Påminnelse om att vardagen är vacker

Spontandag med sällskap på promenaden till skolan, rätt så tråkiga och aningen meningslösa lektioner, sackosäckhäng, festplanerande, samtal, fika på torget med chailatte, solsken och ÖP-människor, leenden och vadslagning

Och det slår mig att det är precis såhär jag vill att dagarna ska se ut

varenda en

fram till juni

då vi springer iväg i vita klänningar och påbörjar någonting nytt

För kanske är sommaren här nu (Tjörn, sol och fotografier)

Så dom sjunger, och dom sjunger samma sak
Och dom sjunger, dom sjunger
Ja vrider tiden tillbaks
Och dom sjunger, dom sjunger

En ganska enkel melodi, hur kan dom låta bli, hur kan dom låta bli
Dom sjunger
Du dudu.. (La lala..)

The Mighty

"Every word is part of a picture.

Every sentence is a picture.

All you do, is let your imagination connect them together."

Kanske borde jag vara ledsnare än någonsin, men faktum är att jag är väldigt glad

så här kommer än lista över alla trevliga saker jag redan hunnit med under första halvan av påsklovet:

* Fika med Richard på Röda Rummet, hallonkaka och äppelmust

* Maskerad på KU, tema S, (fotbolls-)supporter såklart

* Sova hemma hos Martin och Yvette, distriksårsmöte i Halmstaden ("trevligt" är kanske inte rätt ord till att beskriva själva mötet, men kul hade vi ändå)

* Konstatera ytterligare än gång att Mikaela är den bästa människan jag känner

* En väldigt massa How I met your mother-avsnitt

* Lunch på stan, presentletande, omkringpromenerande

* Möte i Ljungskile, på gräsmattan och med solen i ögonen (och spilld mjölk överallt)

* Filmkväll i Forshälla, popcorn, fika och tedrickande

* Allmänbilda AJ lite om saker man måste gjort i Uddevalla: äta wraps i Hasselbacken och hänga i Museiparken

* Jobbat, jobbat och jobbat: pratat framtid, konstaterat att chokladägg smälter i värme och att jag faktiskt tycker om även det äckliga påskgodiset

Säkert! - Fredrik

När mänskligheten ruttnar i en hög
och alla ba: "vad är bäst för mig?"
och "jag köper vatten på flaska"
och "hon älskar inte dig"

Säger jag: "Mäh, Fredrik, spela spelet"
Men du bah: "varför då?
jag vill inte bli älskad så
man får inget för det när man är som vi
man får inget för det när man vill folk väl
när man har en vilsam själ"

Ska vi starta upp en by
ska vi bygga upp nåt nytt
ska vi skriva en ny bibel
med tio nya budord

kan vi heta nånting annat Fredrik
kan vi passa in någonstans
där man får sköta sitt eget huvud
men slipper sköta sig själv.

Dom slogs på stan
Det var nån slags knark i mitten
Alla skratta "kolla dom därå"
men du skulle gå emellan

Man gör inte så i det här landet
Man börjar inte prata med fel person

Man tycker inte om det här bandet

Man börjar inte sjunga på rätt ton

(Åh, alla låtar jag skrivit till såna som inte är värda en låt

åh, historien är full av låtar till såna som inte borde få en låt

man måste krossa hjärtan och starta krig

man måste ha skadat för att hamna i böckerna

man måste skada för att få en låt, en bok, en tavla)

Kan jag få ett tal på torget

Kan vi bygga upp nåt nytt

Jag vet inte vad det nya är

men bättre än det här

Får man sluta vara hård

Får man luta sig mot nån

Kan du bygga en låg scen så man får se folk i ögonen

Om det inte finns himmel FredrikVarför föddes man snäll
Det här är mina armbågar Fredrik
Jag ska vässa dom ikväll

Ge hit lite stigma
Visa mig en sekt
Ge mig nånting o tro på
när ljuset är släckt

"Det finns två saker som inte går att dölja. Kärlek och ostämda fioler"

På något underligt sätt är det nog något av det finaste någon sagt till mig. (om mig)

__

30 mars 2011: Kanske blir det exakt så.

