det inte geografiläxan att försvinna
... tar kuddar av sin katt, obarmhärtigt och lögnaktigt eftersom det faktiskt bara var en kudde och inte flera, men ändå
... har varit på konfirmationsledarutbildning på helsjön, vilket var, för att citera antons ordvitsighet, helskönt
... ska fördriva kvällen med att sova till tv-serieepisoder

... hoppas att vecka femtioett år tvåtusennio blir en bra sådan
_

... har förresten fått för sig att ändra utseendet på sin blogg, med konstig snö och läskiga statistikmätare

En sol som går ner lite för tidigt

Erica inser att det plötsligt har blivit december och undrar vart sjutton all tid tog vägen?
November? 2009?
Om 20 dagar sitter jag på ett flygplan på väg så långt härifrån som man möjligen kan komma, avlägsenhet att det skriker om det. En flykt från allt som är kallt. Till Stilla Havet, Cook-öarna och Nya Zeeland, några dagar i Hong Kong. Overkligt? Overkligt. Långt bort. Men man kan räkna dagarna på en kalendersida.

Höst.








Som om någon påstått att man ska plugga på hemstudiedagar?