Cannonball eller Bon Jovi

Jag vill skriva någonting perfekt.

Jessica läste min novell från årskurs ett och hävdade att den var någonting åt det hållet.

Jag blev glad, även om det inte riktigt har med ämnet att göra.

Jag vill att det ska handla om ett nytt år, gitarrtoner, tågfärder, att man ofta är mindre sårbar av att citera en låttext än att skriva någonting själv, fast inte alltid.

Hur jag börjar gråta av glädje på en U2-mässa för att det är så vackert, mitt-i-prick-träffande.

Hur jag börjar gråta av uppgivenhet på en U2-mässa för att det finns så mycket som gör ont hur mycket jag än vill motsatsen.

Att jag sover, skolkar för att plugga, firar 100 dagar till studenten, jobbar, går på otaliga möten eftermiddagar igenom, åker buss fram och tillbaka, fram och tillbaka, mellan Uddevalla och Göteborg, mellan Ljungskile och Uddevalla.

Och att sömnlöshet inte alltid är någonting negativt.