You wanna give up, but it's worth the fight"
Dagarna fylls med evigt upptagande, men tänker jag efter gör det nog ingenting, utan är snarare precis så det ska vara.
Igår åkte jag till Göteborg, staden som mindre blir en plats där jag råkar bo ibland och mer till ett hem. Mötes av sallad, vin, fotboll och konertbiljettbokningar. Mörker, stearinljus och Stena Line-båtar utan för de stora fönstren.
Igår åkte jag till Göteborg, staden som mindre blir en plats där jag råkar bo ibland och mer till ett hem. Mötes av sallad, vin, fotboll och konertbiljettbokningar. Mörker, stearinljus och Stena Line-båtar utan för de stora fönstren.
Sover, vaknar och sover lite till. Åker spårvagn. Springer omkring på Universeum, försöker flytta kulor med tankekraft, klagar över kylan hos fiskarna och värmen i regnskogen, kollar på alla coola bilder men läser aldrig på förklaringsskyltarna, tröttnar och går vidare, hittar inget ställe att bygga ihåg spagettistrån på.
Konstaterar att vi är de enda besökarna som inte går på låg- eller mellanstadiet, men likväl beter vi oss precis som för åtta år sedan.
Äter lunch, hänger högst upp i Gothia West Tower bara för att vi kan, tittar på spårvagnar och människor. Bussen går sönder, vi blir en halvtimma försenade till Postkodmiljonärens inspelning, men ganska välkomna ändå. Sitter längst fram, precis bakom den tävlande, svarar fel på fråga-publiken-livlinan och tycker Richard Sjöberg är ganska rolig.
Tycker om mina ÖP-vänner, tycker om solen som skiner, tycker om, tycker om, tycker om.
____________
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar