22 september 2010

And the sky is full of dreams (but you don't know how to fly)

Jag tänkte citera The Killers för jag återupptäcker hur bra de är om och om igen med jämna mellanrum, allra helst i hösttid med mörker utanför mitt fönster. För mörkt är det där ute i trädgården. Alla guldfiskarna är döda i dammen och det blir svårare och svårare att gena genom skogen efter fredagsbussresorna hem. Jag får ta den längre vägen på grusstigen, och när jag har med mig en ficklampa är det oförskämt enkelt att hitta fram.

Någonstans i en park var det mesta lagom stilla, trots alla osagda ord som man kanske borde säga, men också skulle kunna vänta med när tystnad också kan tala.

Säkert! har släppt ett nytt album och jag dricker te i min gröna kopp från Taizé. Margretegärde våning tre är välbesökt trots att mitt schema knappt innehåller några lektioner.
Jag tycker om Västtrafik bland alla klagerier, men ändå känns det ganska bra att lära sig köra bil, miljöelakt och så vidare men lite vuxenpoäng kanske.

Innanför mitt fönster lyser och det och jag tänker inte citera The Killers, förutom i rubriken kanske.

Inga kommentarer: