Jag har alltid trott att livet ska komma till mig utan någon som helst ansträngning. Som när jag gick i 9an och valde samhällsvetenskapliga programmet för att ha dörren öppen. På tre år kommer jag att veta vad det är jag vill göra.
Men helt plötsligt stod jag där med min vita studentmössa i handen och det enda jag visste, det var att jag inte visste.
Jag har alltid trott att livet ska komma till mig utan någon som helst ansträngning. En dag insåg jag att det inte fungerade på det viset. Man kan inte alltid stå still i dimman. Ibland måste man gräva, fundera. Googla tills ögonen blöder.
Men när jag hade läst tillräckligt många trådar på Flashback, tillräckligt många programmål på Universitetens hemsidor, tillräckligt många artiklar om vilka yrken som behövs och inte behövs, så gav jag upp.
Tänkte: om jag bara gör något annat ett tag, så ordnar det sig.
1 kommentar:
det är svårt. men det kommer. någon dag.
Skicka en kommentar