långsamt, långsamt

så gled vi in i minnet

gömda längst bak

och om ganska exakt tolv timmar

flyger jag här ifrån

till andra sidan jorden

*

lev väl

”det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden, tysta alla nätverk, stoppa trafiken”

en fredag i mitten av december är
tankar om hur mycket fyra band på en handled kan betyda, på promenad bland otaliga kullerstenar och vinterbelysning som reflekterar ljus i skyltfönster, stora och vida
musiktoner från hörlurar, sånger om trasighet och mörker i trallvänligtformat, skapar förvirreri men kanske också ett hopp om att saker förbättras
ett klassrum som blir till ett hem i vardag, ett vardagsrum med en dator, med en familj som pratar om avstånd till orter runtomkring, som pratar om internationell politik, som pratar om konsekvenser av våra handlingar, som pratar om hur mycket de hatar skolan, som sitter och skrattar åt att allt kan vara ganska så trevligt ibland ändå
alternativa samtalsmetoder på platser där vi hör hemma men ändå lyckas missa i navigeringen, för kartan tycks se likadan ut överallt om man inte vänder på den för där finns en helt annan realism bland enformigheten
playknappen på cd-spelare som spelar kent i nytt format, i nya ord, i nya instrument om vykort och kyrkklockor som flätar samman alla trådar till en väv, lite mer bekant för varje dag som går
en hemkomst i en timma och ett worddokument som ska fyllas med ord för att någon har fått för sig att det är vackert och betydande, för att någon har fått för sig att det inte handlar om att ha tid utan om att ta sig tid, för att någon har fått för sig att konsekvenserna blir positiva, växande, starka
snabba onlinemeddelanden på Internetsidor, om nuet och om framtiden och om allting annat som är och inte är
en fredag i mitten av december

Att läsa litteraturhistoria om Antiken kanske kan vara helt okej ändå

"Plötsligt framstår han som en gudars like -
just som han skall sätta sig mitt emot dig,
alldeles intill, och jag ser dig viska

ömt och förälskat

brista ut i skratt - men i mig slår hjärtat
bultande som ville det spränga bröstet;
möter jag din blick en sekund, går rösten
genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden
går som en signal genom hud och nerver,
allting suddas ut för min syn, jag hör hur
öronen susar

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning
griper mig till slut när jag känner färgen
vika från min kind - jag blir själv med ens en
döendes like"

- Sapfo (500-talet f.kr)

renässans - pånyttfödelse

Sitter i skolan på en svenskalektion jag inte ens behöver gå på egentligen. Pratar om litteraturhistoria. Under antiken skrev de i stående epitet och hexameter. 500 e.kr till 1500-talet var det Medeltid i Europa, mörket mellan två ljusa punkter.
Men var det verkligen så?
frågar vi för oss själva
och försöker bläddra lite mer i böcker för att hitta svaren
på alla frågor vi inte känner till

Har varit på lunchdejt med Mikaela. Ett trevligt uttryck som jag snor av henne, och som hon i sin tur har snott från Sofie.
Insikt om att man kan ställa ut sin verklighet på hyllor, för allmän beundran, eller förkränkning (om det nu är ett ord). Vill vi ha den där? Kanske, kanske inte.

Igår var tisdag i ledighet, som man inte för säga, för det är ju en arbets- alternativt handledningdag. Och en välbekant resa till Ljungskile och ett möte med Li, vilket var mycket trevligt. Och en eftermiddag/kväll av Emelie, ätande av kycklingsoppa med nuddlar, en mycket viktig detalj.

I helgen var jag på ledarutbildning/kurs/läger i Helsjön. Underbart med människor och samtal och nya kunskaper och perspektiv, men även trevliga återseenden av människor man egentligen träffar alldeles för sällan.
Sådant tycker vi om.

Erica...

... pluggar inte, och av någon anledning så får det inte geografiläxan att försvinna
... tar kuddar av sin katt, obarmhärtigt och lögnaktigt eftersom det faktiskt bara var en kudde och inte flera, men ändå
... har varit på konfirmationsledarutbildning på helsjön, vilket var, för att citera antons ordvitsighet, helskönt
... ska fördriva kvällen med att sova till tv-serieepisoder

... hoppas att vecka femtioett år tvåtusennio blir en bra sådan
_

... har förresten fått för sig att ändra utseendet på sin blogg, med konstig snö och läskiga statistikmätare

En sol som går ner lite för tidigt

Erica inser att det plötsligt har blivit december och undrar vart sjutton all tid tog vägen?
November? 2009?
Om 20 dagar sitter jag på ett flygplan på väg så långt härifrån som man möjligen kan komma, avlägsenhet att det skriker om det. En flykt från allt som är kallt. Till Stilla Havet, Cook-öarna och Nya Zeeland, några dagar i Hong Kong. Overkligt? Overkligt. Långt bort. Men man kan räkna dagarna på en kalendersida.

Höst.








Som om någon påstått att man ska plugga på hemstudiedagar?

