Så få ord

(så många ord)

(Säkert! - Fredrik)

(Åh, alla låtar jag skrivit till såna som inte är värda en låt

åh, historien är full av låtar till såna som inte borde få en låt

man måste krossa hjärtan och starta krig

man måste ha skadat för att hamna i böckerna

man måste skada för att få en låt, en bok, en tavla)

Pred 3:1-8

Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala,

en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.

Are we getting closer, or are we just getting more lost?

Ögonblick

När jag slutade nian sjöng Linda Lars Winnerbäcks låt "För dig" i kyrkan. Det är vad jag tänker på när jag hör den låten spelas upp på en slumpmässig spellista.

Det var solsken mot blå himmel, silverkedjor mot hud, sommarlovsdagar och lägerkvällar. Det var slutet på resan och början på en ny.

På Tjörn ligger snön som ett tjockt lager över gräsmattorna. Isen vid havet har börjat spricka upp till isflak. Snögubben står ute i trädgården med gröna ailiensögon och en röd hink på huvudet, medan fåglarna samlas kring fågelhuset bredvid.

Stora fönster och ljusstakar innanför. Framför staffliet en far som målar landskap med akrylfärg.

Musik från en iPodhögtalare. Pistagenötter i en skål på vardagsrumsbordet.

En sommarstuga i vinterstund.

Året som varit

(åtminstone ett inlägg per månad borde man väl kunna åstadkomma)

Tänkte bli lite lagom nostaligisk så här i nyårstider

Tjugohundratio

Tvåtusentio

2010

I musik:

2010

I första texten i mitt poesidokument:

(

eller?

jag bläddrar i litteraturtidskrifter, läser långa ord och avancerade meningar

alltsammans skrivet av ungdomar, talanger, personer som bara levt en femtedel av sitt liv men ändå hittat rätt och förstått det där speciella sättet att göra tonårstragedi och trasighet till någonting vackert och användbart

ett sätt att uttrycka sig, hitta sig själv, sin kläddstil, sitt sätt att komponera vardagen, sitt sätt att berätta hur verkligheten ser ut, sin plats, sin stad, sin längtan inombords att precis sätta fingret på

och här sitter jag kanske två centimeter bort kanske en hel världs avstånd i ljusblåa intetsägande jeans en svart tjocktröja och ett okammat hår och med ogjorda skoluppgifter framför mig har jag uppenbarligen inte riktigt en identitet

att sätta fingret på

_

Januari var att sitta på ett bibliotek i en grå stad och vara absolut ingen alls. Avundsjuka sig över alla talangfulla människor i tidskriften Ponton (så starkt rekomenderad att jag tänker dra in lite extra smygreklam --> http://www.ponton.nu/)

Lite ironiskt att det är så året börjar, när idag, december datum slutet, nummer 4 av samma tidskrift dimper ner i min brevlåda, med mitt namn inuti, med min text inuti:

grönt te över matematikrutiga skrivblock

är du mina ord på andra sidan bron

jag vill skriva frågetecken men jag vågar inte

få ett svar

i ett ”nej, jag är bara en illusion”

när du känns så verklig i mina armar

_

Ganska fint också

113000 steg när alla vägar bär till Rom

Dansa fast du inte är här

"och jag ska dansa fastän hjärtat brister

ska dansa fastän hjärtat brister

dåliga bandet, jag tycker inte om er men ni

täcker över ljudet av sms som inte kommer"

Säkert! – Dansa, fastän

Om det inte hade varit så att jag borde sova nu så skulle jag ha skrivit om:

En lördagskväll

En oplanerad helg i det gråa, lite sorgliga. En filmkväll i Ljungskile, av alla platser som finns på hela jorden. En fotbollsplan, en kyrka och en mataffär. Pepparkakor och glögg. Tycker inte ens om glögg. Men det är varmt och porslinskoppar är mysiga. Undviker att insikten om att det är jul är en jobbig instinkt. Äter en pepparkaka istället.
Titta på ganska dålig men ganska rolig film. Parodier och att förtränga vad man egentligen tänker på.
Lever i framtiden, trots att den är stor och läskig. Problem eller möjligheter, det är synsättet som avgör?

