”det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden, tysta alla nätverk, stoppa trafiken”

en fredag i mitten av december är
tankar om hur mycket fyra band på en handled kan betyda, på promenad bland otaliga kullerstenar och vinterbelysning som reflekterar ljus i skyltfönster, stora och vida
musiktoner från hörlurar, sånger om trasighet och mörker i trallvänligtformat, skapar förvirreri men kanske också ett hopp om att saker förbättras
ett klassrum som blir till ett hem i vardag, ett vardagsrum med en dator, med en familj som pratar om avstånd till orter runtomkring, som pratar om internationell politik, som pratar om konsekvenser av våra handlingar, som pratar om hur mycket de hatar skolan, som sitter och skrattar åt att allt kan vara ganska så trevligt ibland ändå
alternativa samtalsmetoder på platser där vi hör hemma men ändå lyckas missa i navigeringen, för kartan tycks se likadan ut överallt om man inte vänder på den för där finns en helt annan realism bland enformigheten
playknappen på cd-spelare som spelar kent i nytt format, i nya ord, i nya instrument om vykort och kyrkklockor som flätar samman alla trådar till en väv, lite mer bekant för varje dag som går
en hemkomst i en timma och ett worddokument som ska fyllas med ord för att någon har fått för sig att det är vackert och betydande, för att någon har fått för sig att det inte handlar om att ha tid utan om att ta sig tid, för att någon har fått för sig att konsekvenserna blir positiva, växande, starka
snabba onlinemeddelanden på Internetsidor, om nuet och om framtiden och om allting annat som är och inte är
en fredag i mitten av december