* x 2

”för ingen kan se världen som den egentligen är”
säger psykologerna
när vi skriker i panik
över att allt är uppochner

*

Med en skimrande fjärilshåv vill jag fånga alla magiska ord som flyger omkring i luften
men de glider undan, försvinner, genom maskorna i nätet

Motivera frågetecken

Förklara, analysera, reflektera, motivera
motivation

I fredagseftermiddag där klockan slår färre slag än vad jag tror
Massviss av länkar till världen och internationallitet

För allt är mycket större än vad du tror

och
mindre
närmare

Slumpmässigt
improviserat

?rätt?

Vi vill ju bara andas, sova och andas, om vartannat, inget mer

Kaos i huvud och lite värk
lite huvudvärk
dunkdunkdunk

Lite snurr
snurrsnurrsnurr
av omgivning inte riktigt i ordning

Trötthet
av oexisterande sömn
och instängda skolväggar

Utan luft
utan luft
andas utan luft

Skoldag
Vardag
Mitt i alltihop

Smälter samman

Volcano

Gråter över hur bra allting kan vara

eller inte vara alls

Minns hur bra saker kan vara

hur underbart klockrent träffande överlyckligt

Andas in

och läser ord från det förgångna

hur de förändras och försvinner

Vart allting tar vägen?

Ett du ett jag ett vi ett annat du ett annat jag ett annat vi men aldrig riktigt något oss

Bevaka och ni kommer inte att ångra er!

För att tala klarspråk:

Jag och Mikaela orkade inte plugga mer
Vad gjorde vi då?
Jo, vi skapade en blogg

Resultatet?

http://stenaravtegel.blogspot.com

Långsamt

Lördagskväll
utan ord

Har sprungit runt på torp
pratat med lite öp-folk
köpt skrivare/kopiator/scanner
nästan köpt en dator

Läst lite om endogena och exogena krafter

Gjort några sådana där saker som man borde göra men inte orkar ta tag i
svarat på mail
skickat iväg bilder

Kollat på en massa Vänner

Mellan botten och stjärnorna , där var vi förenade

Ett lov är en vecka i sju dagar i sju gånger tjugofyra timmar, och den har ägnats åt ett virrvarr saker som sådär en dag efteråt blandas ihop till en stor massa av hopkumpade bitar av alla dess slag, storlekar och färger.

Trygghet och nyheter bland allt det gamla. Ett återförenande av gamla känslor, smärtsamt och tvetydigt igenkännbara. Nära, men inte närmast. Långt bort, men inte längst bort. Mittemellan och växlande.

Ett återseende och glada samtal, en påminnelse om hur roligt saker och ting kan vara. En längtan om nya upplevelser på nya platser med nya människor.
En förvåning över hur avlägsenhet kan bli så nära i okändhet.

En plötslighet som slår i magen och i ögonen. En kontrollerad mängd tårar till ett skynke som faller ner och till ett välbekant intro som fyller tomrum i tre fullständiga minuter.

En lek med dödens olika skepnader, ett lugn bland en otrygghet.

Ett, för att låna ord, dansande med huliganer. Ett bevittnande om hur snabbt drömmar kan besannas och krossas. Och insikten om att tystnad i samhörighet är en starkt berörande känsla.

Dom hade mycket att säga, men vad var det dom sa?

"skriv att det är tack vare mig, den bästaste bästa micka som du bloggar"

Igår tog jag äntligen tag i att lägga över bilder från kameran till datorn. Mappen heter förtillfället Höst 09, trots att det inte är logiskt någonstans. De första bilderna i den är nämligen från början av september, och då var det minsann inte höst. Eller.. det var det kanske.
Allt beror på hur man definierar.

Och jag funderar vad som hänt, sedan sommarlovet slutade. Även om det är lätt att sjunka in i ett evigt mönster av stressande pluggande arbeten om konflikter och grammatik, så är det faktiskt inte allt.

I min höst-mapp finns bilder på filmkvällar, fotbollsmatcher, flyttning, konfirmander, ku, dop, och massor av allmänt bra människor, nya som gamla bekantskaper. Riktigt mys, och det är ändå bara en bråkdel av vad jag har gjort. För så ofta har jag ju inte kameran med mig... eller?
_
skarsjövallen, ljungskile sk, landskrona bois















filmkväll, micka, sofie, ida

dop, lukas






















kakelugn, fotografier, smulan

Igår är avlägset i kursivitet, idag ett evigt nu och imorgon förvånansvärt långt borta

Mörk värld utanför. Kyla, och ensliga lampor som lyser upp, från ett fönster på andra sidan grusgången. Den blåa bussen kör ifrån och jag springer in till ljuset.
Till en sovande katt i mitt knä och ett nytt musiktips att upptäcka.

surrealism en vardagskväll
bland tidtabeller och kritvita kvittoremsor

värmen från en buss och kylan från ett fönster

damm kväver oss långsamt
fastnar i luftstrupen

för våra höfter passar så perfekt i varandra
att det gör ont att andas

Och Joshua Radin sjunger: These photographs keep me alive

Internet på mobiltelefon är lika med spontaninlägg
Från bussar
Som vi gillar
Och prat med vänner
Är trevligt
Med regn utanför fönsterrutan
Och färd framåt
Mot en stad i gråhet utanpå
Men ganska trevligt innehåll ibland

Att lysa upp vardagskvällar
Med spontaninlägg
Och möten
Vi tycker om

Och mer inspiration än någonsin annars

Höstväderpromenader
med regn, och gråhet och blåst
Fotouställningar
Bilder i svartvitt
med en förnimmelse av tyngdlöshet
Chai latte och kanelbullar på caféer
med fönster längs med gatan

Böcker på engelska, grammatik på tyska
Nedregnade fönsterrutor

Och mer inspiration än någonsin annars

'men du skriver ord som mord i handen'

Jag vill bara skriva skriva skriva
kedja fast ord i alla hemliga dokument
sluta lyssna på lärarbabbel på oviktiga lektioner och flyta bort i ordmagilandskapsfunderingsbesparingar
och förankras i
någon sorts uppbyggd trygghet
förskönad
förfärligad

som finns där nu likväl
- i välbekanta soffor med välbekanta människor och känslan av att vara på rätt plats fast man egentligen inte vet vad man gör där -
lite svårare att påminnas om

och bergodalbaneuppochner
med raksträckor i lagomhet

förskingras allt
inte
till en dröm

men det lät fint att skriva så

För lite plats för mycket ord för mycket tankar och vet veta vad
ofokusering

ställ in skärpan

fortsätt åka på tåget
och le

Oändlighet

Jag går i mörkret med uppfällt paraply och tror att det är vackert.

otillräcklighet

Jag funderar över vad tiden används till. All tid som vi har och all tid som vi inte har. Just nu så har jag en väldig massa tid bland tiden vi inte har. Logiskt. Jo men visst. Jag är ju ologiskt logisk (och har aldrig hört talas om synonymer).

Vi bläddrade blad och har nu bläddrat klart för ett tag. Det står inte stilla, utan fortsätter bara fram i något sorts entonigt tempo. Rutin.
Med nya vanor
rörelser
klagerier
konversationer

_

Utvalda toner
frågar
vad som betyder någonting

och ord som inte svarar
studsar evigt fram och tillbaka

Blinkande rutor
lyser upp
och släcks ner

till utvalda toner
som frågar
vad som betyder

någonting

Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd

Lyssnar på Winnerbäck och inser att
det händer alldeles för mycket på alldeles för få antal minuter att jag ska ha tid att blogga om det

Kan upplysa att Way out West och Coldplay var underbart, för de som inte listat ut det redan

Skolstart
mycket nytt och mycket gammalt

Födelsedag

Stockholmsresa

En hel del positiv upptagenhet
och ett väldigt okreativt inlägg

Kortfattat

Fjärilskonfetti
till musiktoner
lovers in japan
orangefärgat paraply
färgsprakande raketer
och gula bollar

and they were all yellow

Way Out West 09

*

Geraldine


When your sparkle evades your soul
I'll be at your side to console
When your standing on the window ledge
I'll talk you back, back from the edge
I will turn, I will turn your tide
Be your Sheppard, I swear be your guide
When you're lost in your deep and darkest place around
May my words walk you home safe and sound



When you say that I'm no good and you feel like walking
I need to make sure you know that's just the prescription talking
When your feet decide to walk you on the wayward side
Climbing up upon the stairs and down the downward slide


I see you
Need me
I know you do

I see you
Need me
I know you do
I know you do

I will turn, I will turn your tide
Do all that I can to heal you inside
I will be the angel on your shoulder
My name is Geraldine, I'm your social worker

_

Sammanfattningsvis:
Underbart.

Och snart är sommaren bara minnen

Vaniljglass

Erica startar datorn klockan två på natten för att skriva. Vid första tanken låter det ganska idiotiskt. Hon borde väl kunna vänta tills imorgon och istället gå och lägga sig?
Jo, det borde hon. Det hade varit det mest logiska.

Men om man tänker lite till, är det inte just sådant som sommarlovsnätter är till för? Sitta uppe i mörkret, med sms-konversationer, fotoalbum, musik, gamla skrivblock och bloggar.

Det tycker jag, idag tycker jag verkligen det. Frågar någon mig imorgon kanske jag svarar helt tvärtom, att varje vettig människa borde sova så mycket som möjligt.

Men imorgon är imorgon och idag är idag (även om idag, som i stort sett alltid när jag bloggar, egentligen var igår osv).

Idag var en bra dag. Spinning klockan halv elva, något jag förvånas över, både att jag orkar med det och att jag tycker det är roligare än vad jag trodde (fast det går kanske hand i hand det där, man orkar lättare om man tycker det är roligt).

IKEA-besök. Fotoramarköp (åh, vad jag älskar fotoramar! vad jag dock inte älskar är photobox som vägrar ladda upp mina nya bilder jag vill beställa)

Bilresor.

Bokläsning - När änglar faller

Samtal med oväntade personer.
Funderingar kring var man är och vart man har allt och alla?
Jag undrar också ibland
vad vi är och inte är ..
är svar på frågan
riktigt än

Jag försöker (två månader efter flytten) tag i någon sorts organisering i mitt rum. Packar upp saker, hittar gamla skrivblock och börjar läsa. Ni som känner till hur effektiv jag brukar vara vid t.ex. städning kan nog tänka er hur bra och snabbt det går med den här uppackningen..
Hittar gamla texter, gamla minnen. Förundras återigen över hur mycket som kan sparas, i en text, bild eller låt.

- goodnight sweetheart, well it's time to go -

20 centimeter är ännu längre bort

Och Fjärilsflickan sa, 20 juli, 2009, 20:07 :
Visst känns det som att man kommenterar mindre, skriver mindre. Men kanske har vi bytt kvantitet mot kvalitet?

Och jag säger
att jo
kanske har vi bytt kvantitet mot kvalitet, kanske inte. Även om jag inte känner mig speciellt kvalitetisk (vad det nu är för ord), så kan man alltid ha det som ursäkt för uteblivande kommentarer (även om jag läser, jag läser) och blogginlägg.

Och Fjärilsflickan sa, 26 juli, 2009 21:53:
Jag är rädd för att jag har glömt bort migsjälv. Är du också det?

Och jag säger
att jo
kanske är det så, att jag är rädd för att glömma bort mig själv.
Jag är inte rädd för att glömma bort vem jag är nu, för det är ganska oundvikligt. Rädslan för att glömma bort vem jag var är nog närmare i så fall.
Vem jag var, vem jag borde vara och vem jag kommer att bli.

_


Blåa bussar, färder av varierande tid
Blåa möbler, ännu en gång
Blå himmel, blått hav

Blåa klossar som faller och försvinner
utom synhåll
vilket är alldeles för långt bort

Coldplay - Shiver

Jag fördriver mina dagar med stunder som sluts igen när ögonlocken faller till sömn. Kanske drömmer jag om dem. Jag vet inte, det är inte ofta jag minns mina drömmar.
Ibland glittar de
(vadå? ögonblicken, drömmarna, stunderna, sommarlovsdagarna)
skiner ikapp med en ovanligt varm sol
Ibland flyter de förbi
och försvinner redan innan jag hunnit förstå vad som hänt
Ibland mulnar de till
och förändras likt molnen

So loud and so clear
I sing it loud
and clear

Låtcitat. Dessa eviga låtcitat.

Ibland är jag rädd att alla dagar, dåliga som bra, ska försvinna bort i glömska. Och nog är det berättigad rädsla, för vem minns vad man gjorde exakt på dagen för 3 år sedan?
Inte jag i alla fall. Fast kanske, kanske, så kan jag öppna en gammal dagbok, ett worddokument med nedklottrade ord, en mapp med fotografier, eller en random lapp i ett scrapbookingalbum.
Kanske minns jag just det där dagen, just det där samtalet, just det där leendet, just den uppgivenheten och just det evenemanget.

Ibland skriver jag för att föreviga. Krypterar alla stunder till ord och sparar dem någonstans.
Idag (som egentligen är igår) krypterar jag till:
ostabilitet --> stabilitet
övertalning
balans

Spotifyspelningslistor.

Ingen bryr sig om den här bloggen längre. Allting flyter bort och jag med och ni med och jag orkar då inte ens fundera över det.

Saker jag orkar fundera över är dock:

Lars Winnerbäck. Hur han kan återkomma igen och igen och igen med samma underbarhet. Om vi ska gå tillbaka till ämnet min blogg så är han nog den mest citerade mannen i den.

Sen tog det nog slut.

Ingenting får riktigt något sammanhang längre. Det är lov, sommarlov, vi skyller på det.
Fast egentligen är det mer uppsorterat än vanligt. Även om det inte märks i text. Man slänger en del, packar ned resten i flyttkartonger och tar fram det man känner att man vill se i nystädade möbler.
Jag sjunker ner i blåa fotöljer och upplever saker på nytt. Med nya perspektiv flimmrar bilder förbi på tv-skärmar, inte riktigt på samma sätt som någonsin förr¨.

Gräsplaner.

Grusplaner.

Hallonbuskar.

Busshållplatser.

Bilfärder.

Frågetecken
vad det är för skillnad mellan olika saker
varför man kan vara mittemellan
orange när det bara borde finnas gult eller rött

Nya fotavtramp ökar höjden på trappsteg, höjden på trappsteg
och bara fortsätter framåt
utan att veta
vart den leder

trappan alltså

vad som är nu:

# packning --> halland/skåne-resa imorgon och en vecka framåt

# oorganisation --> flyttning, nytt rum, ouppackade saker

# väntan --> en timme framåt, bussavgång till wålemarksland (som vanligt, som vanligt)

# musik --> nya låtar, gamla låtar, nya minnen, gamla minnen

# samtal --> lära känna, lära känna mer, eller repetera

# sommarlov --> upptagenhet i trevlighet

från någonting till någonting annat

allting kastas fram och tillbaka.

Musik och datorskärmssken

Ane Brun - True Colors

Blankblad

Vi öppnar en bok med linjerade blad och fyller sida efter sida med ord. En lång mening, med många komplicerade och konstiga bisatser, som aldrig tycks ta slut. I vad som tycks vara en evighet maler meningen på, med grå, entonig, blyertsfärg.
Efter att ha bläddrat igenom flera kapitel, så tar meningen plötsligt slut. En punkt.
Vi sätter punkt
och låter resten av sidorna skrika, ekande kritvita och tomma.