Självständighet av att kunna köra hem själv mitt i natten. Håkan Hellström i stereon. Sjunger med i textraderna och tänker tillbaka på konserten en lång vecka ago.

En söndag

Slutet på veckan. Med tipspromenad, prat och lovsång.
Slutet på, på, på. Slutet? På?

Ett alldeles för långt blogginlägg:

Det är så kallt och så kallt och så kallt. Snöoväder utanför mitt fönster och jag hade inte tänkt åka till skolan även om det hade varit varmt och soligt. Jag hade inte tänkt vara hemma heller, hade inte tänkt, hade inte tänkt och ändå är tänker vad jag gör alldeles för mycket. Kanske om jag hade kunnat formulera fler av tankarna i verbala ord, kanske hade det varit lättare då. Mindre hoptrasslat med knutar, men det är alltid någon som drar i garnnystanen, från olika håll och skriker om hjälp.
För precis som jag tänker instängd i ett litet hus, på en ganska stor tomt så är världen så oändligt mycket större ändå.

_

Juli

Uppenbarligen
svävar vi
två centimeter över marken
utan att veta vart vinden för oss
var vi är
eller vart vi är på väg

bara att vi är
och att vi är på väg

uppenbarligen
flyger vi hand i hand
över stränderna och vägarna intill

uppenbarligen
kan stjärnor dö
och ändå utstråla ljus
miljoner år därifrån

på vår planet
flyger vi
uppenbarligen
tillsammans

¤

höst

intryck i tidlöshet
och jag vill kasta klockan i väggen
och frysa tiden
i stillsamhet insvepande omtumlande trygghetskänsla
till gitarrtoner
pärlas upp i på fiskelina
dukas upp bland faten
och de välbekanta samtalen
i sofforna i hörnena och stolarna på raderna

och sången om ett hopp
någonstans långt inifrån
utanför?
uppifrån?

och dina välbekanta blickar
i en tusendels sekund av samförstånd
innan jag förflyttar mig lite längre bort


¤

Februari

du är musiken

slumpmässig spelningslista
och plötsligt:
musik, musiken är du

ett slag i magen
andningstappande oväntat

du är musiken varenda ton
din ömhet din omfamning ditt ögonkast din längtan om att vara lite närmare

(och för några sekunder tog jag din hand)

hopkurande inslutenhet monotona röster om konspirationsteorier lysande färger okända musikartister läppar med rörelser men utan ord

(men jag vågade aldrig snudda dem med fingertopparna)

fjäderlätta impulser
några millimeter bort och påkrypande:
närhet till inkräktande kravmässigt flyende förvirring
återgående till verkligheten
en spelningslista en låt en välbekant komposition

toner från förr och för första gången tillbakablick
med ett leende en tanke om meningsfullhet

musik och du är musiken


¤

Juni

jag saknar dig så mycket att varje andetag rycks ur mig

när jag inte svarade
sa du vi ses snart igen
och jag sa vi
ses snart igen

¤

Juli

Febervarm hud
fingrar
du är i mina ögonlock och i mina sjukdomsillusioner

vi tappade aldrig fästet
vi släppte aldrig taget

och vad som berörde mig: när du grät, när du grät och föll isär
jag höll inte din hand den gången
jag inte ens frågade
(utanpå, inuti frågade jag hundra gånger om)

(för nära, för tätt intill)


¤

September

Och där i tystnaden var jag komplett
(och en massa annat, alldeles för uppenbart)


¤

Oktober

(en textrad vi väljer att ta bort)
När jag försöker limma alla papper till rätta
Till tonerna av något helt annat
Än dig en obekväm bänkrad i oväntad snö
Väljer jag nog att se slasket som smälta iskristaller


¤

November

?