tänkte jag när jag bläddrade bland gamla texter
att man kan glömma av så mycket
hur det var
hur det kändes
& sedan komma på det igen
som att vara 16, börja gymnasiet, ha så mycket fokus och så lite
som gör ont och som inte alls gör ont
_
och nu?
mitt i livet på något oumbärligt sätt, lugnt och snabbt på samma gång
den senaste veckan har innehållit många samtal med främmande människor, och även om flera av dem varit väldigt underliga har jag varje gång gått därifrån med ett lite större leende på läpparna
och det får mig att tänka över varför det inte är så lite oftare, några ord med han bredvid i tågkupén, hissdörren eller kön i mataffären.
får mig att sakna tanzania lite, där det alltid var så självklart att stanna till och hälsa.
och sen?
kanske som the ark sjunger