Nu kan du göra vad du vill med dem.
Fortsätta skriva
ytterligare en mening
eller något helt annat
Kanske bara osammanhängande ord
eller en teckning i marginalen
av stjärnor i glittrande grönt

Växlande molnlighet

The All-American rejects
sjunger låtar, lite för popiga, men ändå alldeles lagom
om vardaglighet och ovanlighet och några älskvärda stjärncitat, sådant är jag bra att snappa upp

a falling star
least i fall alone

Fredagar är alltid underliga, ibland underligare än vanligt.
Och blandade, växlande

9 olästa medelanden.

Och klockan slår och dagar går

Jag är sjukt bra på att uppdatera min blogg
+ läsa, och kommentera andras!

... Eller inte.



Och nu insåg jag att jag inte vill sitta vid datorn längre
så det här kändes ju som ett extremt nödvändigt blogginlägg

(behöver jag ens lägga till "eller inte" för att ni ska fatta att jag inte menar det där sista?)

stannar till ibland

otaliga oskrivna pappersblad
fylls med bläckplumpar
utformade som stjärnfall
far rätt över raderna
och präntar sig fast

- bakom ögonlocken –

fladdrar synfält förbi
en månads avlägsenhet
av framåtträngande bilder
impulser som fastnar

- på fingertopparna –

förevigas märken i avtryck
av händer mot tyg
försiktigt trummande
i takt med slag

- från hjärtat –

stannar till ibland

vad jag är, är uppdatering

vad vi är och inte är
(är fyra sidor tankar
från månaden förgången)

vad vi inte är
är rosa moln
i fotbollslandsglömska
svarta fåglars land

vad vi är
är fladdrande upplevelser
försök
skapade till evighetskänsla

vad vi är
är ord i blått
förfinelse
aldrig förut använa

vad vi inte är
är fåglarna som svävar i skenet
av aldrig utdöende strålkastarljus

vad vi är
är svarslöshet i natten
utan frågor
bara sand
och dova bakgrundsljud

vad vi inte är
är gungor flygande
högt upp
i det blå
där stjärnorna blänker
högre upp
än så

vad vi är och inte är
är gardintrådar vita
till för att kompliceras

vad vi är ibland
är solskenskänslorhappynes
bilfärder som inte är långa

vad vi inte är
är blått och vitt i massmängd
engagemang
starka skrikande röster med svar starkare

vad vi är
är en stannad klocka
en vecka senare
baklängesslag
blåhet
närhet
avlägsenhet

vad vi är och inte är
är handlingen i en film
trästolar och boxningshandskar
en dröm att dö för

vad vi var då
var våld och hemligheter
och våld

vad vi var då
smälter ihop
och glöms av innan
det ens lämnat skärmen

vad vi är
är återkommande
påhittade historier
och frågespel
en promenad tillbaka
och vänner från förr

vad vi var
är bortfluget
och inte framtiden
som man kanske vill tro
ibland

vad vi är
en dag
är tjugofyra timmar
obalans
när tidsuppfattningen
fortfarande inte
är återställd
från pippippip
det ögonblicket
som flög iväg
och nu
tjugofyra timmar senare
befinner sig mycket mer avlägset
bort
än så

vad vi är
är frånvaron av grönt ljus
som gör att det blir rött

vad vi är
är en fågel
som flyger framåt

vad vi är
är tvära kast
i svart och vitt

vad vi inte är
är noll tidsuppfattning
innan klockan fyra
när busskortet piper
dom blåa rutorna piper

vad vi är och inte är
är kollektiv kontringskraft
citerat från någon hockeymatch

vad vi inte är
i mörkrets timma
är ljuden tydliga
toner av musik
som berättar en historia
vilken kanske kan bli
sann
en dag

vad vi är och inte är
när stjärnor faller
i gröna mönster
är fjäderlätt dans
intill varandra
på distans

Påsklovsspecial

Förra lovet var:
"Blanksteg, blanksteg och fler ord i dokumentet med lösenord.
Vi smörjer in oss med äckliga jordgubbskemikaliser. Trettiofem kronor på Ö&B. Ohyes. Ohyes.

Och vi pratar nya samtal med nya människor, i halvårsformat. Och vi lägger bort alla måsten åt sidan, bara för att man kan skjuta upp det lite till, lite till."

Nu, ungefär en månad senare, är det lov igen.
Vad har hänt?

Dokumentet med lösenord har dragit på sig några fler sidor, ord fyllda med det ena till det andra. 25 sidor. 6610 ord. 29838 tecken utan blanksteg, 35994 tecken med blanksteg, 537 stycken, 1243 rader.
Jordgubbskemiklalierna är kvar. I en vit låda.
De nya människorna är inte nya längre (vilket de väl aldrig var egentligen). Vilket borde vara bra, men är.. tomt.
Alla måsten skjuts fortfarande till sidan, som vanligt, även om jag ska försöka upprätthålla dem. Snart, snart.

Tre ord:
socialisation, film, frågespel.

Avlägsenhet

Vi andas avlägsenhet.

