när dagarna glider förbi i ett eko av vardaglighet
stannar jag ibland till i hösten med min kopp te och tänker
på hur träden står i solen när vi dansar under våra paraplyer
och hur klockan går framåt där vi springer i korridorerna utan tid, denna tid
men ändå hinner
säga hej
1 kommentar:
Visst är det underbart ändå?
Höst.
Skicka en kommentar