Vardagsonsdag fast det var visst tisdag

Det här med tid är en konstig sak. Antingen finns det för mycket, eller för lite. Jag tycker inte om att ha för mycket att göra. Det är stressigt. Jag tycker inte om att ha för lite att göra. För mycket tid över. Det är rastlöst. Fast det finns tusen saker man skulle kunna tillbringa den med.

Flyga in i andra världar
bland skrivna blad

Jag tycker om att det ljuset och värmen gör det lättare att andas. Jag tycker inte om att jag inte är van att fördriva den med saker som passar in.

Vi hörde rälsen när den sjöng för oss

Jag tycker om att lyssna på Thåström. Jag tycker om tåg. Jag tycker om att fredag kväll ska bli jättebra. Jag vet att det är så.

Jag tycker inte om att inte träffa massa människor som jag vill träffa. Jag tycker inte om att inte ta tag i saker. Jag tycker inte om att sakna folk.
Jag tycker om att inte sakna folk.

Jag tycker inte om förvirreri och stigar man inte ser vart de leder. Delar den sig aldrig och varför ser man bara en bit fram?

Jag tycker inte om ekvationer eller tysk grammatik. Fast jag tycker om att kunna saker och då måste man faktiskt lära sig dem först också.

Just idag tycker jag inte om äppelskal (rättstavning säger att "äppleskal" inte är ett ord så då får jag väl skriva "äppelskal" istället fast det är fulare), fast de är gröna.

Jag tycker inte om att ha samma dokument på flera ställen för då fattar man aldrig vart den senaste versionen är.

Jag tycker inte om att inte förstå. Jag tycker om spontanpromenader och spontanord och spontanhandlingar och kanske är spontan det nya ordet för impuls?
Jag tycker inte om att jag tycker om en massa saker. Som bara är en sak. Kanske.


Jag tycker om korta och säkert inkorrekta meningar.

Jag tycker om att vara oförståelig.
Jag tycker om när människor inte försöker förstå. Jag tycker om när människor försöker förstå. Jag tycker om när människor förstår att det inte alltid finns någonting att försöka eller inte försöka att förstå.

Jag tycker om upprepningar.
Jag tycker om onödiga blogginlägg.