Dokumentet säger 'blablabla, inte fundera, fundera inte'

tvära kast
är svart och vitt

eller vitt och svart

vart är du
ibland undrar jag
vart är du
ibland undrar jag
finns du

_

Imorgon börjar fotbollsallsvenskan, herrar. Ni kan ju säga vad ni vill om det men faktum är att den svenska fotbollen kommer att rädda mitt liv.

Kärlek.

Tre tankar innan läggdags

# Stadsbusschaufförer är alltid mycket surare än "vanliga" busschaufförer!

# Ibland gillar jag inte att vara uppbokad

# Luft är bra

Som en romeo i jeans på din balkong

Jag gillar att citera den låten, ohja.

"Och på verandan sjunger vindspelet din sång
Och tomma fönster står och slår nu natten lång
Och gamla minnen är som flagorna som yr
Mot en himmel av järn och gift och bly"


Jag har glömt vad jag tänkte skriva också.
Inte för att jag tänkt ut i förväg vad jag skulle skriva
men ändå.

Lifehouse - Everything är också en låt jag lyssnar sönder för tillfället, på tal om musik.

Idag var
blått och svart i kontrast

Hjärta. Rutor. Hjärtan.

Rutor.

Rutor rutor.

Rutor rutor hjärtan.

Rutor rutor.

du är en stjärna under jorden

jag läser gamla bloggutkast och funderar på att publicera dem nu som lite tillbakablick

- hon sitter i rum med fönster på ena väggen och dörr på den andra med nya stolar i svart och ljusmesbrunt och alldeles för höga bord och solen lyser in fast det snöar och allting dränks i babbel framifrån hon lyssnar på väldigt noga förstås och hon skriver små ord i block efter block med rosa penna helt okontrollerbart är det som brickor som faller bara man puttar på en
faller allt sönder
och vi lever kanske i en evig dominovärld av hit och dit och bra och dåligt och veta och inte undra -

andra mars. var det en dag bland alla andra eller någonting att minnas? jag letar i minnet och hittar den snart. egentligen var det bara en dag bland alla andra, men jag minns det ändå.
grönt, vitt och rött och svart. brunt och långt och bra, javisst, bra.
redovisning och leenden, för vadå? och blåa puffar och nya samtal och nu är allting egentligen ihopblandat men jag antar att man minns saker så som man vill minnas dem

Vi leker dominobrickor
och lutar oss mot varandra
Faller
i ändlös spiral
av svartvita ränder och rosa ord

'faller iväg' heter det. Dokumentet.

för det gör jag. faller iväg.
vart eller hur jag landar är en annan fråga.
men det behöver inte vara dåligt. det behöver inte vara bra heller. det bara är.


nästa utkast är från tjugoandra mars. tidigare idag med andra ord.

- Det är vår.
Jag vet inte hur många gånger jag sagt de orden på senaste. Inte för många i alla fall, för jag tror inte att det går att säga det för många gånger.
Det är vår. Det är vår.

Den här helgen är
ovanlighet
och vanlighet

och bakåt i tiden
på ett bra vis

Avlägsenhet
Vad är verkligt
verklighet
vad har hänt -

för att minnas idag behöver jag inte fundera mycket. det hade varit ganska tragiskt i så fall.
men det är en bra dag
med nya möjligheter och kanske till och med blickar mot framtiden

jomen bra jadå

precis som fredag
mycket bra
thåström är underbar
mikaela och linda är underbara
och så är det

Lars Winnerbäck - Någonting större

"Och allt hon inte gjort, varenda tåg hon inte tagit
Står och tutar nere på gatan, bakom rullgardinen

Och hon vet att det är vår och att varje slant hon inte slängt
Har varit en onödig besparing

Och radion spelar låtar som hon glömt
Allting minner om en dröm som hon har drömt"

Vardagsonsdag fast det var visst tisdag

Det här med tid är en konstig sak. Antingen finns det för mycket, eller för lite. Jag tycker inte om att ha för mycket att göra. Det är stressigt. Jag tycker inte om att ha för lite att göra. För mycket tid över. Det är rastlöst. Fast det finns tusen saker man skulle kunna tillbringa den med.

Flyga in i andra världar
bland skrivna blad

Jag tycker om att det ljuset och värmen gör det lättare att andas. Jag tycker inte om att jag inte är van att fördriva den med saker som passar in.

Vi hörde rälsen när den sjöng för oss

Jag tycker om att lyssna på Thåström. Jag tycker om tåg. Jag tycker om att fredag kväll ska bli jättebra. Jag vet att det är så.

Jag tycker inte om att inte träffa massa människor som jag vill träffa. Jag tycker inte om att inte ta tag i saker. Jag tycker inte om att sakna folk.
Jag tycker om att inte sakna folk.

Jag tycker inte om förvirreri och stigar man inte ser vart de leder. Delar den sig aldrig och varför ser man bara en bit fram?

Jag tycker inte om ekvationer eller tysk grammatik. Fast jag tycker om att kunna saker och då måste man faktiskt lära sig dem först också.

Just idag tycker jag inte om äppelskal (rättstavning säger att "äppleskal" inte är ett ord så då får jag väl skriva "äppelskal" istället fast det är fulare), fast de är gröna.

Jag tycker inte om att ha samma dokument på flera ställen för då fattar man aldrig vart den senaste versionen är.

Jag tycker inte om att inte förstå. Jag tycker om spontanpromenader och spontanord och spontanhandlingar och kanske är spontan det nya ordet för impuls?
Jag tycker inte om att jag tycker om en massa saker. Som bara är en sak. Kanske.


Jag tycker om korta och säkert inkorrekta meningar.

Jag tycker om att vara oförståelig.
Jag tycker om när människor inte försöker förstå. Jag tycker om när människor försöker förstå. Jag tycker om när människor förstår att det inte alltid finns någonting att försöka eller inte försöka att förstå.

Jag tycker om upprepningar.
Jag tycker om onödiga blogginlägg.

Fluff

Jag älskar inte vinter och snö i träden när det ska vara vår

bara ibland

för det är faktiskt ganska vackert



Allting är steg och steg och hopp och framåt och snart
faller
jag

vart då?


*

Ny dag gryr, släcks

Vi talar aktivitet
tredje dagen på rad nu
fortsätter att skriva kort
och oförståeligt

Lyssnar på shuffle
som vanligt
slösar bort kvällarna
som vanligt

Om det kallas slöseri?

Hockeypuckar studsar omkring
på isande vithet
Luleå - Frölunda

Vi börjar bläddra nya sidor
bok full av trycksvärta
väntas att få upptäckas
Så länge vi båda andas

Jag tror min säng vill städas
den är full av böcker och väskor
fast det är inte riktigt sant
men ändå

Och det är vår
jag tror att det är vår för hjärter dam
sprudlande, nytt, växande

Nu väntar vi på sommaren

Kärlek som aldrig kan dö, men inte heller leva

Söndagskväll arton trettiotre
och vi fortsätter skriva kort
i trötthetens sken
blandas helgen ihop
till tavellandskap

Av luft att andas in
och nyupptäckta stigar
slingrar sig kring vattendragen

Över dansgolvet
skimrar stjärnorna

Jag har tydligen lyckats förstöra mitt mobila bredband
det suger

Och din klänning är som trasor i min hand

Lördagsmorgon solen har vaknat upp
nollnio trettiosju
'romeo åter vänder ensam'
och kärleksklanen målar hjärtan omkring

Avrivna papperslappar med
framtidshopp
söndersmulande minnen
sparas i gårdagen
ickeexisterande logik

Blickar framåt
mot upplevelser
i rätt, i rätt, i rätt

Faller, sjunker, flyter, fryser

Tunn is
bryter sönder
och jag
förvånas
av att alla
levnadsprinciper
leker
elände i
rosenfärgsnyans

Frysande kyla
i vattenvak
och jag
snubblar
jagande
utan
närhet
kommer
elände
rusande

Kritvit hud
nära ögonlock
och jag
förstår
lite av
ytan
till
eländets
raseri

Stelnande verklighet
fångar upp
och jag
faller numera bara
realistiskt och
ypperligt
snyggt i
eländets
romansvatten

Radiosporten är sjukt underskattad.

Det ljusnar bakom fönstret. Ibland kikar vi ut bakom persiennerna och blir förvånade över hur vackert och färgglatt allt kan se ut.
Sedan drar vi över rullgardinen och gömmer oss i mörkret igen.

Vinterlovsspecial

Blanksteg, blanksteg och fler ord i dokumentet med lösenord.
Vi smörjer in oss med äckliga jordgubbskemikaliser. Trettiofem kronor på Ö&B. Ohyes. Ohyes.

Och vi pratar nya samtal med nya människor, i halvårsformat. Och vi lägger bort alla måsten åt sidan, bara för att man kan skjuta upp det lite till, lite till.

Stödord.

"Och det skulle ju vara dans, dans, dans

och det är lång väg ner

och vi skulle aldrig ramla mer"

Sportlov. Vinterstad med kyla och solskensluft. Typisk.

Rengöring på djupet. Fisksoppa. Haga-gata. Fullt med färger. Grönt. Rött. Gult. Blått. Orange. Svårt att få in allt samtidigt. Lockigt hår. Vatten som stannat kvar och förvrängt allting. Funderande på förändring. När den kommer.

Planer om Söderhavet. Så långt härifrån man kan komma. Andra sidan jorden. Är det där man vill vara? Blåhet. Hav. Kanske det. Och alla grönbeklädda miljöer i Nya Zeeland. Troligtvis. Fantastiskitet. Avlägesenhet. Och vi älskar att bilda nya ord.

Ledig tid framför. Vad man gör av den och hur man väntar på någonting lite för långt fram.

Deckarfilmer på kanaler med för mycket reklam. Och böcker. Vi saknar dem.

Konversationer i onödighet så som många gånger förr. Alltid om annat och allt med andra. Men ändå. Meningslös utfyllnad för att inbilla sig att man har någonting att skriva ner, fast det inte är så. 

två noll tjugoåtta

Allt är mest
- låtcitat
- choklad
- läxor
- ingenting
nuförtiden

och snö som aldrig snöar bort och tristess och evigt vetinte
men det sistnämnda gör ingenting
för:

du behöver inte veta vad du vill
men det behöver vi
vill du vara med så vet du vad du gör
tyck till, tryck till
lilla lördagslistan gör vardag till helg

Pappersflygplansbroder existera influera

Du broder
låt oss stanna alla klockor inatt
sväva ut i mörkret och fyllas av befrielseskratt
det finns inget som heter partiledardebatt, mervärdesskatt, realisationsrabatt
allt är vimmel och himmel grå
broder, du måste förstå
att vi alla är små
miniatyrer, mindre än så

men natten är stor
och mörkret omfamnande svindlande majestätiskt, vackrare än du tror
fyllt med glitterremsor, spegelreflektion och glamour

har plats för två
ja, till och med och fler än så

Du broder
dra bort täcket över huvudet inatt
det är dags att komma ifatt
oförståeligt mörkerridåöverväldigande
färgglatt
och
bildbesatt
är världen där utanför
och du
du är en pappersflygsplansinstruktör

fönstret är stängt
det är helt befängt
förvrängt
öppna en springa och natten är där
utan krav, påminnelser, fruktan eller besvär

vita pappersflygplan kastar sig ut
flyger inte svävar inte fladdrar inte kraschar inte snurrar inte försvinner inte
existerar
då som förut
influerar
allt är inte slut

börja bygga dom igen, ånyo, en gång till
luftfarkoster
av A4-ark vid hjärtan intill
vik papper flera månader
från januari till april

vakna upp ur din dvala och gör vad du bör
jag vill ha tillbaka min bror, pappersflygsplanskonstruktör

Vanligthetsmönster
till rutin

" och vi hyllar vår förgängelsedemon "

Och mail om
någonting konkret
nästan lite för otroligt för att
förstås

Och msn-konversationer om
någonting mindre konkret
som undanflykt
för sömn och morgondag
att skuta upp tröttheten
till ett senare problem

"och älvor dansa i extas"

Och musik
som i Winnerbäck-maraton
avspeglas i citan

"Det finns en clown i mitt revir
Det finns en vän och en fakir
Jag kan se dom alla tre
Dom längtar lugn i levaland
Men dom gå aldrig hand i hand
Dom lever upp till sin kliché

Det bor en clown i mina skratt
o En fakir i varje natt
Det bor en vän i mina lugn
Det finns en sliten myt i allt
Det finns en vind som blåser kallt,
som blåser eld i värmeugn
Men varför vindar blåser kallt
Där finns det frågor överallt
Du behöver inga svar
Men följer med när tanken far"

Vanlighetskväll

Kryptiska meningar för att dölja verklighet
försvinner i ljudet av blandstationmusik
tills bara blanka papper finns kvar
i tomlöshet
försvinner meningen i anledningarnas
förvirreri
och fastnar allt i allt annat
som allting hänger ihop i
kryptiska meningar för att dölja verklighet
försvinner i ljudet av blandstationsmusik
tills bara blanka papper finns kvar
i tomlöshet
försvinner meningen i anledningarnas
förvirreri
och fastnar allt i allt annat
som allting hänger ihop i
kryptiska meningar för att dölja verklighet
försvinner i ljudet av blandstationsmusik
tills bara blanka papper finns kvar
i tomlöshet
försvinner meningen i anledningarnas
förvirreri
och fastnar allt i allt annat
som allting hänger ihop i
kryptiska meningar för att dölja verklighet

Lights will guide you home

Coldplay - Fix you

Tidsfruktan

Ena sidan: Ljus. Inte stjärnstoft, men ljust. Starkt och lockande. Glatt och underbart. Lagom. Under allt som kanske kan gå fel, en trygghet. En känsla av brabrabra.

Andra sidan: Gråhet. Tyngd, med en smula panik. Blixtrande sken av gatlykteljus. Skiner inte alls som ljuset vi var i förut.

*

Känslan står still, känslan.
Och vi gömmer den i ett hål i någonting rött. Förhoppningsvis lagom, lagom, långt in, där den finns kvar utan försvinna iväg för långt.

Förnyelse

Och klockan slår tolv. Raketer i luften, skyn svart där ovanför. Färger som gnistrar, slår ut, om och om igen. Grön, rött, lila, sprakande, vackerhet, hopp. Ny dag. Nytt år.

Tankar om förnyelse. Om hur allt som inte riktigt stämt innan plötsligt ska ändras på och blir bättre, förnyande.

Tjatigt?

Jovisst. För alla är vi där, mer eller mindre. Ni skulle bara se min lista över saker som ska utföras/hända under 2009. Den är lång, väldigt vackert och förhoppningsvis väl ifylld i kommande decembertid.

Men bra känns det faktiskt. För också jag går jag på prat om chanser att börja om, även om det faktiskt egentligen inte hänt något mer än att en siffra har ändrats i våra kalendrar.

Året har börjat bra och ska fortsätta så också, även när de mörka skoldagarnas tristess griper tag om vardagen igen. Det har jag bestämt.

När vi ändå håller på och tjatar om förnyelse så kan ni ju uppmärksamma bloggens nya utseende. (Det står inte med på min lista men) kanske kommer jag till och med att börja skiva här lite oftare igen  :)

:)