Tredje gången gillt

Fastfrusen, förstelnad, chockad. Hånfullt skrattar rösten åt mig. Varför stod du bara där varför gjorde du ingenting varför sa du ingenting varför varför?
Slumpartat ögonblick. Det skulle komma, ja det skulle det, men inte nu för beredskapen var ju inte där.
Inte förra gången heller. Betongmakten fryser fast i marken, kanske rentutav smälter in i betongen själv. Känslan av kontroll, översikt, javisst. Lite för mycket bara.
Oförmågan att röra sig, titta upp, andas, tala, hinna tänka.
Ett ord hade räckt.

Det fanns inte. Rösten skrockar lite högre för varje gång tankarna vidrör det. Moahaha, skyll dig själv, skyll dig själv.

Och jag skyller mig själv.
Men det som inte riktigt vill lyssna, klamrar sig fast vid hoppet i en annan 'dig' och tänker tredje gången gillt. För det fungerade då, och det kommer fungera igen.
Tredje gången gillt, tredje gången gillt.
_

Dagens konstaterande bland mörker och nattbussar med siffran 12 (på väg åt fel håll förstås) är att vi hade varit mycket vänligare mot varandra om det inte vore för denna ständiga rädsla.
_

För övrigt:

# Fyller Emelie 17 idag
(eller egentligen fyllde hon väl igår eftersom klockan passerat midnatt)

# Fyller Jessica 14 imorgon
(eller idag eftersom klockan passerat midnatt som sagt, ni fattar)

( Grattis på båda <3 )

# Fahren wir nach dem Hauptstadt morgen