Vi påbörjar ett nytt räknesätt och kallar det här för andra dagen. Andra dagen, andra dagen, andra dagen. Imorgon blir tredje och fredag fjärde. Och efter helgen börjar vi om igen. Dag ett, dag två, dag tre...
Tankarna vandrar inte speciellt långt fram i tiden. Nu är nu och nästa vecka är en evighet fram.
"men jag tänkte aldrig så långt"
Jag tillbringar min fritid med allt som stavas trygghet. Igår var en väldigt välbekant resa till en väldigt välbekant plats och en väldigt välbekant person.
(Har jag sagt att vi älskar kollektivtrafik?)
Idag en promenad, fikastund och ett samtal som behövdes. Senare en timma (eller timme, som vi säger i Bohuslän) av att inte tänka. Bara sjunka in i rytmen, takten, stegen och mörkret när allt avslutas. Det är bäst. Ett av få tillfällen då man verkligen känner att man inte vill vara alls någon annanstans (ett uttryck som en viss person också använde om en viss konsert för övrigt)
Imorgon är födelsedag och igenkänlighet. Fredag en blå buss till den näst bästa platsen i Wålemarkland. Den bästa ska besökas på söndag. Så klart.
Det blir bra, det blir bra..
Och det bästa av allt är att allt av det här hänt förut.
1 kommentar:
Ljungs-skile City... Åh Wålemark driver ett café!
Skicka en kommentar