12 juni 2011

Let us die young or let us live forever

Let's dance in style, let's dance for a while
Heaven can wait we only watching the skies

Har hunnit med ungefär allt de två senaste veckorna, förutom möjligtvis att sova då.
Dansat runt på bal, med grön klänning och världens bästa Adam vid min sida. Med paraplyer och regn, blommor i håret, gröna drinkar och "Känn ingen sorg för mig Göteborg" i högtalarna.
Hängt med människor, givit bort en grönvit cykel (med en smiley på) i födelsedagspresent till Sven, fastnat där som det brukar gå, med smörgåsar, kakor, te och filmtittande.
Haft min sista mentortid, mitt sista betygssamtal, min sista lektion, min sista muffins med Amanda i skolans café. Varit på styrelsemöte, sovit till Pirates of the caribbean 4 i 3D på bio, promenerat hem längs mörka gator med ljusa skyltfönster. Varit i skolan trots att jag inte behövt, hängt i lärolandskapen och i saccosäckarna, bevittnat nedräkningen till studenten bli kortare och kortare. Köpt presenter, köpt klänningar. Varit på bankett, skrattat åt lärarnas töntiga danser, lyssnat på mängder av tal, nästan gråit till Kristins underbara sångröst, delat ut random diplom, konstateras att Uddevallas uteställen klockan 23 en tisdag är precis lika ickeexisterande som förväntat.
Åkt till Öckerö och tittat på studentutsläpp, ätit middag, hängt på klubbar med alldeles för mycket folk.
Grillat i massvis, med dåliga engångsgrillar, hamburgare, solsken, glada människor och marsmallows. Sett på film, Yo-gi-ho på danska, åkt hem och missat en massa drama. Bråkat, ignorerats, ignorerat, slutat aningen för många kvällar i trappuppgång med tårar i ensamhet.
Varit på filmmaraton som förvandlades till bad och solning. Åkt till Göteborg, hängt på Andra långgatans dag, med massavis av människor, musik, dans och karnevalkänsla. Träffat Lovisa, gått på Håkan Hellström- konsert, lika bra som vanligt. Träffat Emmy, sprungit runt i femman, åkt en massa spårvagn hit och dit och hit. Stereotyptjejat, hängt på Parken, promenerat hem mitt i natten, kullerstenar i Haga, en Martin med alldeles för mycket 'spänst', i trappuppgångar och buskar. Ätit pannkakor, grillat lite till med för många fulla människor runtkring, kört bil, väntat på pizza. Grillat lite till, tröttnat på folk, människor och allting.
Tränat på ÖP-dansen, tränat på att gå in och ut i gympasalen (tydligen mycket avancerat), hängt i urskogen i Hedekas och målat lakan, blåst ballonger och pyntat flak. Påbörjat natten till Studenten på Trädgårn och Butlers, framtidsprat och bra människor. Vaknat med känslan att "idag, idag tar jag studenten", konstigast på länge. Ätit frukost med Sebbe och Adam, champangefrukost i Margretegärdeparken i ösregn. Dans, tal, ramsor och glada människor. Fått stipendie, sprungit och och dansat den där ÖP-dansen inför alla människor och skyltar. Åktflakt, skrikit "En för alla, alla för ÖP" om och om igen. Träffat släkt, fått presenter, hängt i golfklubben och på Trädgårn och varit gladare än någonsin annars, men också mer förvirrad än någonsin annars. Sovit på så kallade efterfest, hängt med Linnea, tydligen ätit "MUF-lunch".
Åkt limosinbuss till Smögen, till världens näst längsta dag. Middag, "Nu kan du få mig så lätt", många, många timmars väntan i att sova vid klippor, hänga på pubbar, promenera i vind och kyla, dansa i gemenskap och total ensamhet. Irra runt och omkring, kända människor, okända människor och halstabletter. Åkta hem i trötthet och någonstans börja inse att det faktiskt är slut. Gråtit till avsked av vackra människor som försvinner och förvinner.

Och kanske minnas mest
den där bussresan hem, längst bak i sofforna, klockan fyra på natten (men det är ändå ljust ute), precis innan bussen är framme, "Forever young" i högtalarna, trötta, konstiga, bra ÖP-människor som bara är och sjunger till varenda textrad i nuet som försvinner iväg fort till någonting helt annat, något nytt och allting är så fint någonting någonsin kan vara och så sorgligt någonting någonsin kan vara i någon sorts klockren kombination.

Forever young, i want to be forever young

1 kommentar:

L sa...

herregud, jag började faktiskt gråta. hormoner.