__

Så mycket som inte är lätt, så mycket som är avlägset långt bort

Springer efter spårvagnar

När jag var liten satt jag alltid på dörrtrösklar

Jag blåste upp ballonger och räknade hur länge jag kunde hålla dem i luften utan att de nuddade golvet

Jag kunde bläddra i kartböcker i timmar

- alla platser jag någon gång besökt, alla platser jag aldrig ens hört talas om

Nu är jag inte liten längre

På promenad genom staden i blå vårjacka, ösregn och paraply

känner jag mig plötsligt äldre än någonsin

men på något sätt är det väl så det ska vara också

När jag var liten byggde jag nya världar och verkligheter med min syster

Gick tipspromenader varje år när det blev höst och mörker

Tände ljus och väntade andaktsfullt under julgranen

Nu är jag inte liten längre

När jag springer efter spårvagnar, stressar iväg, upptagar mig dagarna igenom

känner jag mig plötsligt äldre än någonsin

eller kanske exakt lika liten som jag alltid har varit

(men på något sätt är det väl så det ska vara också)

UNg 11

Tar faktiskt med mig mycket från helgen:

Tågresor med snälla, galna, förvirrade, trötta, konstiga ÖP-människor. Söt kudde, gulliga gardiner, iPod, musik som påminner om en massa saker, jobbiga ocheller bra. Första-klass-lyx med te, internet, utrymme och klapp-på-axeln-konduktörer.

Föreläsningar om Rwanda och Millenniemålen (där jag praktiskt taget såg min historialärare framför mig, babblande om begrepp och kritiska kommentarer, utstirrande frågor), FN-papper och pennor, tygpåsar och nyckelband. Namnbrickor, rättstavat namn till och med, inte illa det. Värderingsövningar, lekar jag deltagit i aningen för många gånger vid det här lagt, som att ställa sig i led, som att gissa namn bakom skynken.

Måla muggar och pennor som förstörs alldeles för fort. Politiska åsikter och fördomar. Hårspännen, kläder, fula människor, snygga människor, dialekter, dialekter och dialekter.
Projekt, intressant men också sådant som hörts förr. Planering, ordvitsblock, svarta whiteboardpennor, händer och fötter.

Skratt, trötthet, uppgivenhet, intresse, inspiration, uppgivenhet, osäkerhet, säkerhet.

Veto-rätt, säkerhetsråd, mänskliga rättigheter, fred och utveckling, Sida, utbildningar, framtid, teater, Dag Hammarskjöld, Lars Winnerbäck, lovsånger, eld som aldrig tänds, Disney, piano, kaffe, labyrinter och läskiga statyer, effektivitet, solsken, väntan på tåg, årets första utomhusglass. Silvriga kors, citronvatten, samhällsvetare, kapell, soffor, macdatorer, nycklar, logiment, utvärderingar. Hemliga vänner som jag trodde jag kunde få sluta med efter mellanstadietiden.

Kanske allra mest
att jag tänder ljus för människor som har det jobbigt

att jag ser upp mot stjärnorna och saknar folk, tänker på cooköarna och fascineras fortfarande över att det alltid är samma måne vi ser, oavsett var vi är.

hur rädd jag är för vissa saker

"Ericas och AJs lista över fina, vackra och allmänt bra saker"

Ibland händer det att man åker iväg på läger och att ingen anmäler att ens vän AJ är allergisk mot skaldjur. Konsekvenserna av detta kan följaktligen bli att vännen AJ i fråga varken kan vistas i matsalen eller deltaga på någon av kvällsaktiviteterna.

Och vad gör man då?

Ja, varför inte sällskapa med honom, vara lite rädd för sprutor och ledsen över hur livet kan vara men sedan istället bestäma sig för att koka massor av vatten, dricka te i mängder och skriva en lång lista över saker man tycker om: