& att åka tåg i timtals, där resan blir två timmar längre än planerat
bland grå perronger och smält snö i någon annans nacke
& att kastas mitt i allting
tillbaka till fraser som hade gömts undan bakom revben och lungor
& att inte kunna titta bland anteckningar
skjuta fram, skjuta bort
& att vara nervositeten i sig
eller i trästolar, vindruvor och uppvärmt bröd
& att vara alldeles för mycket, tårar i telefonsamtal
med förhoppningar på frågor som aldrig ställdes
& att ta farväl
ett avsked
hej då
2 kommentarer:
fick mig att börja gråta. så himla fin du är.
Jag tycker om hur du skriver. Jag känner ofta igen mig. Det måste vara något med att skriva, resa, drömma, leva och allt det där.
Skicka en kommentar