”det är alltid vid sånna här platser som man
faktiskt tar sig tid att slappna av och andas ut. våga drömma liksom” sa hon
och tittade ut över staden framför hennes fötter
de räknade kyrkor tillsammans. en, två, tre,
fyra, fem, sex, sju stycken torn såg de sticka upp bland lägenhetshusen och
trädtopparna
”vad drömmer du om då?” frågade han
”jag drömmer om att resa. jag drömmer om att
klättra upp på varenda berg i varenda stad tills jag har sett allthop”
”hmm.. ” svarade han och nickade
eftertänksamt. ”vad ska du göra då, när du har sett alltihop?”
”då ska jag göra det igen”
1 kommentar:
men fy så fint. att allt du skriver alltid berör. förstår inte.
Skicka en kommentar