syster, syster

inspiration
syster, syster, i din för stora halsduk skjuts allting i intet
vart leder alla spårvägar du väntar på?
undrar jag i förslutenhet
men vågar inte
öppna handen

det är vagnarna som går och bänkraderna som står stilla
paralyserade i vintertid grävs snöflingorna i dina vantar
smälter bakom nacken
precis exakt där hans hand en gång var

sammanträffande
som om allting var ett misstag
när det i själva verket var så noggrant planerat i varenda detalj att det gör

ONT

och han vände sig om, tappade mössan, skrattade
när konduktörerna frågade efter färdbevis
lämnade tegelstenar bortom trottoarkanter

från mitt fjärdevåningsfönster vågar jag bara titta
aldrig hoppa

systersyster, din svarta kappa, vart tog den vägen?
sedan när blev du naken för världen
frostad av vintern

stänger fönstret
för när hans spårvagn åker förbi
blundar du alltid extra mycket

och jag
sluter handen lite hårdare