solsken i oktober

”det är alltid vid sånna här platser som man faktiskt tar sig tid att slappna av och andas ut. våga drömma liksom” sa hon och tittade ut över staden framför hennes fötter

de räknade kyrkor tillsammans. en, två, tre, fyra, fem, sex, sju stycken torn såg de sticka upp bland lägenhetshusen och trädtopparna

”vad drömmer du om då?” frågade han

”jag drömmer om att resa. jag drömmer om att klättra upp på varenda berg i varenda stad tills jag har sett allthop”

”hmm.. ” svarade han och nickade eftertänksamt. ”vad ska du göra då, när du har sett alltihop?”

”då ska jag göra det igen”

tillbaka till 2012 men ändå inte riktigt

tillbaka på hagas kullerstensgator med en kopp te i handen
och vet du vad han sa
när han inte svarade när mobiltelefonen ringde
att hans flickvän blir så avundsjuk
trots att det inte finns anledning

tillbaka i blåsiga långedrag i iskalla vindar
bland tvivel och trötthet och meningslöshet
ibland

tillbaka i fiskebäck bland gungor och sandlådor
att acceptera en vardag
måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag
och igen nästa vecka

tillbaka på andra långgatan med vin och ost och stena line-färjor
som för att symbolisera kärleken för en familj
att ta tillvara på att man kan vara nära
när man länge levt långt bort

tillbaka på alla spårvagnar i blått och vitt
reser vidare

egentligen är det väl inte årsskiften som förändrar

men ändå, 2013...

var året som började i Sydney och slutade i Göteborg
var året då jag blev kär, promenerade hand i hand genom the royal botanic, kysstes på tågstationer, längtade och saknade så mycket att det gjorde ont ibland
var året då jag blev vuxen, eller åtminstone mer vuxen och självständig än någonsin annars
var året då jag drack rödvin över parmiddagar, köpte Ben&Jerry för 70 kr, försökte förstå mig på GTA och tittade på alla avsnitt av Gossip Girl
var året då jag sov i oräkneliga hostelsängar, pratade om livet på en segelbåt i solnedgång, vandrade i regnskogar och vattenfall
var året då jag hade planer som ändrade sig totalt, då jag tog nya beslut och ändå kände mig förvirrad
var året då jag då jag endast spenderade två dagar i min hemstad, men som ändå såg likadan ut som då jag lämnade den
var året då jag kände mig lyckligare än vad jag någonsin har gjort, men också året då jag vågade tillåta mig själv att gråta